OmTag. Årets utställning

Nu är det ett par veckor sedan vi i Fyra Fotografer (Krister Kleréus, Per-Erik Åström, Göran Tonström och jag) tog ned vår utställning på galleri Konsthallen i Gamla Stan.

Krister visade bilder av människor som har sin verksamhet i Gamla Stan, Per-Erik visade bilder av nyanlända i väntan på besked i en flyktingförläggning, Göran visade bilder från Auschwitz och själv visade jag nattbilder från Gamla Stan. Det kan låta som en sarlig blandning, men det fungerade faktiskt bra ihop.

Det var fjärde året vi fyra ställde ut tillsammans, de tre tidigare har vi ställt ut vid Hornstull. Mycket folk var det och ett jämt flöde alla dagar, det är självklart mer folk som passerar i Gamla Stan än i Hornstull vilket lyfte besökarantalet markant.

Många fina möten blev det också under veckan.

Här är bilderna jag visade, många har säkert redan sett dem då de flesta är publicerade tidigare. Bilderna togs med en analog Hasselbladare och långa exponeringstider under några nätter tillsammans med min dåvarande hund, Sally.

OmTag. Olika teknik vid nattfotografering

Samma motiv olika teknik. Bilderna är inte riktigt jämförbara då den ena är tagen vid mulet väder som ger ett mjukare och lite lätthanterligare ljus.

Den ena bilden är tagen med en analog mellanformatskamera (6 x 6 cm) f/11,0 och exponeringstiden ca 4 min med en Tkornsfilm på 100 asa. Den andra är tagen handhållet med en Fuji X100T f/2,0 och 1/55 sek vid iso 6400.

Givetvis blir det finare tonövergångar och bättre dynamik i den analoga bilden vilket syns bättre om man jämför printar istället för på skärm. Men skillnaden är inte så dramatisk som man kanske skulle kunna tro.

Man kan alltså med en handhållen digital aps-c kamera på natten idag komma ganska nära den bildkvalitet som man får från en mellanformatskamera, stativ och långa tider, åtminstone för många motiv. Om man använder stativ och långa tider även på digitalkameran så vill jag påstå att det inte skulle gå att se någon skillnad i bildkvalitet.

Varför envisas jag då med att plåta analogt och dessutom med en ganska tidskrävande och lite strulig teknik när det gäller till exempel framkallning av de kontrastrika negativen?

Jag har skrivit en del om detta tidigare och det handlar om att jag vill komma åt den meditativa stämningen som det långsamma analoga plåtandet ger mig på natten. För att få den stämningen jag söker i mina nattbilder måste jag komma ned i varv och den analoga tekniken med sin långsamhet tvingar mig att göra just detta. Enkelt uttryckt kan jag inte ta (som jag tycker själv) lika närvarande nattbilder med digitalkamera. Jag har försökt otaliga gånger, även med stativ, men för mig infinner sig inte känslan på samma sätt med digitalkamerorna och då blir inte heller bilderna som jag vill ha dem. När det gäller mitt ”vardagsplåtande” har jag däremot (mer eller mindre) helt gått över till det digitala.

OmTag. Teknisk bildkvalitet är mer än "skärpa"

När det gäller den tekniska bildkvaliteten snackar man ofta om ”skärpa” och skärpans eventuella betydelse för bilden. Jag vill påstå dels att skärpeintrycket, eller skärpan, bara är en parameter och för mig är den ganska sällan den mest betydelsefulla.

Det beror också ganska mycket på vad det är för bild hur viktig den tekniska bildkvaliteten är. För mig är det viktigt att ett objektiv är (någorlunda) skarpt i skärpeplanet redan på full öppning. Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med att göra ljusstarka objektiv som måste blända ned flera steg för att de skall ge acceptabelt bildresultat? Då (nästan) alla objektiv blir skarpa om man bländar ned några steg vore det bättre (tycker jag) att satsa på ett optiskt bättre, billigare och lättare objektiv med tillexempel f/2,0 istället för f/1,4 istället för ett som är mer eller mindre oanvändbart på f/1,4. Speciellt i dessa digitala tider då inte ljuskänsligheten begränsar på samma sätt som tidigare.

Men om vi tittar på lite andra parametrar som jag ofta tycker är viktigare är framför allt hur objektiven tecknar det som ligger bakom skärpeplanet viktigt för mig, jag är allergisk mot att bakgrunden upplevs som ”plockepinn” med en massa dubbelkonturer och liknande.

