Ännu en blogg: My two cents about Fine Art Nude

Jag gillar Fine Art Nude. I brist på modell och i överflöd av andra projekt fotar jag inte inom denna genre själv. Men jag tycker om att titta på den lite då och då av två anledningar: av rent estetiska skäl och (när det gäller de 99% av genren som framställer kvinnor) av en önskan att känna igen mig själv i min mänsklighet, min naturlighet och kärlek. Behovet av att bli upphetsad av dessa bilder slipper jag.

Jag vet inte om det har med min tillvaro som 40-plussare att göra. Men på sistone har jag lagt märke till att den övervägande delen av bilderna inte klarar sig utan någon av stereotyperna "ut med rumpan/höften/bröstet, bakåt med axlarna, upp med hakan, alternativt hakan ner med extremt vriden hals" eller någon form av övernaturlig gymnastik. Jaja, det kanske blir estetiskt tilltalande linjer som då en kvinna får producera fram med sin kropp. Men mänsklighet, naturlighet och kärlek? Jag orkar inte ens bli upprörd. Jag bara gäspar och suckar. Och letar efter de bilder som tilltalar mig.

Jag hittade exempelvis en på 1x.com:

"Les persiennes" av Michel Molinari. Glad och nyfiken gick jag in på hans profil för att hitta fler vettiga nude-bilder. Vad synd och vad skönt, det fanns inga! (Jo, en.)  Däremot fanns det en bild på en gammal gumma med tvättmaskin, en sovande mamma med barn... mycket mänskliga bilder. Och den nakna kvinnan var också främst människa.

Finns det någon aktiv fotograf som bara är genuint intresserad av den mänskliga aspekten när han eller hon (mest han väl) fotar Fine Art Nude? Den finns inte är jag rädd. Troligen kan ingen låta bli att göra det som alla gör: ut med rumpan/höften.... Ni vet.

Men jag tar tacksamt emot tips!

.

Denna bild fick aldrig någon kommentar. Men visst är hon vacker? Jag försökte lägga på en ganska mjuk svart-vit-konvertering. Är ganska nöjd med den.