OmTag. Utdelningen blir för det mesta ganska klen

En spontan blick från ett barn på bussen, det blev dagens bildskörd. Jag tog en massa andra också givetvis, men som för det mesta blir det inte så mycket att visa upp. Jag tror att för högt ställda förväntningar är väldigt vanligt när man börjar fotografera lite mer på allvar.

När man hållit på ett tag så inser man att man gjort ganska bra ifrån sig om man kommer hem med en eller ett par bilder som håller för den första urgallringen. När det sedan kommer till att samla ihop bilder över en längre tidsperiod skall man vara glad om man får ihop 20-30 bilder på ett år, och detta om man plåtar intensivt.

Visst kommer man att ha en massa bilder som är kul för egen del, bilder på polare, nära och kära osv. Men bilder som håller utanför den berörda kretsen blir det inte så många. För att inte låta sig nedslås är detta något som gäller i lika hög grad för proffsen, det som kanske främst skiljer proffset från den avancerade amatören är att proffset för det mesta inte visar upp en massa halvdana bilder.

Ett exempel: Robert Frank plåtade ca 28000 bilder till det som senare skulle bli runt 80 bilder i boken The Americans. Likadant är det med nästan alla, så att man inte kommer hem speciellt ofta med några mästerverk är inget att bli deppig över.

Det finns en skillnad mellan bloggbilder och böcker dock, och det är att man måste publicera betydligt fler bilder i bloggen om man vill ha ett flöde, om man inte struntar i bilder förstås. Men om man skriver en fotoblogg så måste man nog lägga upp lite bilder också, bara text är knappast något någon skulle orka tugga i sig i längden.

Men som sagt: 20-30 bilder per år om man har ett bra år, något att fundera över.