Nyköpt analogt kort teleobjektiv - första rullen

Jag framkallade en film igår kväll, en Tmax400 som jag började på den 31/10 förra året för att testa den nya gluggen - En Zeiss Tele-Tessar ZM 4/85 mm Silver som jag köpte ny i höstas.

Jag var egentligen på jakt efter en Leica  90mm f/2.8 Elmarit-M, i krom, tysktillverkad mellan 1987-1990 (dvs inte den Canadabyggda versionen) men som ju är sig väldigt sällsynt och framför allt säkerligen skulle bli mycket dyrare än jag tänkt. Så en "kompromiss" fick bli Zeiss-optiken 85 mm f4,0, den köpte jag över nätet ny från en butik i Tyskland till ett bra pris (€ 579:-), och som jag nu har provat på mitt M6 hus med den första filmen.

Bilderna nedan, som allihop är tagna med det objektivet och på samma rulle Tmax, soppad i oanvänd D-76 1+1 i 10,15 min. Jag måste säga att jag är supernöjd -  bilderna är obeskurna sånär som den på "kvisten",bara minimalt justerade m a p exponering och kontrast i datorn. 

Bild 1. "Working Class Hero" - låter bättre än "sopgubbe"!

Bild 2. Porträtt på en nyckelperson

Bild 3. Hängen av frost (lite beskuren på vänster sida)

Bild 4. Lilla Affären för Huvudlösa Damer (jämför min analogbild som jag tog tidigare på samma motiv med ett Zeiss Biogon T 28 mm f2.8 ZM - https://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/188363/3604886.htm)

Bild 5. Badhusparken - vatten på isen som gärna få frysa till spegelblank långfärdsskridskois!

Bild 6. Viggen, avställd i museum

Jag scannade några bilder i morse, och jag är helnöjd med den tekniska kvaliteten. Vad säger ni andra - inte så illa, va?

/B

Ur led är vintern

Analogfunderingar

Bild 1. Några av mina "verktyg"

Jag är ju inne i en "fas" nu med mycket svartvitt foto med mina analoga kameror...Riktigt spännande, jag fotade ju mycket svartvitt på 60-70 talen och framkallade själv, så det är kul att "återrupptäcka" det fotograferandet i dessa digitalfototider.

Jag har några funderingar som jag gärna vill dryfta med er andra som också är analognördar - och ser fram emot att få höra hur ni andra gör, och få goda råd och värdefulla synpunkter!

Jag är ju fortfarande inne i en "test- och lärperiod" med min Leica M4, dvs försöker få en känsla för rätt exponering utan att mäta ljuset med appen i min iPhone (M4:an har ju ingen ljusmätare) eller låna inställningsvärden t ex från digitala kompakt- eller systemkameran. Jag har en ambition att bli bättre på detta så att jag därmed också blir snabbare när ett intressant motiv plötsligt dyker upp! Skärpemässigt funkar det riktigt bra med hyperfokalinställning på M4:an med 21 mm vidvinkeln, det är mera fråga om att få bilderna bättre/riktigare exponerade även om filmen har en viss tolerans för felexponering. 

Leica M6:an är ju då lättare/bättre i det avseendet - den har ju exponeringmätare (obs: som inte funkar med 21 mm supervidvinkel - mätaren skyms av den långt utstickande bakdelen av objektivet!) men jag är tacksam att ha dess exponeringsmätare när jag fotar med brännvidderna 28/5o mm osv, då får jag ju se till att ställa in skärpan rätt i stället med det aktuella objektivet...  

Därför brukar jag så mycket som möjligt anteckna i min lilla anteckningsbok (som ses på bilden) dels vilken film och känslighet jag har i kameran just nu, vilket objektiv, datum när jag satt in filmen, ibland platsen där jag fotat och vald  slutartid och bländare...för att lära mig att bli bättre i alla avseenden. 

Vid digitalt foto är ju detta mycket lättare, mycket av dessa data lagras ju i själva bildfilen!

Jag antecknar också ibland framkallningsdatum, vald framkallare etc...och detta skriver jag ju också i kanten på pergamynbladet i  negativalbumet där jag arkiverar de framkallade filmremsorna. Men jag saknar nåt bra men ändå enkelt system, även för hur man bäst namnger och sparar de scannade bildfilerna i datorn...det sistnämnda tenderar ju också att variera över tid utan att ha nåt konsekvent system...

