OmTag. Att vara nattmänniska och vikten av att tänka färdigt.

Jag har alltid varit en nattmänniska, något jag fått efter min mor. Jag har fortfarande minnen från hur vi satt vid köksbordet i huset i Vallentuna när jag var liten och mamma läste Robinson Crusoe för mig och hur pappa kom upp för att gå på toaletten och sa åt oss att lägga oss.

Förr räknades det som lite asocialt att vara nattuggla och fortfarande är det mesta ordnat för dem som går upp senast kl 7 på morgnarna. Man märker det tydligt där jag bor och grannar håller på och renoverar hela tiden. Borrandet brukar starta ungefär då jag skall försöka sova. Undrar hur grannarna skulle reagera om jag började spela så där lagom högt på någon av mina elbasar kl 23 för att fortsätta till klockan 8 på morgonen.

Men det är som det är och något man fått lära sig att leva med. På senare tid har forskningen kommit fram till att alla människor inte är genetiskt anpassade för att sova på nätterna och vara vakna på dagarna. Det är alltså inte ett fritt val för en del av oss. Jag vände dygnet varje helg även när jag jobbade och var tvungen att gå upp tidigt. Det var ett elände då det tog ett par dagar att komma in i rytmen och jag sov heller aldrig riktigt bra när jag gick och la mig som ”vanligt folk”.

En myt som lever kvar hos en del är att folk som är uppe på nätterna är lata dagdrivare ungefär och så är det inte. Min kreativitet startar sällan före kl 22 som exempel, på dagarna har jag svårt att finna inspiration för att pyssla med kreativa saker. Mina nattbilder får därmed sin naturliga förklaring.

Men bortsett från detta så gillar jag att vara ute och promenera i nattens tystnad, det ger mig tillfälle att rensa skallen och tänka färdigt mina tankar. Något jag kan rekommendera alla i dagens värld där vi formligen dränks av nya intryck och kanske inte ger oss tillräckligt med tid för att bearbeta dem.

Ta en långpromenad och låt telefonen stanna hemma, våra hjärnor är inte konstruerade för att kontinuerligt fyllas på. Reflektion och eftertänksamhet kräver ett avbrott av inflöde oavsett om detta inflöde handlar om att konstant vara tillgänglig och effektiv eller att hela tiden kolla om det händer något på sociala medier.

Bilden tog jag i natt på Långholmen, jag brukar inte ägna mig åt ”skakbilder”, denna blev till av en tillfällighet och jag tycker att den förmedlar en stämning från nattens tystnad.

OmTag. farhågor med AI.

AI är ett hett ämne och det med rätta. En del tror inte att AI kommer kunna skapa bilder med den känsla osv. som en riktig fotograf kan. Jag håller inte med om den åsikten, det mesta vi gör som fotografer baserar sig på tidigare erfarenheter och sådant vi sett. Även sådant som vi normalt anser typiskt mänskliga som känslor, intuition m.m. är i mycket högre grad än vad vi tror grundade i erfarenheter.

Med tanke på den extremt höga ”inlärningshastigheten” och helt andra möjlighet att analysera material som är oändligt mycket större än vad vi som individer skulle klara av under vår livstid så tror jag att det ganska snart kommer att vara omöjligt att avgöra om fotografi eller musik för den delen är skapad av en person eller via AI.

Tekniken är idag i stort sett i spädbarnsåldern men utvecklingen från spädbarn går oerhört fort och accelererar.

Jag brukar jämföra med exemplet från schack där man också länge var övertygad om att en dator aldrig skulle kunna slå en mänsklig stormästare just för att den saknade det man trodde var unika mänskliga egenskaper, alltså förmågan att tänka och att vara kreativ. Deep Blue, en IBM dator slog världsmästaren Kasparov första gången den 10 februari 1996.

Men det som förvånade var när den återigen slog Kasparov i en match om 6 partier 1997 där Deep Blue överraskade med ett avgörande drag i den första matchen. De som skapat datorn och programmerat den kunde inte förklara draget då det tycktes som att datorn klurat ut det själv och de fick det inte att gå ihop med de algoritmer som datorn programmerats med. Man blev tvungen att förklara det som en bugg i systemet. Detta var alltså långt innan AI.

