Vad är kreativt naturfoto?

Inom foto är begreppet kreativitet lika självklart positivt laddat som det är innehållsligt diffust. I Tucson, USA, finner man  Center for Creative Photography, och på andra sidan jordklotet, i Alelaide i Australien, finns en annan institution med samma namn. Men inget på deras hemsidor avslöjar vari det specifikt kreativa skulle bestå som skiljer dem från liknande organisationer.

I bruksanvisningen till min första systemkamera, tror det var en Canon EOS 300, läste jag om ”den kreativa zonen”. Med det menades helt enkelt lägena bortom de automatiska: Bulb, Manuell, Bländarprioritet, Tidsprioritet. Tillverkaren associerade kreativiteten till en förståelse för fotograferingens tekniska principer och till ett eget ställningstagande om vilket resultat man ville uppnå.

Med andra ord: en egen idé om bildens karaktär och uttryck och kunskapen om hur denna idé kan realiseras. Denna outtalade definition tror jag de flesta kan skriva under på. Men den säger inte mycket. Detsamma gäller den grova polarisering som ibland görs mellan den dokumentära bilden och den kreativa eller konstnärliga.

För att använda en i sammanhanget vanlig metafor: å ena sidan fotografiet förstått som ett fönster mot verkligheten, å andra sidan fotografiet som en spegel vilken inte bara visar ett objekt utan också reflekterar fotografen som subjekt, vars erfarenheter, attityder och livshållning får komma till uttryck. Spegelmetaforen behöver för all del inte uttömmas i självuttryck utan kan lika gärna handla om den process bilden sätter igång hos betraktaren: fotografiet kan bli en spegel lika mycket för betraktaren, som gentemot bilden har att skapa en relation och kanske rentav finna sig själv.

Tidskriften Natur & Foto arrangerar årligen en stor nordisk naturfototävling. År 2011 fanns kategorin ”Non-figurativa naturbilder” (på engelska Abstract nature images), sedan byttes namnet till ”Kreativa naturbilder”. Namnbytet tycks inte ha inneburit en innehållslig förändring. I andra sammanhang talar man om ”personligt naturfoto” eller ”konstnärligt naturfoto” istället för kreativt naturfoto, men orden används mer eller mindre synonymt.

Alla naturfotografer inser säkert det konstlade och emellanåt kanske absurda i att separera det kreativa, personliga eller konstnärlig från exempelvis makro- eller landskapsfoto. Icke desto mindre kan de flesta vinnarbilderna i Natur & Foto:s nämnda kategori svårligen placeras i någon annan kategori. Intressant att reflektera över är hur kreativitet indirekt kommit att associeras med abstraktion, renodling, minimalism och symbolik. I det avseende är Natur & Foto:s tävling bara ett symptom bland många på ett utbrett synsätt.

I Sverige har det dokumentära naturfotot haft en stark tradition i många decennier. Den traditionen tog delvis form som ett svar på diverse spekulativa tilltag, som att arrangera scener och använda uppstoppade djur. Mot bakgrund av den dokumentära traditionen har den så kallade kreativa naturfotografin polariserats på ett särskilt sätt.

Idén om kreativt naturfoto har i regel kommit att konkretiseras i bilder som är suddiga, dunkla, suggestiva, gärna svartvita eller i dov och monokrom färgskala. I markerad relief mot såväl den dokumentära bilden som mot teknisk perfektion, konventionell komposition och de klassiska uttrycken för skönhet och det sublima.

Det är en problematisk polarisering, eller åtminstone en bedräglig semantik. Särskilt när de en gång innovativa teknikerna har stelnat till några enkla standardiserade handgrepp och uttrycket blivit en lätt identifierbar stil. För vad händer då med det kreativa, det personliga, den estetiska ambitionen?

Uppfattningen att ett foto som är knivskarpt ut i hörnen och uppbyggt enligt gyllene snittet inte skulle kunna vara kreativt är lika förenklande som den att ett foto som ”ser ut som en målning” nödvändigtvis skulle vara det. En sån tankegång röjer kopplingar till konsthistorien: det är impressionismens formspråk och expressionismens symbolvärld man premierar, och möjligen har den senare ett särskilt gott fäste i det nordiska svårmodet.

Hypotesen stärks av en utblick mot andra delar av världen, särskilt USA. Här är inte just ordet kreativitet ett framträdande nyckelord, inte en rubrik, men desto oftare framhålls en konstnärlig identifikation. Det talas om ”fine art nature photography”, om ”landscape as art” etc.

Gul Tal, Floris van Breugel, Marc Adamus och flera andra presenterar sig som konstnärer i första hand, fotografer i andra hand, var och en med sitt ”artistic statement”. Skillnaden i bildspråk och estetik jämfört med det svenska naturfoto som gärna etiketteras med ordet kreativt är slående.

Man behöver inte lägga några värderingar i en sån jämförelse, bara konstatera att uppfattningen om kreativt naturfoto är kulturellt betingad. Och mellan Yosemite i rosa skymningsljus och den suddiga konturen av en älg i en svensk blandskog kvarstår ett brett register av möjligheter.

2013-07-08 10:22   Birdman

Intressant läsning! Har själv funderat över dessa benämningar vid ett flertal tillfällen. Vet inte riktigt om jag kommit fram till något, men jag anser i alla fall att personlig, kreativ och konstnärlig kan man vara även fast man håller på med "dokumentär" fotografering. Mycket beror också på vad man läser in i ordens betydelse - men jag kan tycka det kan vara vanskligt att göra en naturfotografisk "genre" upphängt på några laddade ord. Själv så föredrar jag icke-figurativt (eller non-figurativt om man så vill) framför de tre andra orden, det faller bättre ut och i alla fall min enkla hjärna förstår vad det innebär.