För många skickliga analogfotografer är ju detta ofta ett resultat av mångårig erfarenhet av att jobba med mätsökarkameror - nåt som man knappast skaffar sig på några månader, men ju bättre man behärskar tekniken när man är ute och fotar, ju mera man man ju ägna sig åt bildskapandet.

Hur gör ni andra? Fotar ni bara på och hoppas att det blir bra till slut? Jag tror ju att det bästa sättet att lära sig att bli bättre är att analysera filmen/bilderna i efterhand och försöka inse var och hur misstagen gjorts! Hittills verkar det som om jag tenderar att oftast underexponera filmen (inte bara m a p denna film, utan i allmänhet). Filmen ha Skriv blogginlägg - Fotosidan r ju också en viss exponeringstolerans, som varierar från film till film och framkallningsvariabler antar jag. 

 Skriv blogginlägg - Fotosidan

Bild 2. Mitt "soppkök" (digital, fotad m Iphone 8, konverterad i Ps)

Det andra "ämnesområdet" där jag har funderingar som jag vill stämma av med er andra, är vid framkallningen av filmen. Jag använder ju en Paterson-dosa (minsta storleken som tar två 35mm filmer), men oftast framkallar jag bara en småbildsfilm åt gången. 

Kodaks D-76 är den framkallare jag mest använder, har framkallat med den både outspädd ("stock solution") och även i spädning 1+1. Man får ju naturligtvis det allra bästa framkallningsresultatet med purfärsk lösning i rätt temperatur, så jag köper numera D-76 bara i en liters påsar och försöker att inte spara använd framkallare för länge. Bäst-före-datum är nog inte mer än ca två månader bort, och färdig oanvänd framkallare är väl också ljuskänslig i viss mån? Rätt exponerad film, framkallad i purfärsk lösning ger suveränt fina resultat tycker jag, och såna bilder imponerar stort på mig m a p teknisk kvalitet!

Om vi då tänker att att jag blandar till en 1 L påse D-76 först, och sedan späder den direkt till 1+1 och sparar den i en 2-liters plastdunk. Vid framkallningen tar jag 5 dl till framkallningsdosan (täcker gott och väl en enkelspole med film, men för två filmer i framkallningsdosan bör der noga vara 6 dl). 

Här kommer nu "problemet"/frågan: Den använda framkallningsvätskan, vad gör jag med den? Slår den tillbaka i 2-litersdunken med färsk D-76? Sparar den i en egen plast/glasflaska (helst mörkt glas), eller kasserar och häller ut den i toaletten och spolar? Det bästa (framkallnings-kvalitetsmässigt) och miljöriktigaste förfaringssättet  är förstås att spara den använda vätskan i eget kärl och ta med till återvinningsstationens avdelning för miljöfarligt avfall..

Om jag sparar den använda vätskan 0.5 l i en egen flaska hemma, för att använda den igen, hur snabbt bör jag göra det, och max till en film till? eller 2-3 st...? Hur fort försämras den använda framkallaren när den bara står?

 Jag framkallar ju inte mer än kanske 1-2 filmer per månad i snitt, så en påse D-76 à 79:- plus frakt ca 50:- så handlar det om ca 130-150:- för 4 filmer i sämsta fall, att jämföras med 115:-/film att skicka en fotopåse till ex.vis Crimson för att dom ska framkalla åt mig. Samtidigt har jag ju en bättre kontroll över processen när jag framkallar själv och kanske också ett bättre resultat.

Hur gör ni?  

På bilden från mitt "soppkök" (= där man "soppar" filmen) här ovanför är det nog bara välbekanta prylar för er andra - men ett par kanske intressanta tips finns där ändå: På kanten av mätglaset ligger det en plastspruta, graderad 1 - 3 ml. Bra att ha vid t ex dosering av Rodinal, Isättika för avbrytningsbadet (2-3 ml i en liter vatten) mm. Hemtjänsten/distriktssköterskan råkade "glömma" den senast vid hembesöket hos en anhörig! Den vinklade manicken till höger som ser ut som ett ofullständigt A - är en "avtorkare" för upphängd, nyframkallad & sköljd våt film, och är bara en del från ett kasserat vindrutetorkarblad till bilen. Detta för att förhindra torkfläckar på filmen. Om man använder den försiktigt, så behöver man inte få repor på filmen - skölj den i varmvatten före användning!

