OmTag. Is mörker och tonemapping.

Det var ordentligt mörkt när vi promenerade runt Årstaviken i Stockholm min hund och jag. Jag fick syn på den igenisade ingången till ett bergrum intill gångvägen, det finns ganska många sådana vid Årstaviken. Det rektangulära området nere till vänster är dörren, måste vara knepigt att ta sig in.

För att framhäva motivet behövs en del bildbehandling, jag har även tagit i en del för att dramatisera bilden lite. En plug-in som jag gillar och använder ibland är Aurora HDR, det finns andra HDR-programvaror som funkar bra också.

En ganska utbredd missuppfattning när det gäller HDR eller snarare tonemapping som är det man använder sig av om man bara utgår från en bild är att det alltid blir överdrivet. HDR och tonemapping har som sitt främsta användningsområde att balansera kontrasten i bilden så att man får teckning i både hög och lågdagrar tycker jag.

Ofta använder jag HDR för bilder i knepiga ljus för att komma närmare hur det såg ut i verkligheten och inte tvärt om. Alla som fotograferat en fantastisk solnedgång och sett den bleka kopian av upplevelsen som bilden som regel blir förstår vad jag pratar om, då kan HDR/tonemapping vara ett strålande sätt att så gott det går få bilden att se ut som det man faktiskt fotograferade.

I detta fall har jag dock tagit i lite, att använda HDR/tonmapping är en teknik som även kan fungera bra om man skall konvertera en bild till svartvitt och inte får den stuns i bilden man är ute efter. I det här exemplet har jag utgått från HDR-bilden när jag konverterat till svartvitt i Silver EFEX. Vid konverteringen valde jag Ilford HP5+ som film, så mycket mer är inte gjort.

Biddata: Nikon Z6 II, Z 50/1,8 S 

f/2,5 1/13 sek iso 12800

Ursprungsbilden, endast brusreducerad.

Bilden körd genom Aurora HDR.

Den konverterade HDR-bilden.

OmTag. Analogt eller digitalt, färg eller svartvitt.

Analogt eller digitalt, färg eller svartvitt det är eviga frågor som inte har några svar. Eller svaren är snarare att det är upp till fotografen. Bland betraktare kommer det alltid finnas de som anser att fotografen valt fel oavsett hur hen väljer.

När man vill koncentrera bilden till en händelse som ofta vid till exempel gatufoto så är det svartvita mycket enklare. Färg är en så stark visuell komponent i sig så det är lätt att färgen tar fokus från det man vill visa med bilden. Om man plåtar gatufoto i färg tycker jag att färgen för det mesta måste ingå som en aktiv komponent i bilden. Ganska få kan fota på det sättet, de förebilder jag kommer på är Saul Leiter och Ernst Haas.

Även porträtt gör sig ofta bäst som svartvita tycker jag, lite av samma anledning, lättare att koncentrera det man vill visa med bilden.

När man kommer till rena naturbilder är istället färg för det mesta överlägset då en stor del av dramatiken i bilderna ofta bygger på färger. Det finns givetvis undantag även till detta, en väl bildbehandlad/kopierad svartvit bild med vackra mjuka tonövergångar kan vara svårslagen liksom dess raka motsats en kontrastrik bild där bilden mer bygger på ett rent grafisk uttryck.

När det gäller analogt eller digitalt är det enkla svaret att bäst bilder tar man med den teknik man själv föredrar, men om man gillar att jobba i mörkrum istället för framför datorn ger detta i sig vilken teknik som är lämpligast.

Den här bilden tog jag för ett par timmar sedan: Färg eller svartvitt? Är den eviga frågan. En fördel med det digitala är att jag kan välja i efterhand. Nackdelen är att jag inte ”ser i svartvitt” på samma sätt som jag gör när jag vet att jag har svartvit film i en analog kamera även om jag vet att jag givetvis borde kunna bestämma mig för det. Det sitter nog i huvudet.

OmTag. Fotoboken.

