OmTag. Tillbaks till DOGMA

Jag hoppade av alla pooler för något år sedan, dels tyckte jag inte att det gav mig så mycket längre och dels koncentrerade jag mig på bloggen i stället. Nu har jag sakta med säkert börja gå med i en del pooler igen, det startade med gatufoto och cityscapes och nu har jag gjort ett återinträde i dogma-poolen.

En invändning jag har och har haft mot poolerna är att det gått lite inflation i dem, för att få respons är det vanligt att samma bild hamnar i flera pooler. Jag tycker också att vi lite till mans publicerar lite för lättvindigt vilket drar ned den allmänna kvaliteten ganska mycket, vilket i sin tur gör att man lätt förlorar intresset för poolerna.

Man orkar inte titta igenom en så stor bildmassa för att hitta guldkornen helt enkelt. Därför tänker jag åtminstone själv i fortsättningen bara lägga sådana bilder som jag tycker håller i poolerna. Det finns ingen anledning att tömma sina minneskort eller alla sina skannade bilder på fotosidan tycker jag. Man dödar också sitt eget ”varumärke” om man inte är lite hård mot sig själv i bedömningen av sina bilder: om jag tankar upp 100 bilder på varje ”bra” bild kommer även de bra att försvinna i bruset.

En del ser fotosidan som en myshörna där ”om du ger mig en kommentar ger jag dig en” gäller, jag har aldrig sett det så, jag kommenterar det jag tycker är intressant att kommentera oavsett om jag fått någon egen kommentar eller inte. Det jag väljer att inte kommentera eller granska har egentligen inte med om bilden är bra eller inte att göra, utan enbart om jag intresserar mig för den vilket är en helt annan sak.

Angående DOGMA så skapades gruppen av Johan Ericson och Bengt Björkbom utefter de idéer som torgförts av några filmskapare i vårt sydliga grannland. Idén bygger på att man begränsar sig till att använda en kamera, ett objektiv (en brännvidd) och om man skall köra färg eller svartvitt, vidare får man i efterhand inte beskära eller manipulera bilden utan det man tog är det man skall visa upp.

Det finns några poänger med detta: dels måste man lära sig sin brännvidd och dels måste man göra bilden i huvudsak klar vid exponeringen. Jag tror att ganska många skulle komma underfund med att de inte missade något, snarare tvärt om, om de plåtade efter det förhållningssättet ett tag. Så jag tror att ganska många skulle ha nytta av att testa DOGMA.

För egen del plåtar jag på det sättet för det mesta, så för mig var det inga nyheter direkt. Det enda jag själv har problem med är att jag gärna beskär mina höjdbilder lite. Men DOGMA handlar inte om hur ”bra” man skulle kunna göra bilden, utan om hur väl man lyckas fånga den vid exponeringen. Det kan vara nyttigt att se hur nära man kan komma ”sitt ideal” redan vid exponeringen, och hur väl man tycker andra lyckas med detta.

PS. En bra länk med lite tankar från Sergio Larrain, nu är den skriven före den digitala eran, så det handlar inte om teknik utan om förhållningssätt som man kan sympatisera med, eller inte.