Jag sticker emellan med en bild jag tog häromdan med mobilen när jag var ute på en kort promenad, och passerade en "trafikspegel" eller vad det nu heter...Bilden lockade mig till att leka lite i Photoshop, och knåpade ihop det här fotomontaget! 

Bild 3 Hackad trafikspegel

För att bli lite seriösare igen, så är mitt tredje analogtema för dagen den film jag skickade in till Crimson för filframkallning. Jag ville gärna prova en Tmax 3200, för att se om den ev. kan vara användbar vid t. ex. konsertfoto eller vid andra tillfällen med svagt ljus - utan att behöva använda blixt. Så jag hade köpt en rulle hos Photax senast, och knäppte upp den i min Leica M4 under ett par månader före jul. Visst kunde jag ha framkallat den själv, men jag hade 4 andra filmer i min framkallningskö, så jag tänkte testa Crimson också. 

Jag fick tillbaka rullen igår efter två veckor (lång leveranstid - men de många helgerna har väl påverkat leveranserna). Så jag var uppe tidigt i morse för att scanna filmen som kom med posten igår, och se resultatet här!

Men jag är missnöjd - är det mitt fel dvs har exponerat filmen helt fel eller har Crimson felframkallat?? Oavsett vilket är det väl ingen större förlust än dom 115:- som framkallningen kostade, plus filmens pris, men det var ju inga värdefulla negativ som blivit oanvändbara. Men om Crimson har sabbat filmen så borde jag ju åtminstone få en ny eller slippa betala för framkallningen...eller?

Här är några bilder från rullen: OBS alla exempelbilder är helt oredigerade och obeskurna ur scannern - jag brukar scanna till TIF i högsta upplösning 2840 i min Minolta Dimage Scan Dual III filmscanner. Jag har använt appen "Luxmeter" i min iPhone 8 som ljusmätare för de allra flesta bilderna.

 Skriv blogginlägg - Fotosidan 

Bild 4. Tmax 3200 - tagen inne på mässan PhotoEXPO i Umeå. Kraftigt underexponerad? Nog den kornigaste av exempelbilderna...F.ö. Bingo Rimér i mitten!

Bild 5. En mässmonter med "färdig ljussättning" och 2 poserande damer - jag mätte först ljuset noga med Luxmetern/iPhonen! Ändå för kornigt! Ny kommentar av mig 2020-02-16:OBS Notera även det tvärgående mörkare bandet ungefär i tjejernas midjehöjd...vad är detta?? 

Bild 6. Inne i Cyberphotos butik - kanske den minst korniga (och bäst exponerade bilden?)

Bild 7. En bild tagen utomhus - i Prag, "Kruttornet" i änden på Karlsbron (gråmulet väder) Kornigt!!

För att få en jämförelse med andra filmer som är maskinframkallade i butik/proffslabb eller som jag har framkallat själv så följer här några ytterligare exempel. Dessa är nyscannande under samma session som de ovanstående Tmax 3200 från Crimson, men också helt oredigerade och obeskurna ur scannern - bara konverterade från tiff till jpeg.

Bild 8. Inomhusbild på Tri-X från 1971 - maskinframkallad i butik/proffslabb

Dammprickar på de scannade negativen, särskilt bilden ovan på min lillebror, är inga problem - dessa brukar jag ta bort/fylla igen med klonverktyget, och jag har "rengjort" betydligt värre scanningar än den här. Nar man är van att göra detta i Photoshop är det inte så gruvsamt! 

Bild 9. Utomhusbild, Tri-X 400 från 1971, maskinframkallad i butik/proffslabb (kommentar: det sprayade"Z" står väl för Jämtland här?)

