Under ytan

Under ytan = extremt naket. Anatomen/konstnären Gunther von Hagens = "Doktor Död" har skapat rubriker med sina verk, preparerade lik i konstnärliga posér och organ fläkta för påseende utan särskild försköning. Flera av hans utställningar pågår parallellt i världen, just nu kan man åka både till USA, Holland, Kanada, Mexiko och Turkiet för att se kropparna och kroppsdelarna. Själva snubblade vi, utan planering, över en av hans kringflackande utställningar i Istanbul. Vi hade tänkt se Istanbuls Moderna museum, men när vi närmade oss museet fick vi se detta - en stor skylt för Body Worlds:

Det här får man inte missa, tänkte jag, hade ju sedan tidigare läst om von Hagens och hans kontroversiella verk. Den äkta hälften var något tveksam, han tyckte tvärtom att just detta kunde man mycket väl missa. Själv är jag inte särskilt omtålig och så var det inga problem heller att se utställningen som är en utmärkt anatomisk lektion.  Totalt fick man se bl.a. ca 30 kroppar/lik i olika fantasifulla posér, med muskler, senor och blodkärl exponerade. Några med olika typer av implantat inopererade. Ett antal organ, t.ex. en frisk lunga, en rökarlunga, en lunga drabbad av tuberkulos och en med cancermetastaser.  Njure, lever, pancreas osv. En hel giraff. En häst med ryttaren på ryggen. Publiken verkade behålla sitt lugn, såg inga illamående människor. Kanske för att de mest känsliga avstår från att gå och se utställningen. Det enda som verkade skapa obehag  för somliga var en film där processen med preparering av liken visades.

Varför jag kom tänka på detta var ett blogginlägg nyligen som beskrev hur en tupp slaktades. Inga bilder var närgångna angående själva slakten, men en del reaktioner var rätt negativa till ämnet i sig, att fotografera ett dött djur. Minns också hur en bild från älgjakten publicerad i Bildkritik någon månad sedan skapade en hel del diskussion om hur rätt det var att visa en älg hängandes från en traktorskopa på det här sättet eller om det var rätt att visa en bild på en död älg överhuvudtaget.

Nog känns dessa fotograferade döda djur som en västanfläkt efter att ha sett Body Worlds eller efter att ha sett fotografier på döda människor drabbade av krig/inbördeskrig och våld i annan form. Den sistnämnda typen av bilder får man skåda vid Fotomässan årligen eller i massmedia lite då och då. Kände själv viss tveksamhet till rätten att fotografera i alla lägen efter att ha sett en del rätt otäcka foton på förra årets Fotomässa.

Vad gäller just Gunther von Hagens sätt att arbeta reser sig en mängd etiska frågeställningar om med vilken rätt han utnyttjar (döda) människor för sina syften. Visserligen har människorna donerat sig själva till hans verk, men vad vet vi om deras motiv eller om deras kunskap om vad deras kroppas kommer att användas till efter döden. Har anhöriga haft något att säga till om? Detta är inte minst viktigt i en tid när inte ens en organdonation i syftet att rädda liv är given för alla. 

Tog inga bilder på utställningen, det var förstås inte tillåtet heller, men det finns en hel del information att hämta på nätet om Gunther von Hagens. Här ett antal bilder på hans verk.

2010-12-14 09:35   Billingen

Intressant läsning, som gav inspiration till en egen blogg ;-)

Besvara

Svar från RHelena 2010-12-14 20:16

Aha...¨Medbloggare är bra inspirationskällor!
Skulle Body Worlds komma till Sverige så skulle jag rekommendera att man går och ser den, trots etiska frågetecken kring sättet hur von Hagens arbetar.

Svara