OmTag. Framtidstro.

Ett av husen i Tantoområdet som är blåmärkt av Stadsmuseet: ”Blått är den högsta klassen och omfattar miljöer som bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden”.

Husen byggdes ungefär under miljonprogrammets tid 1965-75 och samma tänkande låg säkert bakom. Till skillnad från hur många ser på dessa områden idag symboliserade de framtidstro på sin tid.

Det som är lätt att glömma bort är att dessa för tiden mycket moderna hus med hög standard ersatte trångboddhet i ofta nedgångna hus med dålig standard, ofta toalett på gården osv. Man byggde till stor del bort ”fattigsverige”.

Jag har vänner som är uppvuxna här på Södermalm och jag kommer ihåg ett samtal när jag och en av dem promenerade i ett av de fina pittoreska områdena med gamla trähus och jag ondgjorde mig över rivningen av det gamla och de på 60-talet uppförda husen runt omkring.

Han berättade att alla då tyckte att det var bra att ”de gamla rucklen” revs och att man byggde nya moderna fina lägenheter.

Vi missar lätt historien när vi står i dagen små välskötta reservat. Ett exempel, Titzens fåfänga, ett litet trähus, som står högst upp mot Skinnarviksberget beboddes 1906 av 13 personer.

Miljonprogrammet var då symbolen för när vi byggde oss bort från fattigsverige. Nu förknippas områdena ofta med segregation och problem.

Det är för övrigt hög tid för att samhället (alltså vi alla) åter tar ansvar för att alla skall ha möjlighet till ett bra boende anser jag.

Bilden tog jag på en promenad med hunden idag.

OmTag. Porträtt av bäste vännen.

Porträttfotografering i studio är nog ganska knepigt, nog säger jag därför att jag aldrig ägnat mig åt det. För egen del blir det bilder av hunden någon gång då och då i all enkelhet.

Jag tog ett par bilder på honom nyss sittande på sängen och blixten slagen i taket. Jag plåtar väldigt sällan med blixt, men har sedan länge en Nikon SB-700 som funkar bra.

När det gäller att porträttera människor tycker jag, liksom med fotografi generellt, att det ibland kan vara mer snack om vilka prylar man ”behöver” än vilka bilder man vill åstadkomma.

Att fotografera människor nära är svårt! Med nära menar jag inte främst det fysiska avståndet utan snarare att komma individen nära med sina bilder Jag tror att vissa har förmågan att göra det och andra inte. Vissa får den avfotograferade att slappna av och har en känsla för vilket ögonblick bilden skall tas, andra fotografer har ingen av dessa egenskaper.

Hur som helst, man kommer ganska långt med en enkel blixt som man kan slå i taket tycker jag, åtminstone om bilderna är för eget bruk.

Bilderna är tagna med min Nikon Zf, Nikon Z 85/1,8 S och blixten var som sagt en Nikon SB-700 slagen i taket. Bilderna är som vanligt körda i Lightroom vidare softade i Color Efex och slutfixade i Silver Efex.

OmTag. Reflektioner under en hundpromenad.

Vi tog rundan runt Marievik idag jag och Tobbe (hunden). En fin sväng över ett par broar med utsikt.

i början av promenaden såg jag ungdomarna som satt och blickade ut över vattnet. Jag undrar hur tankarna går hos dem som har livet framför sig nu när ovissheten är så stor?

Vid Sjövikskajen på andra sidan vattnet såg jag den äldre mannen som gick i sina egna tankar. Kanske funderade han likt mig på hur vi kunnat låta det bli som det är? Många är det som tänker nu.

Jag ber om ursäkt om jag inte lyckas uppbåda någon optimism i dessa dagar och jag vet att det finns de som helst vill att alla bloggar skall vara positiva här på fotosidan. Men som sagt, för mig åtminstone är det ganska svårt att ställa mig vid sidan av det som händer i världen och låtsas som det regnar. 

OmTag. Orostider.

Vad är det för värld vi lever i? Det är så mycket varje dag nu att man verkligen undrar vart världen skall ta vägen.

Bilden föreställer det som finns kvar för att påminna om en annan tragedi. Den 28:e december på natten drunknade en ung man i Liljeholmsviken precis nedanför där dessa plastrosor finns upptejpade på räcket. Jag passerar ofta flera gånger om dagen.

Länge stod även ett porträtt där och det var mycket blommor och ljus. Successivt har minnesmärkena glesnat liksom minnena hos de som inte tillhör de nära, nu återstår bara dessa rosor.

Vi går våra svängar varje dag hunden och jag och jag tar mina bilder.

I går kväll gjorde vi en tur till Kungsholmen och passade på att gå förbi den Mosaiska begravningsplatsen på Alströmergatan.

Jag har för övrigt beställt en 50:a förutom den jag redan har, det blir en manuell Voigtländer Apo-Lanthar 50 f/2,0. Den jag har är strålande, men då jag plåtar den absoluta majoriteten av mina bilder med en 50:a så tyckte jag att det kunde vara kul att även ha denna som tydligen skall vara något alldeles speciellt. Det verkar dock som att jag får vänta på den ett tag då den är restnoterad fortfarande.

Bilderna ovan är alla plåtade med 50:an.

OmTag. Tranebergsbron.

Broar är tacksamma att fotografera och här i Stockholm finns en hel del att välja på. Sent i går kväll tog vi en promenad där vi passerade under Tranebergsbron min hund Tobbe och jag.