Stamgäst på Fotografiska och i Stockholm

Har lyckats fylla veckans alla kvällar med nyttigheter, men utan tvivel har onsdagens föreläsning på Fotografiska museet varit den mest givande punkten i veckans program för mig. Men även i kväll blev det en tur till storstan, men med lite annat upplyftande på schemat. Båda turerna medförde en del bilder att fylla den nu nästan överfyllda datorn med. (Min snälla make inhandlade i kväll ett extra minne på 2 TB till mig! På eget initiativ! Tror att han gillar mig trots den svårartade fotomanin...).

Har sagt det redan tidigare att jag inte har för avsikt att "recensera" föreläsningsserien om fotografins historia annat än möjligen när allt är klart. Något litet vill jag dock säga om gårdagen eftersom kvällen var så inspirerande. Ämnet var svensk fotografisk historia och föreläsarens förtrogenhet med fotografi och dess historia och dess företrädare ledde oss till en reflekterande bana över vad som har varit och var vi är idag.

Som ett litet exempel kan nämnas Lotten von Düben som kom att samarbeta med sin make Gustaf von Düben, som i sin tur sysslade med kraniologi (en typ av rasbiologi kan man kanske säga). De reste till Lappland 1868 första gången för att studera "lappar", det gällde att mäta och fotografera människor (men även att gräva upp och stjäla kranier vet vi ju numera) för att få forskningsunderlag för denna då så viktiga vetenskapsgren. Idag framstår denna forskning ytterst tvivelaktig till sin karaktär, men när det begav sig kom den ha stor nytta av att fotografin hade kommit till.

De samiska museer som finns idag i Sverige och Norge vill inte ha några av dåtidens bilder i sina samlingar, bland annat då de kom till under en tid när man såg ner på samer och de människor som kom för att studera samerna hade ett arrogant och nedlåtande förhållningssätt till sina studieobjekt. Obs! Detta är min mycket förenklade version.

Några bilder från onsdagen i storstaden (och lite från hemmaplan). Optiken är min kära 50 mm:are.

Centralstationen, Stockholm.

Tunnelbanestanionen, Slussen.

Slussen fortfarande.

Järnvägsstationen, Uppsala.

Man kommer osökt in på tankegångar om vad är det idag som en dag kommer att framstå som en historisk skamfläck för mänskligheten? Något inom fotografin som kan framstå som tvivelaktigt i ett senare historiskt perspektiv? Det är rätt så uppiggande att ibland få reflektera över sin samtid som vi gärna vill tro är bättre än gårdagen. Människan bör ha blivit klokare med tiden.  Dessvärre finns det inga garantier; snarare är det säkert att det finns företeelser idag som våra barnbarnsbarn kommer att vara förundrade över och undra hur  de kan ha fått acceptans och spridning.  

Även i  kväll blev det bilder från storstan. Det är 50 mm som gäller i  dag också.

Vid Sergels torg. Förberedelser inför fotograferingen.

Styrbjörnsgatan. Här spanas det också efter fotoobjekt. Båda tjejerna fotade något intressant som låg uppåt, men jag var inte tillräckligt snabb med kameran. En dam stapplar ut med kryckor från apoteket. En pojke ser ut att vänta på att det ska hända något.

Centralstationen igen. Hundar går inte att fota i smyg, de ser en alltid! 

Järnvägsstationen i Uppsala igen. Nya människor, ny vinkling på fönstret.

2011-09-23 04:01   EGW

Hundar och katter ser att man fotograferar. Vill de inte vara med om det så vänder de ryggen till. Men det kan också hända att de kommer fram och vänslas. Jag undrar vad de har för uppfattning av vad man gör?

Att se sin egen samtid ur ett historiskt perspektiv är sannerligen inte lätt. Folklivsforskaren Åke Daun har skrivit en gång att svenskarnas inställning till omvärlden (läs: Europa) är präglad av att Sverige är ett litet och obetydligt land, så vi älskar att malla oss efter bästa förmåga och låtsas att vi inte behöver övriga Europa.

Något ligger det väl i det.

Våra samer får fortfarande kämpa för sina rättigheter. Och även romerna, har jag hört. Vet inte mycket om det. Mörkhyade invandrare möter också mycket fördomar, i synnerhet om de heter t e x Mohammad eller Abdullah. Söker de jobb blir de aldrig kallade till intervjuer. Jag läste en intervju med en arab som bytte till svenskt namn. Sedan blev livet mycket, mycket lättare för honom.

Så nog finns avogheten kvar i Sverige när det gäller det som känns främmande och annorlunda.