Personligen tycker jag att fotoboken är det helt överlägsna sättet att titta på bilder. Tyvärr är det ganska svårt att få något utgivet idag. En hel del fotografer får finansiera sina egna böcker då det är svårt att få någon ekonomi i det, förläggare är ju inga välgörenhetsorganisationer.

Vet inte om det går att få någon sorts stipendium för att ge ut böcker?

Men framför allt; när fotointresset är så stort, hur kommer det sig att så få köper fotoböcker?

På bilden tre av mina absoluta favoriter:
Skall man bara ha en bok av Cartier-Bresson är det denna tycker jag, de bästa bilderna i fint tryck.
Brassaï är nattfotografins mästare och detta är en utgåva som tryckts med de ursprungliga fotogravyrerna förutom ett par bilder där dessa gått förlorade. En riktig klassiker och en milstolpe inom nattfotografin, Bill Brandt gjorde en homage till denna bok som heter A Night in London.
När det gäller Koudelka är allt han gjort bra, men jag tycker att Exiles är den bästa. En fantastisk känsla i bilderna. Nu har jag ganska många fotoböcker som är riktigt riktigt bra. Men fick jag bara välja tre så blev det dessa.

Jag rekommenderar alla att köpa fotoböcker av de fotografer ni gillar, det blir något helt annat att försjunka i en bok än att sitta och titta på skärm.

OmTag. Upprepningar på gott och ont.

När man likt mig mest travar på i gamla upptrampade stigar så blir det ganska många upprepningar av samma motiv från ungefär samma vinklar. Jag fotograferar det som jag tycker om att titta på och jag har det seende jag har och smaken är mer eller mindre konstant.

Nu för tiden då jag mest fotograferar miljöbilder i staden så blir givetvis en oändlig massa ”kopior” av redan tagna bilder i arkivet, även om jag försöker rensa ut det mesta. Det finns dock ett problem med att bli för restriktiv mot ”kopior” också och det är att det är lätt att städa bort bilder som kan bli intressanta med tiden eller till och med att man struntar i att ta dem.

Jag har själv missat detta ibland märker jag. Jag kastar bort en massa bilder som jag senare gärna haft kvar. Här kommer i alla fall 5 bilder av samma motiv, Liljeholmsbron i Stockholm, som dessutom är tagna från ungefär samma plats på Hornstulls Strand.

Wista 45 SP, 150/5,6 Bilden tagen 2011 eller 2012.

Hasselblad 503cx, CF50/4,0 Bilden tagen 2012.

Nikon Z6 II, Z 50/1,8 S Bilden tagen 2023.

Canon 5D Mk2, 24-70/2,8 L Bilden tagen 2011.

Nikon Z6 II, Z 50/1,8 S Bilden tagen 2023.

OmTag. En nattfågel i staden.

Jag är ingen naturfotograf men det innebär inte att jag inte kan uppskatta naturfotografi. Jag tycker ibland att många låser in sig lite väl hårt i sin genre och ratar sådant som ligger utanför det de själva ägnar sig åt.

För egen del knallar jag ju runt på staden för det mesta och numera blir det mest miljöbilder. Tidigare plåtade jag en hel del gatufoto, men känner mig inte riktigt bekväm med att plåta människor på gatan längre. Jag tycker att det blivit en mycket mer misstänksam och ibland nästan aggressiv stämning när man plåtar människor man inte känner än hur det var förr. Kanske har jag bara blivit fegare med åren?

Bilden på fågeln fångade jag en sen kväll/natt när jag rastade hunden här vid Hornstull i Stockholm. Det var på Folkskolegatan jag fick syn på den där den satt på sin gren med månen i bakgrunden. Stadsfåglarna verkar få ungefär samma konstiga dygnsrytm som jag själv av alla ljusen och ljuden som suddar ut skillnaderna mellan natt och dag.

Bilddata: Nikon Z6 II 1/20 sek, iso 1600 Nikon Z 50/1,8 S på f/2,2.