När jag plåtar analogt är också distorsion något jag hänger upp mig på, dörrlister i bananform är inte kul.

Motljusegenskaperna är också sådant som betyder mycket tycker jag, hade ett objektiv (Leica-M Summicron 50/2,0) som var helt hopplöst känsligt för motljus, förmodligen var det något knas med just mitt exemplar även om Leica aldrig erkände det.

Men som sagt, den tekniska bildkvalitetens betydelse varierar mycket med vilken bild det handlar om och dessutom är det ofta olika tekniska kvaliteter som är viktiga för olika bilder. Här några exempel där jag tycker att det tekniska är viktigt på helt olika sätt:

Den första bilden är inte skarp, men bakgrunden är harmonisk vilket jag tycker är viktigt för den här bilden (även om jag inte skulle saknat lite mer skärpa på tjejen också), oskärpan beror inte på objektivet utan om att jag inte lyckades fullt ut med exponeringstiden.

I den andra bilden är det viktigt med skärpan på min mor, men lika viktigt att oskärpan i bakgrunden med min far upplevs som harmonisk.

Den sista bilden är plåtade med storformat där det för bilden är helt avgörande med ”skärpan” och de raka linjerna.

OmTag. Skärpa och långa exponeringstider

Ser att Bengan skriver en hel del om skärpa och menar att det finns någon sorts skärpejakt som står vägen för bra bilder (om jag förstått resonemanget rätt?). Företrädesvis då skillnaden mellan det digitala som medger att man plåtar på betydligt kortare tider eller kan blända ned mer under knappa ljusförhållanden och det analoga där man inte har samma möjligheter till höga känsligheter hos filmen.

Detta ger följaktligen skillnaden att det är lättare att få ”skarpa” bilder i svagt ljus från en digitalkamera. Skulle detta då vara en nackdel på så sätt att bilderna från digitalkameran blir ”själlösare” (i brist på bättre ord)? Jag har svårt att hänga med i det resonemanget faktiskt. Utgår jag från ett skarpt original så har jag ju alla möjligheter att softa detta i efterhand och om jag jag absolut vill ha skakningsoskärpa är det ju bara att låsa kameran på en lång tid, eller ställa in iso så att det motsvarar en film på låt säga 400 asa.

Eller handlar resonemanget egentligen om att många är mer fixerade vid prylars prestanda än vilka bilder de skall använda dem till? För egen del har jag plåtat mycket analogt handhållet i svagt ljus där tiderna hamnat på 1/15 - 1/30 sek eller längre och när man inte har någon spegel i kameran som skapar vibrationer så tycker jag att det går rätt bra att få skarpa bilder på ganska långa tider.

Jag har ju även plåtat en hel del digitalt i motsvarande situationer och tycker att det som regel rent fotomässigt är en fördel att kunna köra med kortare tider och mindre bländaröppningar om jag vill. Men framför allt tycker jag att skillnaden är mindre dramatisk än vad man kanske tror när man till exempel går runt på stan och fotograferar. Givetvis kan jag ta en massa bilder med de digitala kamerorna som jag inte ens kunde ta med de analoga men man anpassar ju automatiskt sitt fotande till de prylar man fotar med så för mig har detta sällan varit något problem.

När det gäller prylar och skärpa och annat tror jag det funkar som så att man tar bäst bilder med de prylar man finner funkar bäst för de bilder man vill ta. Ofta skaffar man sig så bra prylar som plånboken tillåter och sedan använder man dem, inte så mycket mer att snacka om egentligen. Om det är bilderna man är ute efter har jag svårt att se någon vits med att ”plåga mig själv” med att använda sämre prylar än vad jag behöver, mina bilder blir definitivt inte bättre av att prylarna inte håller måttet eller inte tillåter mig att ta de bilder jag vill ta.

Allt detta är ju dessutom subjektivt, vad som är ”tillräckligt bra” för någon kanske inte funkar alls för någon annan. Jag är ju själv tekniknörd så till vida att jag vill ha de för mig bästa prylarna för den typen av fotograferande jag håller på med liksom att jag anpassar min teknik i allt från filmval till framkallning eller hur jag hanterar mina digitala filer för att få ut så mycket som möjligt från mina negativ eller raw-filer.

Med detta sagt så innebär det inte att jag har någon åsikt om hur andra gör, men en sak tycker jag är viktig och det är att endast fotografen själv kan avgöra om hen är nöjd med resultatet från de använda prylarna och den egna tekniken. 

Bilderna i inlägget är analoga och plåtade med förhållandevis långa tider.