Detta år går väl till historien som det första med Sverigedemokraterna i riksdagen. Hur nu eftervärlden kommer att se på det.

Vi som fotograferar, kommer vi att minnas detta som det sista året då man ogenerat kunde fotografera på allmän plats?

Men det finns nog mycket positivt att säga om vår tid också. Och tågen fortsätter trots allt att gå. Rassligt och risigt, men ändå :-) Och Stockholm ska få ett nytt spårvägsnät, det tycker jag är en fantastiskt trevlig nyhet. Om det beslutats när jag bodde kvar där kanske jag aldrig flyttat!

Det är kul att Annie Löf blivit centerledare. Hon är rysligt charmig. Somliga tycker att hon är flummig och otydlig, jag har ingen uppfattning om det. Men det är kul att lyssna på henne. Kronprinsessan impar också på mig. Hon är charmig och proffsig. Hon kommer att göra ett bra jobb som statschef.

Vår tid blir nog känd som en när kvinnorna träder fram mer och tydligare. Även i störtkonservativa Sverige.

Men vad händer med Saab? Ska man tycka att det är bra eller dåligt om de går till botten?

Detta är kanske frågor som framtiden inte alls anser är så viktiga som kännetecken för vår tid. Men sådant jag följer med i lite grand, från min avlägsna utsiktspunkt.

Besvara

Svar från RHelena 2011-09-23 22:30

Många av oss älskar att resa utomlands och uppleva exotiska miljöer och människor, men när dessa miljöer och människor finns inom räckhåll är de inte alls lika intressanta. Samer, romer, folk från olika länder och kulturer. Fördomar finns det också gott om, absolut! En av mina "exotiska" kolleger tillhör den grupp människor som idag har ett helsvenskt namn. Jag befinner mig förresten på en arbetsplats där nästan 30% har sina rötter i andra länder. Du anar inte hur intressanta diskussioner vi har på kafferasterna och hur kul vi har! Annat var det bara ett fåtal år sedan när jag kände mig där som en pionjär, varandes det första "exotiska" inslaget i kollegiet! Visst, vi hade kul även på den tiden, men lite mer "inpyrt". :-) Sverigedemokraterna; kan inte svenskar "ta tillbaka" folkdräkten från dem (det är klart, de får fortsätta bära den också förstås), ungefär på samma sätt som när man tog tillbaka svenska flaggan från de högerextrema grupperna något år sedan? Man ur huse med folkdräkterna på!

Annie Löfs person törs jag inte uttala mig om, men nog är det bra att en ung kvinna kan kvala in på posten som en partiledare. De flesta av Finlands partiledare är kvinnor av någon anledning. Har inte någon riktig koll, men förhoppningsvis sitter de inte på sina poster som något slags slagpåsar och syndabockar när saker och ting inte går enligt noterna. Mona Sahlins öde var nog lite sådan.

Och nu kommer vi in på de riktigt viktiga sakerna; monarkin! Jag är inte någon anhängare av monarkin. Tycker dock att Victoria ska få sin tid som regent, men sedan får det bli slut och det bör bestämmas snarast innan hennes arvinge tvingas in i regentuppfostran. Att snuva Victoria rollen som drottning vore inte så snyggt när hon nu har tvingats att välja bort en annan världslig bana. Det får inte bli som i Finland: när landet fick sin första kvinnliga president så passade man på beskära presidentens politiska befogenheter och makt (i sak rätt, men tidpunkten något felvald...).

Du fick till många aktuella ämnen i din lista; vad gäller Saab så tycker jag nu får det vara nog! Varför förhala det oundvikliga?!

Svara

2011-09-23 07:35   MacDougall

Bilden på Apoteket Storken på "Styrbjörnsgatan" ??
Ligger väl i korsningen Styrmansgatan/Storgatan eller....
Mvh
Peter

Besvara

ztenlund 2011-09-23 14:28

Visst ligger det i korsningen Storgatan/Styrmansgatan. Inredningen är för övrigt fantastisk, men den skär sig lite med moderna läkemedelsförpackningar. :)

Svara

Svar från RHelena 2011-09-23 22:35

Peter och Martin, ni har förstås rätt! Sedan sex år tillbaka befinner jag mig lite då och då på Styrmansgatan. Men, av någon anledning kom jag rätt tidigt att döpa om gatan till Styrbjörnsgatan i mitt sinne och det där sitter i hur jag än försöker lära om! När jag skrev gatunamnet tänkte jag att jag måste ju kolla upp det, kändes i maggropen att det kanske var fel... Klockan var mycket och jag lät bli kollen och då blev det som det blir... Tack för rättelsen!

Svara