Fairy Pools

Från de svarta Cuillin-bergen flödar vatten i flera bäckar och forsar ner mot dalen Glen Brittle. Den mest kända innehåller flera små vattenfall och kaskader och turkosa pooler. Vackert som i en saga; så kallas också detta vattendrag för Fairy Pools.

Det vackra är inte alltid det mest intressanta bildmotivet och jag koncentrerar mig inte på vattnet utan på bergen. De mörka, de mäktiga. The Black Cuillins. Jag tilltalas av hur det tunna lagret snö lyfter fram struktur och ger klippan en grafisk karaktär, samtidigt som snön understryker årstidens dramatik, på tröskeln mellan höst och vinter.

Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk och Sligachan.

Sligachan

Detta är en av flera platser på Isle of Skye som riktigt skriker vykort. En pittoresk gammal stenbro i förgrunden, forsande vatten med många stenar som leder ögat mot bergen i perfekt läge längst bort i blickfältet. Sligachan har historiskt utgjort en viktig vägkorsning. Idag stannar bussen här och det finns ett hotell vars läge knappast kan mätas i pengar.

Följaktligen är Sligachan sällan tomt på folk. Som kommer med i bild hur man än placerar sig. Vykort är ändå inte så intressant att fota, försöker jag trösta mig, och ljuset är rätt intetsägande. Jag sänker bildambitionerna, vandrar en bit bort och njuter ändå av att vara här.

Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol och Loch Coruisk.

Loch Coruisk

Kajen i Elgol, platsen för mitt förra inlägg om höstens resa till Skottland, vittnar om flitigt fiske efter olika slags skaldjur. På sommaren fylls båtarna också med turister, som åker för att besöka någon av Hebridernas öar eller på marinsafari. Eller för en tur längst in i viken, mot The Black Cuillins som bergen kallas.

Kliver man av där är det bara en kort promenad till sjön Loch Coruisk. En fantastisk plats som inspirerat många konstnärer genom tiderna, bland dem målaren William Turner och författaren Sir Walter Scott.

”Rarely human eye has known
A scene so stern as that dread lake”

Diktade Scott. Lord Tennyson å sin sida beskrev sin besvikelse när han knappt såg annat än dimma då han anlände vid den beryktade sjön efter en ansträngande, blöt vandring.

Vid mynningen väljer jag att hoppa från sten till sten över forsen som förenar sjön med havet, för att på andra sidan ta mig uppför bergssluttningen. Det är först med utsikten från lite höjd som platsen öppnar sig, likt en solfjäder av klippa och moln.

Elgol

Höstens fotoresa gick till västra Skottland, närmare bestämt Isle of Skye och Glencoe. I en serie kronologiskt ordnade inlägg kommer jag visa ett urval bilder från resan. Från plats till plats som vårt sällskap stannade vid för att i bild fånga landskapen, ljuset och stämningarna.

Elgol är en liten ansamling hus som väl nätt och jämnt summerar till en by. Namnet är välkänt bland brittiska naturfotografer. Anledningen uppenbarar sig direkt vid första åsynen. Om sikten är klar vill säga, vilket man inte kan räkna med då vädret på skotska västkusten är notoriskt lynnigt.

Bortom havsviken Loch Scavaig breder Cuillin-bergen ut sig som en mörk fond och i förgrunden finns stenar av olika storlek samt fårade klipphällar. Ett fotografiskt gourmetbord. När vi var där – det blev ett par återbesök i Elgol under vistelsen på Isle of Skye – var dessutom bergstopparna pudrade med snö.