Ännu en blogg: Vilka tror fototjänster att deras kunder är?

Ibland får jag en känsla av att fototjänster inte anser att deras kunder behärskar ens den enklaste matematik, t.ex. det där med bildproportioner, dvs. förhållandet mellan kantlängderna. Stötte på det för första gången när jag ringde en fotoaffär i en småstad på Västkusten och frågade vilka olika utskriftsstorlekar de hade att bjuda på för bilder med proportionerna 4:3.

"Så jobbar inte vi.", svarade tjejen (ägarens dotter kanske som hjälpte till lite).

Mina förklaringar hjälpte inte.

"Vi jobbar bara i centimeter."

Ja, men hur många centimeter då per kant om bilden har proportionen 4:3?

"Så jobbar vi inte här."

Och nu står jag här några år senare framför min skärm, med ett tävlingspris i form av ett presentkort för en fotobok i handen, så jag frångår mina beprövade leverantörer. För att inte ladda ner något skitprogram på min dator som jag aldrig mer kommer att använda bestämde jag mig för att layouta online.

Och nu börjar det igen!

Kan fototjänster föreställa sig att folk vet vilka proportioner deras bilder har och att de inte vill få en 4:3-bild tillklippt till 2:3? Dessa färdiga bildboxar! Och inte går det att ändra på dem på ett matematiskt sätt!

Jag kan lägga till bildboxar. Formerna jag får välja mellan är "rektangulärt" och "ovalt". Inget annat. Ingen har tänkt på ett litet tillval med olika proportioner. (Men det tror man kanske inte ens kunder kan?) Sedan kan jag dra lite i kanterna. Men när exakt har det blivit 4:3 eller 2:3 eller vad det nu ska bli? Drar jag dit en bild och det inte stämmer helt, så blir den obarmhärtigt klippt. Och inget dragande i hörnen hit och dit gör det bättre. (Det gjorde det på en annan fotobokstjänst som jag testade på jobbet, även om det var pilligt. Men den här tjänsten tror sig vara alldeles för klok.)

Är det verkligen så att Svensson som man tjänar sina pengar på slänger sina bilder hejvilt i bildboxar som inte går att anpassa till bildernas proportioner? Man blir ju mörkrädd.

Nu skiter jag i värdechecken. Bra tillfälle att testa goda gamla Crimson i stället. Har jag velat göra länge när det gäller deras fotoböcker.

De här bilderna ska vara med.

Ännu en blogg: Hur långt ska man resa för att det ska vara resefoto?

Nyligen läste jag någonstans en artikel om att man hade korat Årets resefoto.

En mystisk genre. Vad är ett resefoto egentligen?

Jaja, ett foto taget på en resa. Men varför baseras en hel genre på att man tog bilden på just en resa?

Är inte det så att genren är ett uttryck för att vi fortfarande tänker i kolonialistiska tankebanor? Den "vite mannen" tar sig ut i den okända världen. Och inte vilken man (eller kvinna) som helst utan de som har tid och råd med foto. Turisten helt enkelt. Blir inte resefoto en klassfråga då?

Men även om man tycker att jag drar det lite hårt:

Är resefoto inte förknippat med en värld då vi satt bakom våra tull- och passkontroller, järn- och andra ridåer? En värld som med andra ord inte var lika global som dagens och där det var solklart vad som är hemma, för då är det andra "resa".

Läste nyss om tävlingskategorierna för Årets amatörbild 2015. En kategori heter "Utland", en annan "Vardagslivet" med specifikationen "i Sverige". Men så solklart vad som är här hemma och vad som är där borta är det ju ofta inte. Kristina från Duvemåla sa "där hemma" och "här borta", och det är ju en verklighet som många i dagens värld delar. Varför det är så viktigt med den där gränsen runt Sverige fattar jag inte.

Är det ett resefoto när jag, som svensk medborgare, reser till min hemstad i Tyskland?

Kanske menar man med "resefoto" mer den där attityden att upptäcka någonting nytt och närma sig det med nyfikenhet. Men består inte konsten i att kunna det även på hemmaplan?

Bilden nedan hade troligen klassats som resefoto om fotografen hade kommit från ett annat land. Men nu var det jag som råkar bo bara några mil bort från Hunneboklyftan. Ändå var det en upptäckt för mig. Jag hade kört förbi så ofta utan att ana vad som låg där.

