Bländare åtta
Albanien 2015, del 2 av 2 – Från Thethi till Valbona och Kruja
En lång dags vandring i hettan tar oss från Thethi till Valbona, från en nationalpark till nästa över ett bergspass på bortåt tvåtusen meters höjd.
Dalen påminner om Thethi men i Valbona känner man sig ännu mer omsluten av berg, klippväggarna och topparna ligger närmare inpå. Vi bor några nätter på ett ljuvligt gästhus, en skuggig oas med djur, grönsaksodlingar och fruktträd.
Efter en dags vandring njuter man stort på balkongen med en kall öl, fast utsikten gör det svårt att hålla blicken på sidorna i boken man satt sig för att läsa:
Ute på landsbygden i norra Albanien lever människorna enkelt, odlar och sköter boskap med traditionella medel. De flesta har emellertid mobiltelefoner och på sina ställen finns Internet – en egendomlig kontrast kan tyckas, men bara om man utgår från att alla samhällen ska genomgå samma slags utvecklingsprocess som de rika Västländerna.
Liksom i Thethi blir gästhuset i Valbona vårt basecamp för dagsturer.
Den sista bilden är faktiskt tagen ett tiotal meter in i Montenegro. Det är inte första gången under våra vandringar vi rört oss vid nationsgränsen. Den 645 kilometer långa bergskedja som kallas Dinariska alperna förbinder många länder, från Slovenien i norr genom Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro, och Kosovo till Albanien i söder.
Efter några dagar i Valbona har det blivit dags att ge sig av. Resan börjar lida mot sitt slut. Den kunde slutat här och jag skulle ändå varit nöjd. Naturen, kulturen, människorna, maten, sällskapet, allt har gett mig fina upplevelser.
En båtfärd på sjön Koman tar oss vidare mot resans sista anhalt. Landskapet passerar revy i lugn takt, ibland som en lektion i geologi.
Efter all vandring får kroppen nu vila. I staden Kruja besöker vi ett par museer och försöker undvika turistfällorna – butiker där man ironiskt nog gör kommers av kommunismens kitschiga symboler från tiden före 1991. Här finns också en dramatiskt belägen fästning att beskåda. Samt en och annan katt.
Del 1 av min reseberättelse hittar du här.
Albanien 2015, del 1 av 2 – Från Shkodra till Thethi
Vi kliver in i minibussen som ska ta oss till Albaniens norra delar, på gränsen mot Montenegro och Kosovo. Nationalparkerna Thethi och Valbona är vårt mål. Här dominerar bergen med toppar upp emot tretusen meter. Landskapet präglas också av skogar, floder och vattenfall. Det är för vandring i naturen vi siktar på just till dessa områden. Men vistelsen i Albanien kom också att bjuda på möten med människor och inblickar i en kultur med en lång och vindlande historia.
Med en yta ungefär som Dalarna och en befolkningsmängd på en tredjedel av Sveriges är Albanien ett litet land. Under efterkrigstiden fram till 1991 var nationen en kommunistisk diktatur, i decennier styrd med järnhand av Enver Hoxha. Spåren av denna regim finns kvar, nu som omärkta kulturminnen lite varstans. Exempelvis monumenten, som med typisk estetik ska demonstrera stabilitet och styrka:
Och så alla bunkrar. Hoxha lät bygga över 700.000 små bunkrar som skydd mot påstådda yttre hot. Det berättas att säkerheten testades genom att åsnor placerades i bunkern som sedan bombades. Alla åsnor ska ha överlevt utan skador (och skämt om den verkliga åsnan kan numera florera öppet).
Första anhalten är Shkodra, en av de äldsta och historiskt mest betydelsefulla städerna i Albanien. En mer än tusenårig historia vars militära och politiska dimension kan avläsas i slottet Rozafa, strategiskt beläget på en hög kulle.
Vår vandring börjar vid Qaf Thore, ett bergspass på 1700 meters höjd. Det är mycket hett och torrt. Röken på bilden stiger från en skogsbrand, en vanlig syn i dessa områden sommartid.
Den nästan olidliga hettan och torkan till trots så är vegetationen friskt grön. Urladdningar med åska och regn förekom ofta på kvällen, och här och var flödar vatten genom landskapet.
Vi bor enkelt i små byar i dalgångarna. Längs vandringslederna är det vanligt att familjer har byggt om en av gårdens byggnader till gästhus. Värdarnas vänlighet och gästfrihet gjorde att det kändes lite som att vi blivit inbjudna till deras hem. Lugn och gemyt råder, omgivningarna är pittoreska, och att väckas av tuppen varje morgon har sin tudelade charm.
Vi når Thethi, det utsträckta samhälle som också delar namn med floden i dalgången och är beteckningen på området som blev nationalpark 1966. Här finns flera sevärdheter förutom den fantastiska naturen. Ett av få kvarvarande torn kallade kullë finns här. Dessa torn användes redan under ottomanska regimen och ända fram till tidigt 1900-tal, dels för militärt bruk, dels som ett slags domstolsbyggnader där familjefejder och andra tvister reddes ut. Tornet i Thethi är idag ett museum i privat regi som drivs av familjen som äger marken.
Thethi blir vår utgångspunkt för en dagstur upp till Pejapasset, eller Quafa e Pejës. Hyfsat högt på drygt 1700 meter men en bra bit under Maja Jezercë, som med sina 2694 möh är det högsta berget i dessa delar av de albanska alperna.
Pejapasset ligger strax bortom sadeln till höger i bilden nedan. Det höga berget är Maja de Harapit (2217 möh).
Stigningen är brant och ryggsäcken känns tung i den olidliga hettan. Men naturen och vyerna gör vandringen mödan värd.
På andra sidan passet i nordostlig riktning, mot Montenegro:
Fortsättning följer...