OmTag. Porträtt.

Det har skrivits en del om porträttfotografering den senaste tiden. Själv ägnar jag mig inte åt det i formell bemärkelse även om jag plåtar människor i min närhet då och då. Jag tycker att porträtt är svårt.

Om det handlar om mer ”kommersiella” porträtt så blir det av naturliga skäl ofta bilder som mer visar hur den porträtterade vill ses än att avbilda personen bakom ytan.

En fotograf som dyker upp i tankarna när det gäller porträtt är Hans Gedda, hans bild på Mandela där han håller näven knuten mot pannan är fantastisk! Hans Gedda har tagit många fantastiska porträtt av kändisar och har ofta en idé med sina bilder, googla på honom om ni inte sett hans bilder.

Som sagt, för egen del plåtar jag inte planerade porträtt. Jag tycker personligen bättre om spontana bilder av människor i miljö. Bilden av Bernt Carlzon som porträtteras av Bengan tog jag på ett Gnesta Plank för en massa år sedan.

Bilden av mamma vid köksbordet den sista påsken hon bodde hemma tog jag för ännu fler år sedan, senare framåt sommaren gjorde demenssjukdomen att hon blev tvungen att flytta till ett särskilt boende.

OmTag. Konradsberg.

Här om natten promenerade vi (min hund och jag) över Västerbron till Konradsberg som ligger i Marieberg, Kungsholmen på andra sidan bron. Jag var även där en natt för en massa år sedan med min dåvarande hund, Sally, och tog några bilder.

Det är en speciell byggnad med en intressant historia. Byggnaden uppfördes 1855-1861 som ett av Sveriges första mentalsjukhus. Konradsberg är omgivet av ett stort parkområde som fram till 80-talet var inhägnat och avstängt för allmänheten.

Det användes för psykiatrisk vård fram till 1995 för att sedan tas över av Lärarhögskolan. Sedan 2009 är det Stockholms Internationella Montessoriskola som har lokalen.

När jag jobbade på Televerket Kungsholmen på 70-80 talen kommer jag ihåg att det bara var några av oss som fick göra jobb på Rålambshovs sjukhus som det kallades då. Vissa avdelningar var låsta och där fick man bara vistas om man hade personal med sig.

Patienterna var nog inte speciellt farliga för andra utan mest för sig själva, jag hörde någon historia om att någon tog en skruvmejsel som hen försöka avsluta sitt eget liv med. Som tur var hann man ingripa och förhindra detta.

Det har hänt en hel del med psykiatrivården sedan dess, men jag undrar ibland var det blev av dem som var så sjuka att de inte alls klarade sig själva?

OmTag. En nattsväng runt Marievik.

OmTag. Tre bilder från en hundpromenad.

Bilder från en promenad med hunden nyss. Jag har alltid kameran med mig och det blir nya bilder varje dag. Eftersom jag av naturliga skäl ofta går ungefär samma rundor så känns det ibland som jag redan tagit ”alla bilder”.

De ”kortare” rundorna blir mer rutin än de längre då jag som regel går två korta och ofta en längre sväng, som inte är förutbestämd på samma sätt, om dagen. Den här rundan går runt Reimersholme, en sväng jag gått med mina hundar i närmare 25 år nu.

Givetvis blir det en massa upprepningar av bilder när man passerat samma motiv tusentals gånger. Jag har för länge sedan kommit till ett läge där jag helt enkelt försöker strunta i många ”självklara” bilder eftersom jag redan har så många varianter på dem. När jag kommer hem och tittar på dem i Lightroom så raderar jag också en hel del.

Baksidan med detta är att man saknar bilder man tagit när man väl skulle vilja haft dem kvar. Ett par exempel är när miljön förändras, det kan vara rivning inför nybyggnation eller som när kolsyrefabriken brann ned och en självklar skyline från Reimersholme mot Lövholmen försvann.

När jag letar ser jag att jag som regel har ganska få bilder kvar från hur det såg ut tidigare. Om det gäller gamla miljöer så spelar det kanske inte så stor roll, det brukar alltid finnas andra bilder man kan hitta på nätet eller i böcker.

En viktigare kategori bilder där många av oss tenderar att bli ”vaneblinda” är bilder av nära och kära. Morsan finns ju alltid där tänker man tills dess den dagen kommer när morsan inte finns längre.

Jag tror att ganska många av oss struntar i att ta de bilder som kanske skulle vara viktigast för oss längre fram om vi tog dem. Så missa inte att plåta de som betyder mycket för er i vardagen även om ni inte tänker på det.

Här är i alla fall tre ganska olika bilder från den senaste promenaden runt Reimersholme med hunden.

OmTag. Mörkertider.

Vi har mörka tider, krig och folkmord och dagliga rapporter om hur illa ställt det är med klimat och miljö. Mänskligheten skulle behöva göra en helomvändning för att fixa allt som behöver fixat.

Jag tror att det kan bli knepigt i det rådande systemet där livet till stor del går ut på att skaffa sig så många prylar och upplevelser i bemärkelsen resor m.m. som möjligt. När vi dessutom lever i tider där nästa kvartalsbokslut är överordnat allt annat….

Jorden kommer säkert att överleva, trist bara om den måste göra sig av med oss och vi alla andra innevånare på planeten innan den kan börja återhämta sig. Nog om detta.

Det är inte allt mörker som är negativt, åtminstone tycker inte jag det. Höstmörkret är något jag gillar, allt lugnar ned sig och det blir spännande bilder (tycker jag). I natt knallade jag upp och runt Södersjukhuset, det är fin utsikt där från baksidan ned mot Årstaviken.

Jag hade tagit med det lätta stativet, men det blåste ordentligt så det var inget läge för att använda det. Det var riktigt mörkt, så bilderna ljuger en del. I de mörka partierna såg man inget alls i verkligheten, men kameran ser som bekant mer än ögat.

Jag skaffade Nikons Z 24-70/2,8 S för ett tag sedan och det var en mycket bra investering. För mig är det viktigt att en zoom är acceptabel även på full öppning då jag ofta behöver det i mörkret och där gör nog inte Z 24-70/2,8 S någon besviken.

Hur som helst gick jag ut på berget och tog ett par bilder ned mot Årstaviken, Årsta holmar och Årstabroarna med Sjövikskajen m.m. i bakgrunden. Bägge bilderna från berget är tagna på 1/5 sek och iso 12800 på full öppning f/2,8. Efter brusreducering funkade det att lyfta skuggorna för att få teckning i skuggpartierna och balansera upp bilderna.

Den svartvita bilden tog jag på Reimersholme nyss 1/30 sek iso 12800 f/4,0 med samma objektiv. Kamerahuset är som vanligt Nikon Z6 II som har bra bildstabilisering.