Ännu en blogg: Om gräsmattor

Nej, inte om Gurskys! :)

Och strängt taget inte ens om gräsmattor utan om vattnet emellan.

.

.

.

Hur kom de här bilderna till? Jag tänkte i alla fall inte på Gursky då kan jag lova!

I höstas var jag på hemmaplan i Tyskland och gjorde en promenad på Devin, en halvö nära Stralsund som under årtionden, fram till i början av 90-talet om jag minns rätt, inte var tillgänglig för allmänheten, lika lite som en hel del andra områden nära gränsen eftersom militären eller polisen höll till där. De var som vita fläckar på kartan.

Nu är de natursköna områden, oskadda av hejdlöst byggande eller liknande.

När jag promenerade runt halvön slog det mig hur nära varandra det förbjudna och det icke-förbjudna egentligen låg. Bara ett stenkast ifrån varandra. Jag har hört några seglarhistorier av folk som råkade haverera och hamnade på förbjuden mark. Det var väl inget man längtade efter.

Då stod jag där, där man förut inte fick stå, och tittade över på den sida där man alltid har fått vara, och hade en lite overklig känsla mitt i det fina solskenet.

Jag tog två bilder. En som jag tror folk tycker är tjusig med förgrund och bakgrund efter konstens regler. Och en som jag tror får folk att haja till mer för att den inte faller lika bra i smaken och kompsinnet. Men är det någon av bådadera som får en betraktare att känna så som jag gjorde? En känsla av fjärran trots närheten? Vilken i så fall?

Nyfiken på åsikter!