Några ord om teknik

Fotografin har ett kluvet förhållande till tekniken. Fototidningarna är späckade med nyheter om utrustning, med tester, jämförelser och köpråd, med artiklar om fotograferingstekniker och alltifrån optikens till histogrammets mysterier. På nätforumen sträcker sig trådarna om prylar och deras prestanda mot det oändliga.

Samtidigt hörs ett antal mantra, som försiktigt mummel eller som högljudda slagord:

– det är inte kameran som tar bilden utan fotografen

– det är inte tekniken som gör en bra bild utan känslan

– ett tekniskt fulländat foto är inte nödvändigtvis ett bra foto

Intresset för det tekniska, i vid mening, verkar stå i direkt proportion till ett slags obehag inför det. Man älskar tekniken men inte lika mycket som att säga till andra hur oviktig den är.

Prylkännedomen kan drivas till en egen verksamhet, en egen sport om man så vill. Det finns entusiaster som nästan aldrig tar några bilder men som på rak arm kan räkna upp tillgängliga mattskivor till nära nog varenda kameramodell på marknaden.

Sen finns de som är mindre intresserade av utrustningen och mer av det tekniska bruket vid själva fotograferingen, fotografer som kan allt om fokusstackning och hur man bäst minimerar brus vid nattfotografering. Som en tredje kategori har vi resultatgranskarna, pixelskådarna, bildhörnens stränga domare.

Teknikintresset varierar från den ena subkulturen till den andra. Några exempel på inriktningar där de tekniska kraven brukar vara högt ställda är natur-, arkitektur-, porträtt-, reklamfoto och ”fine art nude”.

Dessa krav framhålls ibland från annat håll som kritik. Ironiskt nog inte sällan från fotografer som själva gillar att tala om utrustning och som gärna redovisar kameramodell och inställningar för de bilder man visar upp.

Och det är ofta samma fotografer som understryker att känsla, budskap och uttryck är allt och tekniken nästintill inget. De som helst talar om prylar tycks vara de som har störst behov av att tala om prylarnas ringa betydelse, eller åtminstone om teknikintressets skadliga inverkan – på andra fotografer.

Vikten som läggs vid det tekniska skiljer sig också från rum till rum. I vissa sammanhang är kraven högt ställda på bildens tekniska utförande vilket också präglar samtalet ifall det rör sig om en community. Ser man till bildkritiken på Fotosidan är normen annorlunda.

Det är sällan en bild i FS:s kritikpooler nagelfars för dess tekniska aspekter. Även om bilden uppvisar påtagliga brister som kromatisk aberration, ”banding”, sensorfläckar, halos till följd av överskärpning etc. så får sådant i regel passera okommenterat. Det kan bero på en av tre orsaker.

1) betraktaren ser inte dessa fenomen

2) betraktaren ser fenomenen men tycker inte de spelar någon större roll

3) betraktaren ser fenomenen och tycker de drar ner kvaliteten men väljer att inte kommentera

Alternativ 1 är förståeligt: det krävs träning och kunskap för att se dessa egenheter, när de inte är slående uppenbara. Men för det tränade ögat är det svårt att bortse från dem vid betraktandet av ett foto; likt en musiker med utvecklat gehör som oundvikligen hör när en stråkkvartett har problem med  intonationen.

Alternativ 2 gissar jag är vanligare. Men i så fall kanske talet om tekniksnacket som hot är överdrivet. Det utbredda intresset för prylar och teknik kanske inte alls medför mindre spontanitet och känsla i fotograferandet eller i bedömningen av bilder? Folk verkar ju inte bry sig nämnvärt.

Alternativ 3 är intressant. Det vore en strategisk tystnad för att undgå att stämplas som teknikfixerad, en som inte förmår se bilden för alla pixlar. Här har talet om teknikens sekundära betydelse blivit en inre censurmekanism.

Bakom fientligheten mot tekniken kan man ana en föreställning om ett konfliktförhållande: ju större ansträngning som ägnas det tekniska desto mer hämmas kreativiteten och det personliga uttrycket. Att ställa krav på bildens tekniska kvalitet är pedanteri och missriktad energi.

Jag delar inte den uppfattningen. En bild som är tekniskt väl genomförd i alla led, från själva fotograferingen till redigering och presentation, signalerar för mig kunskap, engagemang och konstruktiv självkritik, en ambition att vara så precis som möjligt för att kommunicera effektivt. Formen kan bära innehållet långt.

2013-04-23 17:25   Benganbus

Intressanta funderingar!
Vad gäller tidningarnas prylhets, så har man nog tidigt förstått på redaktionerna vad som säljer! Ofta upplever jag reportage om nå'n fotograf, eller bilder, att det bara är en utfyllnad i dessa "Fototidningar"!
Ursäkta mig tidningsredaktionerna! ;)
Jag tror också, att ett kameratestmagasin utan nå't annat än tester, skulle sälja lika bra!

Men man kan se det så här också, att reportage, typ samhällsreportage i bildform, aldrig skulle komma fram till en större grupp, om det inte fick komma med på ett hörn i de här fototestmagasinen!?

Men mycket av amatörfotografin kanske e mest "verkstad" och litet fotografi!
Eller många bilder, nu när det går att ta många bilder utan större problem med dagens digitala teknik! ;)
/B

Svar från Billingen 2013-04-24 08:37

Att prylmagasinen säljer vittnar om ett existerande intresse. Men hur skapas och upprätthålls det intresset, kan man ju fråga. Tack för dina synpunkter!

