Bländare åtta
Diptyk
En bild står aldrig helt på egna ben, allt tal om ”bilden i sig” är varje gång en smula bedrägligt. Oavsett kontext – en utställning, ett webbgalleri, en tidningsartikel, en fotobok – så ger sammanhanget en miljö som i sin tur skapar resonans åt den individuella bilden.
Detta förhållande kan aktivt utnyttjas. Mening och uttryck kan förstärkas eller skapas genom bildernas positionering sida vid sida. Diptyken är en renodlad form av sådant bildgiftermål. Med två fotografier, eller för den delen tre i vad som då blir en triptyk, som en enhet kan man laborera med komposition på dubbla nivåer, inom respektive bild samt på syntesens eller kontrapunktens nivå.
Inom naturfoto fungerar detta bäst för detaljer och intima landskap. De grandiosa vyerna och sublima uttrycken kräver i regel ensamrätt på tronen. Likaså är ofta bilder med många detaljer och starka kontraster svåra att harmoniera i diptykens form. För all del: ingen regel utan undantag. Låt ditt eget omdöme avgöra.
En grå glimt av Särö Västerskog
Vi gav oss ut tidigt på lördagsmorgonen i riktning söderut. Naturreservatet Särö Västerskog lockade, och snön som fallit dagarna innan i kombination med starka vindar lovade spännande förhållanden för kustfoto.
Men med naturen vet man aldrig, och aldrig kan man råda över den. Vinden pinade kinderna och trängde in i ben och märg, någon snö fanns det inte och morgonsolen kämpade förgäves mot molnen som drog in från havet och saltade det bistra vädret med stora hagelkorn.
Det blev därför bara några detaljbilder som inte säger mycket om detta intressanta naturreservat. Här finns granithällar, runda stenar vid vattenbrynet, sandstränder, knotiga ekar och annat. Hit återvänder jag gärna.