Bild 10. Tri-X 400 från våren 2018 som jag framkallat själv i D-76 (stock) i Paterson-dosan maj 2018

Sammanfattningsvis så måste jag ju konstatera att resultatet med denna film Tmax 3200 är inte alls bra - är filmen felframkallad eller är det mina egna felaktiga exoneringar som får det att se ut så här? Knappast användbart - jag pressade ju Tri-X 400 till 3200 ASA i Rodinal i min ungdom, för ett halvsekel sedan, och även om de bilderna var korniga så var dom ändå inte som filmen från Crimson! Så jag reklamerade jobbet som Crimson gjort, med detta meddelande till dom:

"Den film jag nyligen fick tillbaka från Er framkallad, efter ovanligt lång väntan, är jag inte nöjd med. Den framkallade filmen är väldigt underframkallad, grå, enormt kornig, så jag undrar om den inte är felframkallad hos Er? Det är en Kodak Tmax P3200, alltså med iso-tal (ASA) 3200, men har de möjligen av misstag blivit framkallad som en vanlig Tmax 400 eller felbehandlats på annat sätt? Resultatet är tyvärr oanvändbart!

Filmbasen är också väldigt grådaskig, den borde vara klar och transparent där ingen ljusexponering skett… På en av filmrutorna (Tmax3200_21 mm_12.jpg, - den är också bifogad här i ert meddelandeformulär) så finns också ett tvärgående band…vad är det?? Se nedan!

Jag bifogar/sänder gärna flera bilder per e-post (bäst om jag kan sända via Dropbox el dyl) som jag har scannat i min filmscanner Minolta Dimage Dual Scan III, programvara VueScan, på högsta upplösning. När jag jämför scanningen av denna film med nyligen scannade negativ av film Kodak Tmax400 är skillnaden mot den av er framkallade filmen oacceptabel enligt min mening."

Nu har jag också fått svar från Crimson, där min reklamation avböjs: 

"Vi har nu mottagit och granskat dina negativ.

Jag accepteras deras svar, och får ta förlusten på ca 250:-, för mer eller mindre bara en testfilm med inga särskilt viktiga exponeringar...  Kanske är det så att jag har råkat ut för att filmen har skadats i säkerhetskontrollen antingen i Prag eller på Arlanda, jag har också läst någonstans att en 3200 ASA film är mycket mera känslig för säkerhetsröntgen av bagage.

Jag har nyligen, dvs det senaste halvåret blivit säkerhetskontrollerad med handbagageröntgen på flygplatser både med Ilford FP4 125 ASA, Kodak Portra 160 och Tri-X/Tmax 400 i kameran eller bagage utan problem. Jag har dock inte varit i Prag med dom filmerna, som bevisligen hittills klarat röntgen-säkerhetskontroll! Här är artikeln här på Fs för ett tag sedan som berör detta:

https://www.fotosidan.se/cldoc/news/kodak-varnar-nya-rontgenmaskiner-kan-forstora.htm

Kanske jag ska föra mina erfarenheter vidare till Kodak? Eller inte resa till Prag igen, iförd analog kamera?? Synd - Prag var en väldigt intressant stad, kanske bara lämpligt resmål för digitalfotografer....

Så jag får nog försöka göra det igen, att pressa den vanliga Tri-X (eller T-max) på det gamla sättet. Om nån annan av er analögare har erfarenheter i detta avseende, vill jag gärna ta del av dom! Ser fram mot era kommentarer, om detta men även andra synpunkter och åsikter som min blogg ger upphov till läser jag med stort intresse!

Ha ytterligare en fortsatt trevlig helg - framkalla ännu mera!

/B

Tillägg 20/2: Jan skickade också härom dagen ett mail till Kodak med ungefär samma innehåll som Crimson fick (reklamationsskrivelsen) med frågan om Kodak trodde det kunde vara scanningen på flygplatsen som kunde förklara hur det dåliga resultatet uppstått - 

Jag fick nyss svar från Kodak (positivt att dom ens svarade i a f) men dom menade också att underexponering måste vara orsaken.

”

Hi Börje,

Thank you for reporting this issue.

From looking at the images you supplied this unlikely to be related to the airport scanner.

The film does look to be very under exposed, is this evident from looking at the negs i.e. does the image on the film have a low density?

Remember the box speed of this film is ISO800, if exposed at a faster speed the process time has to be extended.

All the best,

Andy

Andy Church
PPF Business & Sales Director EMEA

Kodak Alaris Paper, Photo Chemical & Film Division

2nd Floor, Hemel One, Boundary Way,

Hemel Hempstead, Hertfordshire, HP2 7YU, UK.

