På vandring i Nepal. Del 3 av 3
Nerför går vandringen snabbt och vi kommer snart till Chomrong, en av de större byarna i området. Här är det stor festival på gång. Nepaleserna älskar festligheter och missar inte en möjlighet att fira stort. Jag fick aldrig hela bilden riktigt klar för mig men festivalen hängde ihop med gurungs kommande nyårsfirande, Tamu Losar (gurung har dock en helt annan tidräkning än vi och för dem blev det inte år 2012 utan 2595).
Folk från alla närliggande byar var samlade och just den här dagen var det tävlingar i basket och volleyboll, två av de största sporterna i Nepal. Själv var jag mer intresserad av publiken.
Festligheterna erbjöd också dansuppvisning och försäljning av mat och dryck, och varade en bra bit in på natten. Trots sömnunderskott gick vi nästa dag med pigga ben till Ghandrung, den äldsta och största byn i området norr om Pokhara-dalen.
Här liksom i övriga byar är gurungs traditioner väl bevarade och många människor lever i stort sett som de har gjort i generationer. Men moderniseringen rusar ikapp och man håller på att bygga en bilväg till Ghandrung. Den dagen de första bilarna rullar in kommer ett nytt kapitel i byns historia att skrivas.
Även i Ghandrung förbereder man sig för Tamu Losar. På öppen gata styckas och bereds slaktdjur. Och det på ett sätt som får Per Morberg att framstå som en fransk kock med plasthandskar.
Man träffar många människor på en sån här resa. Med rätt attityd är det inga problem att få kontakt och med barnen krävs knappt ens det.
Flickan på bilden nedan var en riktig linslus. Två och ett halvt år gammal. Skojade och gjorde grimaser, men för ett ögonblick tittade hon bort och verkade försjunka i egna tankar. Ofta är det de porträtten som blir bäst, när personen glömmer fotografen och kameran framför sig.
Vyerna dröjer kvar nästan ända ner till Birethanti. Därifrån blir vi hämtade i bil för en slingrig och skumpig färd till Pokhara. Det lilla vita objektet i bildens nedre del är en chorten, en pagod, och berget bakom är Annapurna South som vi sett flera gånger i denna reseberättelse.
I Pokhara skriver jag 31/12 i dagboken. Nyårsfirandet här kunde vara ämne för ett eget blogginlägg, men istället vill jag avsluta denna blogg i tre delar med några bilder från Nepals huvudstad Kathmandu.
”Same same but different”. Kathmandu är fortfarande kaotiskt, galet, charmigt. Men också skitigare, mer motorfordon, mer västerländskt än när jag var där senast.
Bodnath, den buddhistiska jättestupan, lär dock bestå. Vädret var gråtungt och trist denna nyårsdag, men besöket ändå intressant då det pågick en årlig högtid som lockat mängder av troende buddhister. Munkar sitter i långa rader och skanderar böner, andra rör sig runt stupan varv efter varv, alltid medurs.
De riktigt hängivna genomför ett rörelsemönster: hälsning stående med händerna ihop, ner på alla fyra och sen hasa sig ner på mage med utsträckta armar och sen upp igen. Rörelsen uppresas om och om igen, likt ett kroppsligt mantra.
Jag besöker verkstaden där thankamålarna håller till. I svagt ljus med penslar fina ner till ett enskilt strå uppnår dessa konstnärer fantastiska resultat. Det finns en mängd motivkretsar, alla med buddhistiska teman, och varenda detalj har symbolisk innebörd. Kvinnan arbetar på en mandala, ett slags kosmogram.
Från Buddha till Shiva. Pashupatinath, den hinduiska guden Shivas tempel, blir en tankeväckande upplevelse. Det är mitt första besök här och jag har aldrig sett kremering i det fria tidigare. Men det känns inte så konstigt eller obehagligt som jag trott, och det borde det ju heller inte göra. En ovan syn ja, men med perspektivbyte inte märkligare än att gräva ner de döda i jorden.
Pashupatinath är förresten ett enormt tempelområde och är liksom Bodnath med på UNESCO:s lista över världsarv.
Likbränning och väder som en fuktig filt. Okej, det blev inte direkt nån munter avslutning på den här reseberättelsen. Men scrolla uppåt, eller gå tillbaka till del 1 och 2, så förstår ni att det inte är dessa saker som gör att jag redan längtar tillbaka till Nepal och Himalaya.
* * *
Del 1: http://www.fotosidan.se/blogs/billingsblogg/pa-vandring-i-nepal-del-1.htm
Del 2: http://www.fotosidan.se/blogs/billingsblogg/pa-vandring-i-nepal-del-2.htm
/Sonja
//Bee
Antar att du hade med dig hur mycket bilder som helst från din resa. Hur bär du dig åt att "krympa ihop" en sådan resa till tre inlägg...?! Ser framemot bilder från nyårsfirandet!
Porträttet på den lilla flickan är väldigt fin!
Att få ihop en sammanhållen och nerbantad berättelse i tre delar är inte helt lätt, vilket du som skrivande person är medveten om. Men det är samtidigt en rolig utmaning. Tack för att du ville läsa och titta!
//Ewa
Intressant att ta del av dina resor, och jag undrar om man i dessa länder inte ofta, trots den materiella fattigdomen, har ett rikare liv än det vi lever. Det finns ofta en mening och kontinuitet i verkligheten på ett helt annat sätt för dessa människor tror jag. Jag tror att de ofta är mer tillfreds med livet än vi är här. Jag kan ha fel givetvis, men som icke utövande Buddhist ( vilket egentligen är en självmotsägelse) handlar ju mycket om att försöka leva i förnöjsamhet. Vilket är väldigt svårt i vårt samhälle där det mesta tycks gå ut på den raka motsatsen att vi aldrig skall vara nöjda utan söka ny av reklamen garanterad tillfällig lycka genom vår ständiga konsumtion.
-affe
Mvh Heléne
MVH Anita