Inom musiken är det redan så att det knappast går att skilja på om ett stycke är skapat och framfört genom AI eller om det är skapat och framfört av människor. Jag vet att det finns dem som motsäger detta men det beror förmodligen på att de själva inte lyssnat och jämfört utan att de fortfarande har en övertro på ”det unikt mänskliga”. Nu kan man ju tycka att det inte spelar någon roll och att vi kommer att få massa ny musik nästan gratis osv.

Men problemet ligger på ett helt annat plan anser jag. Om vi hamnar i ett läge där ingen längre kan försörja sig på det vi kallar kreativa konstnärliga verksamheter i kombination med självlärande AI system  som pumpar ut mer och mer av ”samma” eftersom det är detta som efterfrågas är jag oroad över mänsklighetens accelererande fördumning.

Redan idag har vi stora demokratiproblem med att så många inte vill ta till sig eller söka fakta utan istället väljer att söka bekräftelse på sina egna fördomar. Nätet och den ständiga uppkopplingen har gjort att det är lätt att välja sina egna sanningar. När man dessutom förvandlar fakta till åsikter som inte är mer värda än vilken åsikt som helst har vi redan nu ett problem: ”Jag är övertygad om att jorden är platt och din åsikt att den inte är det är inte mer värd än min” liksom.

Men det som verkligen oroar är när AI blir mer ”intelligent” än oss människor, kommer vi att kunna kontrollera sådana system eller kommer de att kontrollera oss? Och nej, det är inga foliehattar som varnar för utvecklingen utan de mest insatta på området och några av världens skarpaste hjärnor.

Bilden är garanterat helt utan inblandning från AI och togs tidigt i morse här vid Hornstull i Stockholm.

OmTag. Skiftande väder.

Som alltid tog vi en nattsväng Tobbe (min hund) och jag. Fick upp en gammal bild av gamla Årstabron, järnvägsbron mellan Södermalm och Årsta, i mitt flöde som jag tog en natt 2012 med Hasselbladaren svartvit film och stativ. Då som nu var hunden med, men det var Sally den gången, hon gick ur tiden 2015. Vi knallade alltså iväg mot bron för att ta några nya bilder, alltså ingen kopia på den gamla.

Efter detta gick vi vidare upp mot Tantolunden och då blev det lite intensivare snöande ett tag. Det är ganska byigt och blåsigt nu även om vi i Stockholm klarat oss bra och bara fått ett par centimeter snö. Det fick bli en bild på ett inkommande tåg i snöyran.

Sedan promenerade vi genom Tantolunden och tog Zinkens väg mot Hornstull och hem. Vid gångvägen finns en lustig bro som jag aldrig förstått varför den finns där? Det är ingen gammal väg som gått där vad jag kan förstå. Hur som helst funkar den som motiv för en bild.

Kommande natt blir det säkert nya bilder som det blir varje natt. Ofta blir det dock ganska mycket upprepningar, men dessa känns lite ”nya”.

OmTag. Vinterväder och en sen nattpromenad med hunden.

Så kom det då, säsongens första vinterväder. Det har varit jobbigt i stora delar av östkusten, men här i Stockholm har vi så här långt klarat oss ganska lindrigt undan.

Jag tog en sen nattsväng med hunden genom Tantolunden här i Stockholm. Det är en speciell stämning när de första snön lägger sig och stämningen i motiven flyttar tyngdpunkten mot kontraster. Det är nu den svartvita årstiden börjar på allvar tycker jag.

OmTag. Arkitekturens utveckling(?)

Staden bjuder på skiftande miljöer. Funderar lite över hur det kommer sig att trenderna för hur man bygger ändrats så mycket genom åren. Egentligen har nog den största förändringen skett på senare år. Det skall vara ”modernt” och gärna släta ytor och räta linjer på så väl gator som torg och byggnader. På en del ställen har man anlagt parker som ser ut som sterila stenöknar.

Alla vet att ingen, eller väldigt få, vill ha det så. Ändå är det så man gör, jag funderar på varför? Det är för oss vanliga människor inte svårt att förstå varför man hellre flanerar i Gamla Stan än på Sergels torg med omgivningar.

Det är tur att man inte hann med att riva allt gammalt, planerna fanns. Men vad beror det på att så mycket av dagens arkitektur är så steril och kantig? Även ”billigare” arbetarbostäder byggdes med variation och en hel del ”snickarglädje” och öppna platser som var till för möten till för inte så länge sedan. Skulle man inte kunna göra likadant idag om man ville?

Den övre bilden föreställer Bastugatan på Södermalm och den nedre är tagen på Västermalm som det nya området på västra Kungsholmen kallas.