Sällanbloggografen väljer bort sockersött - denna gång...
Har helt klart genomgått en förvandling; från att ha varit en flitig fotobloggare dagligen är jag idag en sällanbloggare. Ibland blir man påmind om Fotosidans existens, så var det även någon vecka sedan när påminnelsen om betalningen kom - glömde bort den, betalade slutligen knappt två veckor för sent (funkade ändå) och nu kan man hoppas på lite bättre utnyttjande av tjänsterna på FS... Varför ska man annars vara betalmedlem...?
Några bilder från kvällen; kände inte för sockriga solnedgångsvyer (det var en vacker kväll) så svartvitt fick det bli. Inte så sällan låter jag livskamraten välja dagens bild (Blipfoto), så även i kväll. Ofta är vi rätt ense om valet, i dag hade det sannolikt blivit en annan bild om jag hade valt själv, dvs en av de nedanstående. Två av bilderna nedan låg bra till...
En bild efter mörkrets inbrott blev dagens bild på Blipfoto. Vet sedan tidigare att nattbilder inte fungerar inom Blipvärlden (annat än om man möjligen är ett stort namn sedan tidigare, med jättemånga följare). Detta pga av att dagens bilder visas som tumnaglar; mörka bilder i tumnagelformatet är ett hopplöst fall om man vill få folk att öppna bilden i ett större format.
Och andra sidan; varför låta sig föras med strömmen hela tiden, man får väl åtminstone ibland vara lite eljest, det känns bra i själen...
.
.
.
.
.
.
.
.
Flera fina svartvita bilder...faller för de lite mer ljuva näst sist och näst näst sist...
Skulle nog fallit för något sockersött också just nu....- men det beror nog på min sinnesstämning fn :)
Får försöka drömma sött istället...
Önskar dig detsamma! och därtill en härlig söndag.
/ Lena
Hoppas att du har haft en fin helg!
-affe
Jag tycker själv att den bild du blippade hävdar sig väl vid jämförelse med bilderna här. Sedan har vi detta med färg och monokromt. Förbluffande många blippare är väldigt förtjusta i svartvitt. Och visst kan det vara jättefint tycker jag också. Men själv saknar jag ofta färgen.
Min fru tar flitigt del av mitt blippande och inspirerar mig ofta att hitta bilder. Eftersom jag mest fotograferar runt där vi bor så betyder det mycket. Bilder finns överallt, men är ofta lättare att hitta i nya miljöer.
Jag hade som du kanske minns också en blogg på FS. Men jag tömde ut att skriva och ville fokusera mer på själva bilden. Visst kan man göra det i sin FS-blogg också, det finns ju några som gör det. Men jag tycker att blipfoto har ett trevligare gränssnitt, särskilt stödet för en fotojournal. Mig passar det fint. Och så får man kontakter över hela världen på blipfoto. Andan på blipfoto är också vänligare tycker jag. På FS fick man ibland finna sig i skit, både i bildkommentarer och bloggkommentarer. Fast numer kan man bestämt själv ta bort dumma kommentarer. I så fall en stor förbättring.
Vill man ha uppmärksamhet och kommentarer så får man jobba för det via eget flitigt kommenterande, via Facebook-publiceringar etc. Jag tror att många skulle må bra av att blippa enbart för att upptäcka att kommentarer inte är allt. Det är en himla skillnad att se att några få ser ens bild och att det är gott nog!
Själv föredrag jag att ha den lite mer anonyma tillvaron på Blipfoto, med några få supportrar som puffar på en ibland, trots att man själv inte lever upp ens till de egna kravnivåerna på aktivitet... Man får den där känslan av att man är delaktig i något större än en ankdamm och det känns väldigt bra...
Tyckte det var synd att du inte fortsatte här på FS, men sådant är livet... Roligt att höra att du har en supporter på hemmaplan! Det händer faktiskt ibland att maken ser något som han tycker att jag ska fota - kanske ett slumrande intresse gör sig påmind på det sättet - f.d. "fotograf" som han också är... !
Ibland försvinner även inspirationen att fotografera och då känns bloggandet också meningslöst, men det brukar vända.
Jag är glad att du är tillbaka, för jag har saknat dina inlägg! =)
Fina bilder som vanligt!
Missar väldigt mycket av inläggen på FS också, men emellanåt tar jag igen skadan, kollar bilder, läser vissa bloggares texter också, alltför sällan ger jag mig till känna dock (återigen det där med tiden...). Jag har noterat dina frånvaroperioder, sett att du är tillbaka med dina fina bilder och det gläder mig!
Tack för att du hörde av dig här med uppmuntrande tillrop!