Ännu en blogg: Alla är vi sändare

Det var en gång då jag uppfattade de som målade skrev spelade fotade skapade som aktiva och därmed som den bättre hälften av mänskligheten (om det nu var hälften). De som läste lyssnade tittade var konsumenter, passiva och därmed den sämre delen.

Nuförtiden är det betydligt fler, inklusive mig själv, som lämnar sina kreativa spår överallt: på bloggar, youtube, books on demand och var det nu än kan vara. Alla är vi sändare nu. Aktiva. Bra.

Om jag är lite självkritisk så inser jag att min förmåga att ta in andras yttranden avtar i samma takt som utbudet ökar. Om det bara är jag som upplever det på det viset så gratulerar jag resten av världen.

Vilka är de framtida utmaningarna?

Kanske att påminna sig om att reception i allra högsta grad är en aktivitet som kräver ungefär lika mycket som att skapa själv.

Att inte underkasta sig uttrycks- och sändartvånget (somliga kallar det "personlig marknadsföring").

Att inte ta på alldeles för stort allvar vad man själv har att säga, att vara ödmjuk inför sin egen betydelse.

Framtidens hjältar är kanske de som tar sig tid för att ta emot i stället för de som i första hand massproducerar kreativitetssopor. Mottagaren ger sändaren sin mening.

Hur gör jag själv då? Jag slänger i alla fall inte ut bilder här på FS om jag inte hinner eller orkar kommentera själv. Och jag bloggar helst bara för att säga att man egentligen inte bör blogga...  ;)

Men nu är jag tyst en månad till innan tankarna räcker för ett nytt blogginlägg. Kanske tar jag mig an en bok så länge.

En bild från 2011 som har legat här på FS ett tag. Jag fick ett beskärningsförslag här om dagen. Jag testar.