[email protected]
www.kodakalaris.com”

Svaret är väl lite av en ”axelryckning”, antydningen att filmen ”underframkallats” är väl isåfall en sak för Crimson i detta fall, men att det grå bandet på bild 6 sträcker sig utöver bildytan ut på filmbasen kan väl knappast ha med slutaren att göra - och att HELA filmbasen är grådaskig antyder väl antingen felframkallning eller ljus-/strålningsskada har inträffat. 

Men  jag ids inte tjafsa mer om det här...jag får nöja mej med att min ”test” inte var särskilt framgångsrik - om jag ska prova den filmen  Tmax 3200 igen så är det nog bäst att jag framkallar den själv och att jag avstår från att flyga med den!

/B

"Bättre vara ute på hal is å ha de´glatt än att gå i lera å sörja!"

Robert Brobergs underbara devis - gäller just i dag i högsta grad...Efter en vecka med fint vinterväder, om än mulet med med en alldeles lagom temperatur minus 4-5 grader, så är det idag töväder med regn, ca plus 2 grader, och närapå blixthalka överallt. SMHI varnar också, så det gäller att vara försedd med broddar när man ska gå ut - t.o.m bara för att hämta tidningen i brevlådan! Det blir nog hausse på akuten och ortopeden dom närmaste dagarna, men lite kan man själv göra för att undvika behöva åka dit.

Lösningen heter nämligen broddar, som ju finns i en uppsjö av modeller...För den yngre generationen, är det kanske ett ålderstecken att behöva ha broddar ("nämen - har du broddar...är du såå gammal?"), men det jag rekommenderar är också mycket diskretare än dom gummimojänger med dubbar som säljs lite överallt!

Bild 1 Dom utfällbara broddarna - fackmässigt monterade! (Obs Erforderlig klackhöjd ≥16 mm) 

Mina broddar är av högsta schweiziska kvalitet, fabrikat REMA, och eftersom jag har haft sådana här förut (jag köpte t ex ett par begagnade militära marschkängor i gediget läder på försvarets överskottsförsäljning för 50:- för nåt tiotal år sedan, för att ha till mina långfärdsskridskor - men i dag räcker den femtiolappen ju inte ens till läderremmarna i snörningen på en vanlig skoaffär). På marschkängorna lät jag ju skomakaren montera dessa utfällbara broddar för ca 150:- vill jag minnas det kostade då i början på 2010-talet...

Bild 2 Fjolårets nya kängor från Naturkompaniet

Dom nya kängorna (moderna!) som jag köpte nya förra året på Naturkompaniet -  och då från Naturkompaniets butik gick jag direkt till skomakarn Ansgar nere i en gränd längre bort, för att få såna här broddar monterade. Det kostade ungefär 200:- i fjol, för både arbete och material - och det var väl värt att vänta några dagar på dom!

Bild 3 Brodd i närbild

Skomakaren Vincent (Ansgar var ju den som kristnade Sverige - han var nog inte skomakare vad jag vet trots att Vincents skomakeri heter så), var där i verkstan när jag kom, han är visserligen pensionär sedan flera år men vill gärna vara med i verkstan då och då - var en riktigt trevlig bekantskap! Utöver att han mätte klacken och tog på sig jobbet direkt, så började han berätta om hur det var förr, när han tog över skomakeriet på slutet av 40-talet och att även han hade ångermanländska rötter liksom jag.  

Jag blev kvar på skomakeriet en bra stund, bad att få fota honom och det var inga problem. Se porträttet nedan - det är bra att alltid ha mobilen med kamera i innefickan! Vi kom också in på att jag har rest en del i jobbet tidigare, mycket i Tyskland och Schweiz. Han ville att jag skulle köpa med mig ett par hundra broddbeslag hos tillverkaren i Schweiz, om jag hade vägarna förbi där...så slapp han allt papperskrångel med att importera direkt! Det lovade jag honom, men jag har ännu inte haft möjlighet att uppfylla löftet till honom, men löftet håller jag!

Bild 4 Skomakarn Vincent i närbild

Numera är kängorna nästan de enda vinterskor jag använder, som man ser på bilden är dom lite skadade ovanpå bara efter en -vinter...Jag har använt dom en gång med långfärdsskridskorna på i höstas, och det är skridskoskär som jag självförvållat har fått där.

