OmTag. Besök på en fotoutställning.

Idag passade jag på att ta med hunden till Galleri Fotografi på Hornsgatan 42 här i Stockholm för att titta på Dan Cronas fina utställning Stål & Plåtar. Dan fotograferar i den humanistiska dokumentära traditionen med föregångare som Jean Hermanson och Sune Jonsson m.fl. En mycket sevärd utställning som jag verkligen rekommenderar, den hänger till och med kommande helg.

Galleristen Bernt Lindgren med några av Dans bilder.

OmTag. En liten film med Micke Berg.

Fan vad tiden går, redan 11 år sedan Fricken la upp filmen med Micke! Lite kul att kolla på.

OmTag. Kameraremmar och gråväder.

Det har varit gråväder med duggregn ett par dagar nu. Fint fotoljus men ganska trist att vara ute i. Men har man hund så måste man ut i alla väder, jag har dessutom en kille som fullkomligt struntar i om det är solsken, ösregn eller snöstorm.

Det finns inget dåligt väder, bara hundar med klena pälsar säger han, så det är bara att ta på sig sportmössan så att inte glasögonen regnar igen, vattenavvisande jacka och bege sig ut.

Kameran är ju väderskyddad så det skall inte vara några problem, men jag känner mig numera lite osäker på det. Min Fuji X-T4 jag körde med tidigare klarade inte regn trots vädertätning så där fick de byta ut hela moderkretskortet. Om kameror pajar kan det bli dyrt, i detta fall stod Fuji för fiolerna som tur var, men det värsta är väntan. Det tog ca tre månader innan kameran var fixad, som tur var hade jag min Nikon D750 kvar så den fick rycka in istället. Nu sedan jag skaffat Nikon Zf så behåller jag min Nikon Z6 II, av erfarenhet vet jag att det är viktigt att ha en backup om det kniper. Jag plåtar ju varje dag så alternativet att inte kunna göra det under en längre period finns inte på kartan.

Detta med kameraremmar eller bärsystem är ett kapitel för sig. Sedan jag började plåta digitalt har jag gått igenom en räcka av olika varianter och inte riktgt trivts med någon av dem. Senast har jag kört med Peak Design där jag startade med deras Slide som är till för lite tyngre utrustning men tyckte att den var så klumpig vid fästet mot kameran att den ofta hamnade vägen, speciellt när jag vill ta stående bilder.

Skillnaden mellan Peak Design Slide och Leicaremmen vid infästningen till kameran.

Jag skaffade då en Slide Lite som är lite tunnare, dock fortfarande i vägen men inte lika mycket. Det visade sig att den remmen istället inte låste ordentligt när man ställt in den vilket gjorde att kameran gled längre och längre ned när man bar den så att jag fick hålla på och justera upp den i tid och otid. Trodde att detta skulle gå att fixa på något sätt, men det gick inte och problemet var känt upptäckte jag när jag började googla på det. Peak Designs remmar passar säkert ganska många och deras snabbfästen är ju smarta. Men jag får ofta känslan att när något blir inne så hör man sällan kritik.

Jag funderade lite över detta med remmar igår och så kom jag att tänka på mina Leicor som jag alltid knallade runt med, de hade sina originalremmar som var mycket tunnare. Men detta med remmar vara aldrig en fråga för mig på den tiden, de funkade helt enkelt och inget jag ens tänkte på. Så jag funderade på om kanske dagens kameror är så mycket tyngre så att jag behöver tjockare remmar för avlastning av nacken? Jag kollade vikten på min Leica M6 med 50:an som oftast satt på och det visade sig att vikten skiljde sig ganska lite mot det jag knallar runt med nu.

Idag bar det av till den excellenta foto och kikaraffären Gunnar Olssons på Horngatan för inköp av en Leicarem i läder som ser ut och fungerar som mina tidigare Leicaremmar bortsett från att den är lite lyxigare i läder som sagt.

OmTag. En ensam fiskare i duggregnet väcker minnen från barndomen.

Duggregn, en ensam man ute med sin båt på Liljeholmsviken och fiskar. Jag pysslade en hel del med att fiska när jag var yngre, en avkopplande verksamhet.

Just duggregnet och mannen med sin lilla båt förflyttade mig till min barndom.

Ofta var jag i Värmland tillsammans med brorsan och mamma hos mina morföräldrar en period under somrarna. Pappa som jobbade för det mesta för att få allt att gå runt brukade försöka få någon vecka ledig så att han kunde göra oss övriga sällskap.

Många gånger gick vi och fiskade. Redan dagen innan bestämdes det och pappa väckte brorsan och mig tidigare än vanligt, det skulle både hinnas med att äta frukost och fånga mask innan vi gav oss iväg. Vi hade en promenad genom skogen på ett par kilometer innan vi kom till Olle på Bostället där vi hade våra metspön.

Olle som ofta följde med var gift med mormors syster och de hade sitt hus eller lilla gård om man vill i närheten av Askesjön där vi brukade fiska. De var alltid spännande dessa fisketurer, äventyren behöver inte vara så märkvärdiga när man är liten.

Kanske det som betydde mest för mig var att få rå om pappa, han jobbade annars så mycket att det inte blev tid till så många gemensamma aktiviteter.

OmTag. Ett par bilder från nattpromenaden.

Två väldigt olika bilder från samma promenad. Jag plåtar sådant som dyker upp och det kan vara lite vad som helst.