Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.

Zeiss DNA i rysk glugg

Ryska Helios-44 58mm F2 är en klon av Zeiss objektiv Biotar 58mm F2. Heliosen delar därmed gener med Zeiss Planar, en optik som Paul Rudolph konstruerade 1896. En ljusstark, helt symmetrisk optik med ett nästan plant bildfält. Den var dyr att tillverka och utan antireflexbehandling hade den sina brister. Utvecklingen har fortsatt. Planar och Biotar ingår i en optisk familj med tusentals medlemmar. En hel del Dubbel-Gauss objektiv är högst aktuella även i dag. Länk: https://en.wikipedia.org/wiki/Double-Gauss_lens

Stanley Kubrick förvärvade en variant med ljusstyrkan F 0,7 för att filma med analog färgfilm i stearinljusbelysning. Det blev en av filmhistoriens vackraste filmer, "Barry Lyndon", 1975.

Enligt tyska Wikipedia visar skissen här nedan Paul Rudolphs Planar.

1927 introducerade Zeiss konstruktör Willi Merté en viss asymmetri i Planarkonstruktionen. Bakre delen i Biotar fick lite mindre diameter och Merté fick fler parametrar att jobba med. 1936 beräknades en version för spegelreflexkameror, den som så småningom efterbildades i miljonupplagor i Sovjetunionen.

Här nedan en Carl Zeiss Biotar från Jena. Bildkälla "mons"  på tyska Wikipedia.

Biotarklonen nedan, Helios-44 58mm f2.0, blev troligen Sovjetunionens mest sålda SLR- objektiv och möjligen den över huvud taget mest sålda någonsin,  oavsett ursprung. Den satt som standard på otaliga Zenitkameror.

Testade mitt nyförvärv MC Helios-44K-4 58mm F2 med Pentax K-1  och Live View. Det gick lätt att sätta fokus exakt. Bilden blir oftast rätt exponerad, fråga inte mig hur. Ute var det  snudd på snöstorm, så min fru och jag satt inomhus  i stearinljusens sken. Bilden är framkallad från RAW med lite exponeringsjusteringar och normal skärpning. ISO 400. F 2,0. 1/20 sek. Skärpan sattes på ljuslågorna. Fint skärpesläpp tycker jag, och på köpet några artefakter kring stearinljusen, nästan som haloringar men kommer nog från optiken.

Därute i ruskvädret tog jag nästa bild.

Optiken drar tydligt åt det blå hållet. Jag har framkallat bilden från RAW utan att ändra färgerna, bara justerat exponeringen samt applicerat normal kontrast och skärpning. ISO 400. F 5,6. 1/15 sek. Skärpan sattes på kandelabrarna.

Dalsgatan, Norrköping. Hyresbostäders huvudkontor i magasinsbyggnaden till höger. 

Nästa blogg: då larmet gick i det huset.  

Inlagt 2021-03-13 09:51 | Läst 606 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Är Zeiss inblandat i allt optiskt? ;) Fina bilder! Har du provat porträttfoto med Helios-44?
/B
Svar från Måns H 2021-03-13 11:49
Zeiss är ju inblandat i väldigt mycket optiskt sen 1847. Paul Rudolphs Planar, Tessartänk finns med överallt.

Porträttfoto lite knepigt alltid, min fru är lika ivrig att bli fotad som Greta Garbo var privat, d v s vill inte, och nu under coronan är det ont om andra modeller. Jag får nog testa swirly bokeh på trafikskyltar - Thomas på Cyberphoto har en likadan och den swirlar ordentligt.
Carl Zeiss Jena Biotar 58 mm 2,0 var mitt första systemkameraobjektiv. Det köptes 1959 till en Exakta Varex IIA. Det väcker en del fotografiska minne till liv.
Svar från Måns H 2021-03-13 18:08
Häftigt! Vilken start! Och tack för kommentaren, den väckte minnen, nu tog jag fram min första egna kamera, en Pentax från 1962 med Auto-Takumar 55mm F2.2 objektiv.

Nu då jag kollade specifikationerna är det ett klockrent fall av Biotar!
Willy Mertés Biotar var ett häftigt språng för Planarkonceptet. Merté räknade 1930 även en Biotar 1,4/5cm - som på grund av kostnad ock reflexionsproblematik aldrig lämnade prototypstadiet. Likväl kan det ju ses som alla ljusstarka spegelreflexnormalers moder.
Hos Zeiss tyckte man att Willy Mertés arbete var så banbrytande att det förtjänade ett nytt namn - därför Biotar i stället för Planar. Efter kriget tyckte man sedan hos Carl Zeiss i Oberkochen i väst att Biotar luktade för mycket öst - därför gick man tillbaka till Planar. Storpolitik i namnsdagskalendern minsann... :-)
Den sjulinsiga variant med upplöst främre akromat som Erhard Glatzl hos Zeiss räknade i början av 1970-talet, blev standard för i stort sett alla tillverkare långt in på 2000-talet.
En lång framgångssaga för Paul Rudolphs Planar från 1896.
Svar från Måns H 2021-03-13 18:21
Stort tack Peter för din information!

Och som framgår av svaret till Sven så är min första egna kamera, en Pentax från 1962, utrustad med ett Auto-Takumar 55mm F2.2 objektiv. Det är skarpt och bra på många sätt och nu då jag kollade en Biotarkonstruktion. Nån swirly bokeh har jag aldrig lagt märke till men är kanske hemmablind.

(Att jag stavat Willi med två i beror på tyska Wikipedia. Annars brukar det stå Willy. Jag vet ju inte hur han stavade själv.)
syntax 2021-03-13 18:59
Tack för den hinten! Jag har inte tänkt på saken, men troligen borde det vara "Willi". Så skall jag skriva fortsättningsvis.
Kul! Jag är inne på min andra Helios. Först en 44-2, nu en 44-M. De är inte så dumma. Jag har förstått det som att den tyska designen inte riktigt funkade med de ryska glassorterna, så de tidiga versionerna har mer av de egenheter som vi nu eftersträvar, medan de senare hann utvecklas lite mer åt det normala hållet. Återigen avis på er Pentaxfotografer som har så mycket kul glas att välja på. Inte mycket gammalt som funkar med Nikon utom deras egna i och för sig helt tillräckliga sortiment, så Heliosen och lite annat får sitta på en Sony NEX-7 här.
Svar från Måns H 2021-03-17 09:17
Bra förklaring till att tidiga Helios är "intressantare". Jag skaffade mitt MC Helios-44K-4 58mm F2 med vetskap om detta och prioriterade K-bajonetten av bekvämlighetsskäl. Och att en del gamla M42-objektiv är så smala baktill att de inte tar stöd mot kamerahuset utan hänger glappigt i adaptern.

Nu då jag läser mer om gamla linser ser jag att det i Tyskland fanns, och kanske finns, standardiserade glassorter att köpa för tillverkarna. I Sovjet skulle de väl bli tilldelade insatsvaror vilket väl funkade bäst då militären behövde rätta sorterna.