Själv är jag en fotograf som inte är speciellt bevandrad i det ”icke-figurativa” men kan ändå förstå att konstnärligheten i naturfotografiet förstås är viktig, men än viktigare anser jag är att naturfotografiet har möjlighet att påverka – därför tycker i alla fall jag att det pratas för lite om bevarandefotografering (direkt översatt från engelskans ”conservation photography”) i den svenska naturfotomiljön.

Att låta det kreativa, konstnärliga och personliga i naturbilden göra så människor och beslutsfattare blir informerade, berörda och engagerade i miljö- och naturskydd. Där har den stora massan av naturfotografer något att bita i...

// Daniel

Svar från Billingen 2013-07-08 19:16

Det är nog mest i tävlingssammanhang som termerna ställs på sin spets, då bilder ska sorteras i genrer. Och det blir ofta konstlat. Men det är ändå intressant, tycker jag, hur folks föreställningar om den kreativa dimensionen laddas på olika sätt. Ditt påpekande om "conservation photography" är intressant. Fotografi spelar en roll i naturskyddsdebatten men skulle säkert kunna påverka både politiker och allmän opinion ännu mer. Många av oss är nog slappa på den punkten, och lämnar initiativet till de professionella...

2013-07-08 10:37   frwe

Yosemite i skymningsljus känner jag igen ;o) Jag tror många av oss som inte behöver inkomster från fotograferingen är ganska fria i tanken runt bilden. Många kopierar det andra gör och en del försöker hitta egna uttryckssätt. För min egen del har jag stor tillfredsställelse av att uppleva naturen och försöka skildra den och förmedla vad jag upplevt. Är någon intresserad av att titta är det bara kul. Att låta sig "tvingas" in i någon slags konstnärlig kreativitet bara för att det skulle vara "finare" blir oftast bara krystat och ibland ger det tragiska effekter när önskan att göra något eget och annorlunda resulterar i manipulerade bilder som påstås vara "äkta". Nåja, fotograferingen är ett intresse som ger mig och andra mycket nöje och upplevelser vi kanske inte skulle få ta del av om vi inte utövade vår hobby. Nästa vecka skall jag till Norge och fotografera i huvudsak fåglar och de allra flesta bilderna är redan tagna men jag har några idéer, får se vad de kan ge :) Välskrivet och intressant Björn och med fina illustrationer. /Frode

Svar från Billingen 2013-07-08 19:17

Och en vacker kväll ska jag också fota Yosemite! Har inga problem med att fota de klassiska landmärkena. Även om någon skulle tycka att bilden redan är tagen så har ingen tagit just min bild, just där och då. För mig är alla mina bilder innerligt personliga. Lycka till i Norge!

2013-07-08 11:38   Christer Sjöberg/BF/NV

Hej
Intressanta synpunkter som alla handlar om vad vi kallar för Naturfotografi men som ändå är separata frågeställningar. Vi kan börja med etiketteringen som jag förövrigt själv varit inne på vid några tillfällen. Begreppet "Personligt" tycker jag inte alls är bra, alla fotografer är naturligtvis personliga, det blir ett konstigt begrepp som bar får mig att undra över hur en "Opersonlig" fotograf beter sig. Att fotografera är en teknik att göra bilder, inget annat, oavsett om det är naturfoto eller någon annan form av fotografiska bilder.

Jag tycker det viktiga och intressantaste i ditt resonemang är slutklämmen där du konstaterar att uttrycksätten är kulturellt betingade och det kan man ju förhålla sig till på olika sätt; spinna vidare på det traditionellt Nordiska, snegla på det Amerikanska, mixa osv.

Jag tror det är bra om man inte virrar in sig i mer eller mindre "flummiga" begrepp utan håller fast vid de etablerade lite mer handfasta när man etiketterar naturfoto. Vad är det för fel på begrepp som Landskaps- och Fågelfotografi tex. Det är här vi ska vara kreativa och personliga och så vidare men vi behöver inte tala om det hela tiden för det ska synas i bilderna! Världens äldsta klysha; "En Bild Säger Mer Än Tusen Ord"!

ps många fina och spännande bilder illustrerar dina ord

Svar från Billingen 2013-07-08 19:19

Vilket adjektiv man än väljer känns inget ord riktigt bra för att komma åt det där egna, det där speciella, det där... som kanske just är en kvalitet därför att inget ord - inte ens tusen ord - fångar det. Jag tycker inte heller det är fel på de traditionella beteckningarna, och kanske medför en formulering som "kreativt naturfoto" bara en konstlad och onödig gräns. Men det mer allmänna spänningsförhållandet mellan det dokumentära och det konstärliga tror jag inte man kommer ifrån, det är så djupt inskrivet i själva fotografins historia.

Christer Sjöberg/BF/NV 2013-07-08 19:26

Dokumentärt kan ju vara minst lika konstnärligt som något "kreativt". Visst finns det en dokumentär grund i fotografin, vi utgår ju från något som redan finns framför kameran i motsats till tex en målare som börjar med en vit duk och kan sätta dit vad han vill. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att i en framtid de fotografier som betraktas mest som konst kommer att vara ganska dokumentära till sin karaktär!....vem vet, det är bara en gissning

Svar från Billingen 2013-07-08 19:49

Satt igår och bläddrade i boken Året runt, med bilder av Hans Strand. Distinkta och genomarbetade bilder som talar med dokumentär självklarhet och estetisk kraft - mycket kreativt ;-)