Mitt allra första fotografi

Vi skriver år 1973. Pink Floyd släpper albumet Dark Side of the Moon, Pinochet genomför en blodig statskupp i Chile, Sverige får en ny kung, och Ralf Edströms polisonger når historiska mått.

Jag är sju år gammal.

Min pappa var sedan länge en passionerad fotograf och hade tidigare gett mig en gammal Leica, i patinerat läderfodral. Han sade att det var en riktigt fin kamera. Jag tyckte den var töntig och använde den aldrig.

Var man nätt och jämt kameramogen på den tiden så var det Kodak Instamatic som gällde. Och det var med en sådan i händerna – tror det var en Instamatic 133 – jag tog min allra första rulle film.

Tack vare en förståndig och förutseende mamma så har jag kvar bilderna från den rullen. (Det verkar vara alla mödrars lott att se till att den första nallen, den första skoluppsatsen, den första ljusstaken från träslöjden osv sparas.)

Så här ser det ut, det allra första fotografiet jag tog:

Ett par bilder till från samma rulle:

. . .

Jag har inget minne av just den situationen – vi var så ofta på denna badvänliga udde vid Vänern – men kommer ihåg med nästan kuslig klarhet hur kameran kändes i händerna, motståndet hos den fyrkantiga avtryckaren, ljudet när man drog fram filmen.

Jag minns också tydligt hur det var att med kameran i hand titta på naturen och leta efter motiv.

Det var spännande. I det där titthålet såg man världen lite annorlunda. Det gick att isolera och lyfta fram saker.

Just den där stenen, just det där trädet, just de där blommorna som solstrålarna träffar just precis nu. Det var som en upptäcktsfärd. Överallt fanns det skatter för ögat!

. . .

Min sista Instamaticrulle är från 1978. Från en fjälltur i Jotunheimen med pappa.

Här sitter jag utanför vårt tält:

Det här är en av de sista rutorna på rullen:

. . .

Det dröjer drygt 20 år innan jag fotograferar igen. Borta är min Instamatic, och Leican vet jag inte var den blev av. Men någonting är sig likt.

Instamaticperioden börjar och slutar i naturen. När kameran senare heter Canon och är laddad med diafilm så dominerar naturen bland motiven – igen.

Eller ska jag säga fortfarande? Hur tidigt präglas egentligen ens bildseende? Hur mycket förändras man som fotograf genom åren?

Fjällbilden ovan hade jag kunnat ta idag utan att skämmas. Det är som om fotograferingen aldrig har avslutats utan bara stått på paus ett par decennier.

Och jag är fortfarande ett barn på skattjakt med min kamera.

2011-07-06 09:35   Malin Norlen exklusiva sida

Häääärligt, jag fick min första kamera då jag var 6 år, den var rosa och hade popp up blixt,,jag var mäkta stolt över detta :-)
Sen den dagen har jag levt med att alltid ha en kamera med mig...
Tack mamma för att du gav mig den där rosa kameran fast att alla tyckte jag var för liten för det...
:-) Malin

Svar från Billingen 2011-07-06 09:47

Vad kul! Inte minst att ditt fotointresse har hållit i sig sedan dess utan uppehåll. Din mamma får väl ta åt sig en del av äran =)

2011-07-06 10:25   Camilla1967

Vad kul att se. Då fick du en nostalgi tripp haha.
Och tältet. Kommer ihåg de gamla "tyghusen" som vi kallar dem. Var ofta ute med släktingarna i Blekinge på kräftfiske och då fick barnen gå och lägga sig. Man var helskraj för utanför stod det spannar i plåt med levande kräftor i och man hörde klorna mot plåten och trodde de skulle krypa in i tältet.
Ja, man får väl säga "det var tider det". Man skulle inte vilja vara utan dem.

Ha en skön sommar

Svar från Billingen 2011-07-06 10:29

Fascinerande med dessa minnen, att man så tydligt kommer ihåg vissa sinnliga upplevelser. Ljudet från kräftorna i plåthinkarna skulle väl kunna skrämma vem som helst! En skön sommar önskar jag dig med!

2011-07-06 10:53   Norpan

Ja, där har du ju inget att skämmas för. Bra bilder som fortfarande smiskar amatörfotografer på fingrarna :)
Den tredje och femte bilden gillar jag mest.

Svar från Billingen 2011-07-06 11:03

Tack Dawid! Så här i efterhand är det lite roligt att se att det faktiskt finns en fungerande komposition i vissa av de gamla bilderna, som de två du pekar på, fast jag nog mest gick på ren magkänsla då utan att kunna någonting om komposition.

2011-07-06 13:27   AnnaTrollet

Jag tro bi är många som känner igen oss i dessa fysiska minnesbilder, säg vad kan inte en doft kan sätta igång för minnen hos oss t e x?
Men ärligt Björn.. ärligt? Den sista bilden är ju så SJUKT bra att jag storknar!
I love it totalt!
Hutlöst snygg med sina diagonaler och med sin blå akvarellkänsla.. de blå kornen påminner mig själv om hur det var att måla just akvarell med saltvatten, då uppstår sådant där svarta prickar.. MYCKET läckert måste jag säga! Ett riktigt konstverk.
Mvh Anna

Svar från Billingen 2011-07-06 16:01

Hej Anna! Intressant att läsa om akvarelltekniken, och där ser man hur bilder kan trigga igång associationer och framförallt minnen. Kanske kan man beskriva fotografi som ett förkroppsligat minne av sinnlig erfarenhet? Dina ord om fjällbilden skulle smickrat den 12-åring som tog den, och jag tar åt mig av dina varma ord även nu =) Ha det gott!

2011-07-06 21:54   JenyJ

Riktigt hög nostalgifaktor där! :)
Visst minns man den 'fina' Instamatickameran... och Voigtländern jag fick av pappa, och ratade... *suck*
Du hade blick för bilder och komposition redan då, Björn, och jag förstår att dessa bilder väcker mycket till liv inom dig. Det är gott att ha möjlighet att plocka fram dem ibland...

Svar från Billingen 2011-07-06 22:30

Jaså du fick också en töntig kamera av pappa? Tänk vad lite vi visste då. När jag nu har gått igenom mina gamla album så har nostalgikänslan verkligen varit hög. Roligt för det mesta =)