OmTag. Gammalt och nytt och AI

Det är drygt 20 år mellan bilderna, i den första håller de på och bygga den nya Årstabron som invigdes 2005. Sjövikskajen bestod av några industrilokaler där Vin & Sprit AB dominerade. Nu är det nästan en ny stadsdel.

Den gamla bilden är fotograferad med diafilm, närmare bestämt Fuji Velvia 50 och den senare bilden är plåtad här om dagen digitalt med min Nikon Zf. Den gamla bilden är inte lika skarp vilket inte är diafilmens fel, snarare objektivet på kameran.

Hur som helst är det ganska mycket diskussion om detta med analogt vs digitalt och om det är ok att efterlikna filmer med till exempel en plug in eller om det är fusk eller som en del till och med påstår att det inte ens går. Det är den gamla debatten mellan analogt och digitalt som snurrar vidare tror jag. För egen del är jag ganska klar över hur jag tycker, andra får tycka vad de vill.

Sedan kommer denna diskussion om AI upp, alltså att man via en prompt i datorn kan skapa bilder som aldrig funnits i verkligheten och att deras kvaliteter idag gör att de knappast går att skilja från ett fotografi. Det är också en teknik som är i början av sin utveckling.

När det kommer till AI är det, som jag ser det, en annan sak. Inte främst för trovärdigheten av fotografiet, det var länge sedan den försvann om den ens någonsin funnits. Däremot tycker jag att det handlar om bildskapande i sig. För mig kan ett fotografi fångat i ögonblicket av en fotograf innebära att just det fångade ögonblicket i sig utgör storheten. Men detta har inget med analogt eller digitalt att göra.

Om någon skapat en identisk bild framför sin dator i godan ro oavsett bildbehandling eller AI blir för mig en helt annan sak. Då är det inte ett fotografi längre som jag ser det. Sedan finns bilder som är skapade som någon form av kollage eller rent av genom AI som kan ha sitt eget värde givetvis.

Men när vi kommer till AI är det kanske en annan sak som bekymrar mig mer än bilder och det är när man använder tekniken för att producera texter utan att ange att texten är just AI genererad. Om vi börjar få en journalistik som är skapad efter AI företagens algoritmer finns alltid risken att makten över det skrivna ordet hamnar i händerna på dem som styr över AI företagen och därmed deras algoritmer.

I dag genererar tekniken så pass bra texter att de knappast går att skilja från något någon person skulle ha skrivit. Man laddar in en frågeställning eller något man vill replikera på och vipps så har man en AI genererad text.

Man skulle kunna tänka sig att jag till exempel här på fotosidan bestämde mig för att skapa ett inlägg och matade till exempel chatgpt med de parametrar jag vill att inlägget skall handla om. Jag får då en välskriven AI text som utgår från det jag matat prompter med.

Det som kan väcka misstankar om att texten är AI genererad är om texten framställs med ett lite annorlunda språkbruk och/eller har ett annat tonläge än det man normalt finner hos skribenten. Men detta kan bara skapa en misstanke, att bevisa att någon fuskar med tekniken är i stort sett omöjligt. Tekniken är dessutom ny och utvecklas mycket fort.

När det gäller bilder är det ännu så länge lite enklare då man kan analysera dessa och även jämföra med originalen om dessa finns. 

OmTag. Att välja sitt uttryck analogt och digitalt.

På den analoga tiden valde vi, de flesta av oss, film efter hur vi ville ha våra bilder. Oavsett svartvitt eller färg ger olika filmer olika tonalitet och kontrast.

När det gäller det svartvita provade jag en hel del olika filmer för att komma fram till de filmer som gav bilderna den gråskala och kontrast jag ville ha. Dels tecknar olika filmer in färgerna på olika sätt i gråskalan och dels varierar kontrasten i såväl mellantoner, hög och lågdagrar en hel del mellan olika filmer.

Färg funkar på ungefär samma sätt plus då förstås att de dessutom återger färger på lite olika sätt.

När det gäller det analoga svartvita (och även färg för de som känner sig manade) påverkar även framkallare och framkallning kontrasten. Men när det gäller det svartvita främst på ”global” nivå. Alltså kan man framkalla en film till högre eller lägre kontrast genom att till exempel förlänga eller förkorta framkallningstiden. Men det går aldrig att framkalla till exempel en Kodak TMAX 400 så att den ger bilder som en Ilford HP5+ eller tvärt om. Varje film har sin unika karaktär.

