Stadsväv II

Staden blir aldrig färdig. Man river, bygger nytt och rätar gator. Om det går bra för stan expanderar den, förr med nya gator, numera med förorter. Egentligen rätt märkligt att en stad kan bygga om sig själv. Bilden nedan: Här ska alltså en tomt som stått obebyggd i decennier bebyggas med ett nytt (och i mitt tycker överstort) hus. För att komma åt har byggherren fått kommunen att helt spärra av en tvärgata och ganska så drastiskt smalna ner huvudgatan som syns på bilden. Konstigt nog fungerar stan ändå. Det blir en del omvägar men stan funkar. Bilden nedan visar leverans av krandelar som lyfts in med, just det, en kran.

Undergrunden var besvärlig. Delvis berg i dagen, delvis ganska djup lera. Om man bara brett ut betong och byggt skulle huset tippa med tiden. Här pålade man med massor av ganska smala stålpelare. Leran bedömdes alltså vara tillräckligt styv för att hålla pålarna raka. På bilden här nedan kollar en man något, kanske lerans bärighet.

Sen grävde dom bort jord och lera för att gjuta bottenplattan. Numera har man av för mig okänd orsak slutat bygga källare. Källare var bra att ha till garage och förråd och inte så tokiga för att hålla bostads- eller kontorsvåningarna torra. Proffsbyggare på 1800-talet lade två lager glas mellan grunden och muren. Andra sparade på det och fukten steg uppåt i huset.  Som man ser av bilden nedan var det trångt att gräva mellan pålarna.

Bilderna är tagna med Pentax K3II (APS-format) och zoomobjektivet Sigma 17-50 F2,8 DC HSM. Eftersom Pentax har bildstabilisering i huset saknar objektivet  bildstabilisering. Det skramlar inte. Jag tror att det presterar väl så bra som i versionerna med bildstabilisering för andra kameror. Mycket bra objektiv för jämförelsevis lite pengar.