OmTag. Tantolundens Uluru

Vi har en svensk lite beskedligare variant av Uluru här i Tantolunden. Det finns något vördnadsfullt över dessa formationer som funnits där sedan urminnes tider. Vad har inte den här klippan varit med om?

Jag skrev tidigare ett inlägg om att inte överdriva sin bildbehandling, denna är ganska överdriven. Men ibland får man jobba med kontrasten och ljuset för att få fram den känsla man eftersträvar.

Mitt tidigare inlägg handlade mer om att inte förringa verkligheten när det gäller dokumentära bilder. Eller alla dessa totalt meningslösa skönhetsretuscher som tillämpas på allt från spädbarn till gamlingar med förstorade klara ögon och persikohy utan minsta blemma.

Vi har också dess raka motsats som med fördel tillämpas på de med ett lite ”slitet” yttre där man drar i spakarna så att folk ser ut som överkontrasterade spettekakor i fejset.

Om man inte hymlar med det kan man givetvis göra precis som man vill, som den här bilden som mer visar min känsla inför det avbildade än hur det verkligen såg ut.

OmTag. Det surrealistiska nattljuset

Motiven blir ganska annorlunda på natten. Ljus och skuggor kan skapa spännande motiv av sådant som skulle förefalla banalt i dagsljus. Jag tycker också att det är detta ”nattseende” man måste öva upp lite om det skall bli något.

Det går inte (alltid) att se och välja motiv på samma sätt som i dagsljus, det som blir bra i dagsljus behöver inte fungera på natten och tvärt om.

Ibland behöver man också ha en idé om vad man vill åstadkomma, som med den här bilden till exempel som skulle bli väldigt intetsägande i dagsljus.

OmTag. Ljuset betyder allt

Våren är på ingång och regnet står som spön i backen, snart blir det säkert finare väder. Ljuset är på väg tillbaka, det är nog det som märks mest än så länge. När det gäller ljuset och värmen är jag kluven. Visst gillar jag sommaren med de ljusa kvällarna och nätterna och visst gillar jag värme i lagom doser, som de flesta.

Men när det kommer till att ströva runt på staden tycker jag bättre om det ”mörka tungsinnet” man hittar höst och vinter, åtminstone när det kommer till bilder. Ljuset i sig är en stämningsbärare i bilderna, och det melankoliska ljuset ger andra bilder än det glada sommarljuset. Jag tror att det ger en annan och ofta djupare genklang i sinnet. Kanske därför så stor del av världslitteraturen, som exempel, är ganska mörk och skriven av folk som knappast kan betecknas som några muntergökar?

OmTag. Flyktingkatastrofer, alltid lika aktuella

Idag var jag och lyssnade på Per-Erik Åström på Hornstulls bibliotek. Per-Erik berättade och visade sina bilder från den kurdiska flyktingkatastrofen i Irak på 90-talet. Bra och viktiga bilder som kan ses fram till den 12:e april.

Flyktingströmmar; en form av tragedi som upprepar sig och som vi människor tydligen är dåligt rustade att sätta stopp för, detta oavsett om det handlar om flykt från krigets fasor, fördrivning, svält- och/eller natur-katastrofer. Ibland kan jag inte låta bli att ställa mig frågan om viljan verkligen finns? Hur kan man annars förklara ett fenomen som IS till exempel? Eller de ständigt återkommande svältkatastroferna? Eller de fattigas alltid lika extrema utsatthet vid alla former av katastrofer...?

Med den politiska viljan och bara en bråkdel av de resurser man lägger ned på vapen och krigsföring i världen skulle de flesta av alla dessa problem kunna lösas, det är min övertygelse.

OmTag. Ett lusthus i natten

Det är många nätter vi slagit oss ned en stund i lusthuset längst ute på Reimersholme mina hundar och jag. Ett skönt ställe för en stunds meditation med stadens brus i bakgrunden. Just den här natten blev det bara den här bilden, trådutlösaren gick sönder. Men det spelade ingen roll, motiven finns ju kvar och vi fick vår stund av avkoppling och eftertanke i stadens stillhet.