Något som dessutom kan påverka filmvalet är vilka motiv som fotograferas, fotograferar jag landskap kanske jag vill ha lite mjukare gråskala än om jag fotograferar gatuliv i staden till exempel. Plåtar jag i mörker vill jag ha bra lågdagerseparation men om jag plåtar skidåkning i solsken kanske högdagerseperationen är viktigare osv. osv. Filmvalen påverkas med andra ord dels av tycke och smak och dels av motivet. På den analoga tiden var detta självklarheter och inget man ifrågasatte.

I den digitala eran har jag möjlighet att göra samma val eller till och med helt egna för varje bild om jag vill. Jag utnyttjar det där jag tycker att jag behöver för att få fram ett resultat som är som jag vill att det skall vara.

På samma sätt som när jag plåtade nattbilder på staden med Fuji Velvia 50 som gav överdrivna färger och kontrast förstärker jag en bild digitalt idag om jag tycker att det är det uttrycket jag vill få fram.

Är det då ”rätt” om jag gör det analogt genom filmval och/eller framkallning men ”fusk” om jag gör samma sak digitalt? Ibland när jag hör debatten kan jag få för mig att det finns de som tycker så.

Filmval i DxO Filmpack 7: Fuji Velvia 50

OmTag. Slussen.

Gamla Slussen i Stockholm började rivas 2016, några bilder från rivningsperioden.

OmTag. Panorama

En teknik som fascinerar mig är panorama. Hur man med dagens teknik kan slå ihop ett antal exponeringar så att det blir helt sömlöst. Bilder består av 10 exponeringar och originalfilen efter beskärning är på 19261 * 5571 pixlar (min kamera har ”bara” 24 megapixel). Det skulle alltså gå att göra en print på 160 * 40 cm i 300 dpi upplösning. Jag vet inte hur stora filer man kan lägga här i bloggen, men denna är på 2500 pixlars längd (så får vi se om den skalas ned av fotosidan?).

Det finns en hel del närbesläktade tekniker som fokus stackning där man tar flera bilder där man lägger skärpan lite olika för att sedan slå ihop dem med ett större skärpedjup som resultat. Även Olika varianter av bracketing där exponerings bracketing är den vanligaste. Alltså man tar ett antal bilder av samma motiv med olika exponering för att få en bättre dynamik i bilden än vad kameran erbjuder med en exponering. Ofta använder man detta som utgångspunkt när man skapar en HDR-bild.

Den senare tekniken har jag använt någon gång i mina nattbilder på staden då dynamiken i dessa ofta blir väldigt stor, över 14 steg är inte ovanligt om man vill ha teckning både i hög och lågdagrar. Hur som helst, det finns en del tekniker som kan vara kul att utforska om man vill där man kan få resultat som inte är möjliga annars.

OmTag. Svartvit film.

Två bilder från ”förr”, bägge plåtade med svartvit film. Jag gjorde av med en hel del film på den tiden, men då kostade det inte så mycket.

Efter det att man gjorde om TriX med en ny emulsion mer lite TMAX 400 år 2003 gick jag över till att plåta med Fuji Neopan 400 när det gällde småbild. En rulle 135-36 kostade 29 kr när man köpte ett tiopack, ofta blev det en rulle om dagen. Först ut och plåta på stan, sedan hem och framkalla, torka och skanna. En del blev kopior framtagna i mörkrummet jag hade i köket.

Efter  kärnkraftsolyckan i Japan så försvann Neopan 400 några år så då bytte jag till Ilford HP5+. Senast jag köpte småbildsfilm kostade en rulle HP5+ 49 kr när man köpte ett 50 pack.

För mellanformat på natten har jag för det mesta använt Ilford Delta 100 vilken jag tycker ger en något mjukare kontrast och mer traditionell gråskala än till exempel Kodak TMAX 100. En annan film som är outstanding när man plåtar med långa tider är Fuji Acros, alla Tkorns-filmer har bättre reciprocitetsegenskaper* än filmer med traditionellt korn och Acros är överlägset bäst på den punkten.

*Filmens känslighet sjunker när exponeringstiderna blir långa vilket i praktiken medför att kontrasten skenar, man måste kompensera för detta vid exponering och framkallning.