Fairy Pools

Från de svarta Cuillin-bergen flödar vatten i flera bäckar och forsar ner mot dalen Glen Brittle. Den mest kända innehåller flera små vattenfall och kaskader och turkosa pooler. Vackert som i en saga; så kallas också detta vattendrag för Fairy Pools.

Det vackra är inte alltid det mest intressanta bildmotivet och jag koncentrerar mig inte på vattnet utan på bergen. De mörka, de mäktiga. The Black Cuillins. Jag tilltalas av hur det tunna lagret snö lyfter fram struktur och ger klippan en grafisk karaktär, samtidigt som snön understryker årstidens dramatik, på tröskeln mellan höst och vinter.

Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk och Sligachan.

Sligachan

Detta är en av flera platser på Isle of Skye som riktigt skriker vykort. En pittoresk gammal stenbro i förgrunden, forsande vatten med många stenar som leder ögat mot bergen i perfekt läge längst bort i blickfältet. Sligachan har historiskt utgjort en viktig vägkorsning. Idag stannar bussen här och det finns ett hotell vars läge knappast kan mätas i pengar.

Följaktligen är Sligachan sällan tomt på folk. Som kommer med i bild hur man än placerar sig. Vykort är ändå inte så intressant att fota, försöker jag trösta mig, och ljuset är rätt intetsägande. Jag sänker bildambitionerna, vandrar en bit bort och njuter ändå av att vara här.

Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol och Loch Coruisk.

Söndag 30 oktober

Inte så mycket att orda om. En alldeles vanlig fototur längs stigar jag trampat många, många gånger tidigare. Hur det nu kom sig så tog jag nästan alla bilder denna morgon innan solen stigit högt nog för att stråla genom grenverket. Tyckte att det direkta ljuset med ens blev för hårt. I sådana lägen är det bäst att stänga av kameran och istället bra njuta av termoskaffet och titta på rimfrost som försvinner och guldmynt som faller från träden till den höstdoftande marken.

Nedan några bilder i den ordning jag tog dem, en virtuell promenad sedd genom min kameralins. Klicka gärna och bläddra i förstoringsläge, då kommer bilderna bäst till sin rätt.

Naturen levererar inte

Grå, grå, grå. Hösten har visserligen innehållit en del fina dagar, med sol och trädkronor i sprakade färger. Men ingen av dessa dagar har jag haft möjlighet att vara ute i naturen med kameran. Tid till förfogande och väderförhållanden med fotopotential har varit dåligt synkade hela säsongen. Höstens vindar raserade snabbt den sköra lövprakten och därefter har det mest varit jämngrått väder och kalt i skog och mark.

Skugglösa och händelsefattiga novemberdagar. När inget anslående grynings- eller skymningsljus infinner sig, när inga spektakulära scenerier uppstår. Dagar när naturen inte ”levererar”, för att låna ett uttryck från sport och tv-underhållning.

En leverans, ett paket. Varsågod – konsumera. Den där extraordinära men förtingligade prestationen vi lär oss att kräva av andra och kanske av oss själva omvandlas lätt till en förväntan på det vi riktar kameran mot. Vi har ju sett bilderna på nätet, de där som sticker ut i flödet, tumnaglarna med hög wow-faktor.

Men det är inte naturens uppgift att leverera förväntade upplevelser eller fotomotiv åt oss, och det är inte vår uppgift att värdera naturen efter prestationskulturens norm. Naturen levererar inte. Den ger någonting annat, någonting djupare, bortom bilderna. Så även en grå, mörk och blåsig höstdag.

Diptyk

En bild står aldrig helt på egna ben, allt tal om ”bilden i sig” är varje gång en smula bedrägligt. Oavsett kontext – en utställning, ett webbgalleri, en tidningsartikel, en fotobok – så ger sammanhanget en miljö som i sin tur skapar resonans åt den individuella bilden.

Detta förhållande kan aktivt utnyttjas. Mening och uttryck kan förstärkas eller skapas genom bildernas positionering sida vid sida. Diptyken är en renodlad form av sådant bildgiftermål. Med två fotografier, eller för den delen tre i vad som då blir en triptyk, som en enhet kan man laborera med komposition på dubbla nivåer, inom respektive bild samt på syntesens eller kontrapunktens nivå.

Inom naturfoto fungerar detta bäst för detaljer och intima landskap. De grandiosa vyerna och sublima uttrycken kräver i regel ensamrätt på tronen. Likaså är ofta bilder med många detaljer och starka kontraster svåra att harmoniera i diptykens form. För all del: ingen regel utan undantag. Låt ditt eget omdöme avgöra.