Men bortsett från det, så har jag ju tack och lov alltid broddarna med mig - jag glömmer dom inte, och har ju ett diskret utseende som även torde kunna locka den yngre generationen. Bara man kommer ihåg att fälla in dom innan man rusar in över parketten för att stänga det öppna fönstret - då kan broddarna bli riktigt dyra!

För er som funderar på att låta monter detta, så rekommenderar jag att först höra med din skomakare, och vad jag förstod måste klacken vara minst 16 mm hög för att kunna montera de lägsta broddarna (se siffran 16 på beslaget). För högklackade damskor finns högre broddar att tillgå.

Så nu kan jag gå ut precis när som helst, och ha de glatt utan att gå i lera och sörja....med den eminente Robert Broberg i salig åminnelse...en stor artist och konstnär som tyvärr inte längre är med oss. Men hans konst och låtar finns ju kvar att glädjas åt! Här är Youtube-länken till just denna genialiska ordvändning!

https://www.youtube.com/watch?v=oyHc1rRml0E

Ha det riktigt glatt ni också!

Er tillgivne

/B

Digital/analog jämförelse

Så här på juldagsmorronen har jag roat mig med att göra en jämförelse mellan ett digitalt och ett analogt foto av samma motiv, taget under min julmarknadsresa till Prag m.o. i december -

En av dagarna där gjorde vi utflykt till Kutna Hora, en historisk betydelsefull liten stad ca 6 mil sydost om Prag, där silvergruvorna på 1200-talet möjliggjorde en blomstrande utveckling. Bilden förställer alltså en gruvarbetare från den tiden. "Maxwell´s Silver Hammer", får jag kalla den så? Alltså är det Maxwell själv vi ser på bilden?

Bild 1 Digitalfotot i färg - Maxwell

Jag gör inte anspråk på att min jämförelse på nåt sätt är "vetenskaplig" eller korrekt på andra sätt - jag vill bara visa på att jag tycker mej ha fått fram ett bättre resultat analogt med min Leica - om jämförelsen hade gjorts mellan en dyr systemkamera med högklassigt objektiv och Leican så kanske resultaten blivit annorlunda. Min digitala bild är ju tagen med min iPhone 8, i och för sig i raw-format som DNG med användning av mobilappen Lightroom. Båda bilderna har bildbehandlats måttligt i Photoshop 21.0.2, och klistrats in i ett A4-underlag.  

Bild 2 Jämförelsen

Det analoga fotot är taget med min Leica M4, med objektivet Super Angulon 21 mm f3,4 och filmen Tri-X 400. Jag har inte noterat några inställningsvärden, men antagligen bl. 3,4 - 4,0 och slutartid 1/30-del. Fotade ju på fri hand, och eftersom det var tämligen mörkt inne i katedralen så var det bara att hoppas på hyfsad exponering. M4:an har ju ingen ljusmätning, så jag får använda en ljusmätarapp i iPhonen för att få inställningsvärden till analogkameran.

Filmen är framkallad i min Paterson-dosa i purfärsk D-76, spädning 1+1 och sedan scannad i Minolta Dimage Dual Scan III, mjukvara VueScan och har inte bildbehandlats mer är korrigering av intensitet och kontrast, och beskurits enligt vad sammanställningsbilden visar.

Efter att att studerat bilderna tycker jag själv att det analoga fotot är bättre än det digitala....vilket gör det så roligt att fota analogt, trots att jag har en längre och "mödosammare" väg till färdig bild i dator!

De båda bilderna separat, obeskurna för resp. kamera:

Bild 3 Digitalbild, konverterad till sv/v jpeg  från DNG i Adobe Camera Raw 12.1. Brännvidd 3,99 mm (= 28 mm i 35-format), 1/30 sek, f/1,8, ISO 50

Bild 4 Analog bild, Leica M4/21 mm f3,4 Tri-X 400 ASA, obeskuren

Det vore roligt att få synpunkter och kommentarer till min jämförelse, även om ev brister i min jämförelse bara visar på ett helt subjektivt resultat - att mitt analog-nörderi i stort sett bara är "a state of mind" hos en "bakåtsträvare"!!

God Fortsättning på julen till er alla!!

/B