2013-04-23 17:28   alf109

Vissa bilder är ju beroende av en hög teknisk kvalitet, som den du visar ovan eller mina nattbilder till exempel. Och där blir ju tekniken en väsentlig del av uttrycket. Med många andra bilder är det kanske inte lika viktigt, åtminstone tycker inte jag det. Sedan tycker jag att det är en sak att vara intresserad av teknik och att använda de prylar som krävs för de bilder man vill ta och en annan att "predika" sina val som de enda rätta. Ofta är det ju också, som du är inne på, de som själva utger sig för att vara minst intresserade av teknik som predikar mest om just detta. Jag upplever ganska ofta en sorts omvänd snobbism när man lyfter fram sina 30-tals objektiv eller när man skriver "direkt ut ur kameran" i bildtexten.

Sedan finns ju de som har ett genuint intresse av såväl gamla som nya kameraprylar, men då handlar det nog ofta om en form av samlande.

Svar från Billingen 2013-04-24 08:42

Samlarna kan sägas utgöra en fjärde kategori jämte de tre jag beskrev. Visst har det tekniska olika betydelse för olika bilder, och man kan tillägga att även kontexten spelar roll: en enstaka bild i en Brutus Östling-bok kan vara på sin plats även om den har sina tekniska brister, i sammanhanget blir den stark och fyller sin funktion.

2013-04-23 17:30   syntax

Jag håller mycket med dina slutrader. Vad man än gör så når man ett bättre resultat om om man vet vad man håller på med. Det är ett enkelt sakförhållande som det är svårt att bortse ifrån. Glädjen av att behärska sitt uttryck är själva essensen i begreppet hobby.

Svar från Billingen 2013-04-24 08:47

Det har jag känt oavsett vad jag gett mig in på; att utveckla sina kunskaper inom ett område är i sig stimulerande. Tack för kommentaren!

2013-04-23 18:24   froderberg

Jag pratar med många yrkesfotografer, och visst är det så att de duktiga och produktiva fotograferna har ett avspänt och naturligt förhållande till teknik. De är intresserad av teknik som kan gynna dem, men grottar sällan ner sig i tekniken i onödan.

Polariseringen kring till teknik verkar mer gälla hobbyfotografer, det är väl också bland hobbyfotograferna som ytterligheterna finns. Det går ju inte för yrkesfotografer att helt strunta i tekniken eller att bara samla kameror. Jag tror att polariseringen beror på att folk tror att intresse för teknik och bild motverkar varandra. Det finns säkert en del som skulle ha bildmässig nytta av att ägna mer tid åt sina bilder än tekniken, men det är ju upp till var och en.

Det finns nog ingen naturlag som säger att teknikintresse gör en till sämre fotograf. Hur bra fotograf man blir har nog mer med hur hängiven man är och hur öppen man är för att utvecklas.

Svar från Billingen 2013-04-24 08:54

Intressant kompletterande perspektiv. Jag har inte tänkt på att det kan vara en skillnad i synen på teknik mellan proffs och amatörer. Antar att många proffs, särskilt pressfotografer, måste vara väldigt resultatinriktade och då finns inte tid att gräva ner sig i det tekniska. Utrustningen måste vara bra för att goda resultat ska kunna levereras snabbt.

froderberg 2013-04-24 09:40

De flesta pressfotografer är rätt ointresserade, de har koll på det de måste kunna. De kan vara lite nyfikna på om det kommer något nytt som de kan ha nytta av. Men bär man runt på samma prylar år ut och år in så blir tekniken inte så spännande med tiden. Många får inte heller bestämma vad de ska ha för prylar.

Vissa sportfotografer är däremot väldigt intresserade. Inom sportfoto kan man nå en hel del fördelar genom att använda tekniken på bästa sätt.

Bland kommersiella fotografer finns det också en del som vill ha koll på ny teknik som kan ge dem fördelar eller nya kreativa lösningar.

Sen finns det de lite mer konstnärliga fotograferna som alltid är på jakt efter kameror med den rätta känsla. De köper en X100 och dissar den efter ett halvår. Då provar de något annat.

2013-04-23 19:50   Fredrik183

Jag tillhör dem som tycker tekniken i sig är ganska oviktig. Däremot tycker jag det är mycket viktigt att behärska den teknik och utrustning man använder. Där tror jag det finns ett samband mellan bra bilder och mediokra bilder. Ett teknikintresse i sig ger inga bra bilder. Däremot står ju inte ett teknikintresse i motsats till bra bilder, utan de olika intresseinriktningarna kompletterar och berikar varandra.

Man måste vara intresserad av tekniken för att förstå vad och hur man kan göra med kameran, och man måste vara intresserad av bilden för att skapa bra bilder, teknikintresset behövs för att kunna välja ut den teknik som krävs för det man vill uppnå rent bildmässigt. Teknik behöver anpassas till bildmässiga ambitioner, och vice versa. Sådana här diskussioner jag är inne på nu vinner alltid den som hävdar att bäst teknik enligt tekniska specifikationer är mest lämplig. Det är intressant att notera att bildresultaten långt ifrån alltid står i proportion till dessa teknikvänners övertygande argumentation.

Bra bilder går ta med all utrustning, om man behärskar denna. Ett betydligt viktigare kriterium för bra bilder än bäst teknik är att bäst förstå det man har till förfogande och omsätta denna förståelse i bilder. Tekniken är en liten kugge i denna kedja, där den avgjort viktigaste ingrediensen är kunskap och bildkänsla, vilka båda går utveckla genom övning, förkovring och utveckling. Allt för ofta ges tekniken i sig allt för stor betydelse. Men det är ju den som är lätt att tala om och lätt att sälja och som i sig är mångas specialintresse och inriktning.

Vill också tacka för ett välformulerat och tankeväckande blogginlägg!

Svar från Billingen 2013-04-24 08:57

Tack Fredrik för dina väl valda ord! Bilden i fokus - där är jag helt enig med dig. Den kommersiella aspekten är såklart viktig, intresset för prylar uppstår ju inte ur ingenting...