Men jag kanske inte reste tillräckligt långt för att det ska vara resefoto? Det kanske är nästa gräns mellan två stater som gäller?

Och nu då jag är på väg att publicera detta inlägg ser jag att t.o.m. FS har ett intressområde som heter "Resefoto" som man kan kryssa i. Nej, det gör jag inte.

Ännu en blogg: Salgado i Göteborg

Ingen stor utställning men oväntat för mig att hitta den på Världskulturmuseet.

Bilder som lämnar avtryck.

Så vid nästa besöken på Hasselblads utställningar ta gärna en sväng förbi Salgado. Är ju bara runt hörnet. Utställningen pågår till 15 februari.

Ännu en blogg: Ni som fotar GF med Fujifilm X-E2 ...

... vilken EVF-inställning använder ni?

Jag behöver lite tips och råd hur jag blir vän med sökaren. Använder ni LCD eller sökaren och i så fall med eller utan ögonsensor? Vad har ni för erfarenheter?

Ögonsensorn är väldigt långsam tycker jag. Kanske en sekund innan den kommer igång. Är det så även hos er eller är det fel på mitt exemplar?

När EVF-sökaren väl kommer igång tar det i väldigt ljusa kontrastrika förhållanden ytterligare 1--2 sekunder innan den balanserar. Bilden i sökaren är först jätteljus och mörknar ner sen. Även det normalt?

Med andra ord så tar det 3 sekunder från att ha sett ett motiv på en solig gata till att ha kameran i anslag.

Man kan ju också använda LCD:n. Men då drar det på batterierna (ok, det går att lösa) och inte funkar så bra i starkt ljus heller (vilket inte går att lösa).

Måste jag bara vänja mig vid tanken att det här är en regn-, inomhus- och vinterkamera? ISO-egenskaperna är ju bra ...  :)

Eller finns det något knep? Nu har jag haft kameran i aktivt bruk i två månader. Jag är lika klok eller dum som i början ang. detta problem.

För bilden nedan var det inga problem. Inga starka kontraster, långsamma motiv.

(Förresten så är bilden tagen mitt i stan. Bakom mig går en traffikerad väg medan de lugnt plockar sina björnbär. Men efter diskussionerna i GF-poolen om bildernas lukt vågar jag inte lägga upp bilden där. Jag antar den luktar björnbär.)

.

Det vore roligt att få ta del av era erfarenheter. Hur gör ni med eran X-E2?

Ännu en blogg: Ett tack till Micke Berg

För något är sedan köpte jag ett antal fotoböcker för en tia var när Falkenbergs bibliotek rensade ut, bl.a. "Fotograferna" av Micke Berg. Där läste jag ett bra tips: Tror man sig inte ha råd med fina galleriutställningar med dyra ramar och allt så kan man ju lika bra hänga sina bilder på en tvättlina utomhus.

Ja, varför inte? Som amatör behöver jag ju inte ha märkvärdiga galleriadresser i min cv och inte heller finfolk som talar klokt om mina alster. Att hitta en utställningsmöjlighet kan ju rentav vara svårare än att ha råd med ramar.

Och så hade jag alltså min första utställning idag som samtidigt blev en ute-ställning. Jag visade några bilder från mitt 50 plus-projekt. Ingen Svensson som behövde ta sig över konsttröskeln utan bilderna kom till Svensson, närmare bestämt till Gustafsbergsdagarnas publik utanför Uddevalla. Så här blev det:

Bilder på pvc, ett rep och ståltråd för att jämna ut höjdskillnaderna.

Och så satt jag där och hade en drömsk dag i grönskan nära stadens bästa fikaställe medan folk gick runt och tittade. Jag konstaterar att den största nackdelen med en utomhusutställning är att man inte hör vad folk kommenterar om inte de tar ett direkt snack med mig.

Hade inte min semester förstörts av diverse olyckshändelser så hade jag tagit med mig skivorna på semesterresa. Det hade varit roligt att bila runt och hänga upp bilderna lite varstans. Men pvc är ju hållbart så bilderna kommer att återanvändas vid andra tillfällen.

Tack Micke för tipset! Mycket användbart och kul!