Projekt: Det gångna året - del 2 OCH del 3
Lika bra att skynda på och slå samman bilder från olika månader det gångna året. Andra ämnen, som skryt och ljug och annat har ju trängt in fast jag skulle egentligen hålla på med mitt lilla projekt. Andra ämnen har stulit både bloggplats och tid, men nu är det slut med det för stunden!
En vinterscen från Vemdalen i FEBRUARI 2010. Dottern skidar på i sin rosa dräkt, vald efter molnens nyanser! Nej, inget fusk i Photoshop, det såg faktiskt ut så här både i klädseln och på himlen!
Huttrade fortfarande vid Svandammen en del denna månad, i likhet med den föregående månaden. Var förstås inte ensam utan hade sällskap av mina fågelvänner som tyckte att det nog hade blivit för kallt ändå. De blev nästan tama av kylan, aldrig kan man komma dem så nära som vid en långvarig mycket kall period.
Bilden nedan har jag visat förr, men den passar här så låt gå...
SER NI???!!! Kajan har upptäckt att svanen är en värmande vän... Den höll sig tätt intill Alexander så länge jag var på plats denna dag. Det var -20 på morgonen, -13 mitt på dagen och på kvällen kröp temperaturen till -18 grader igen vid läggdags.
En tupplur mitt på dagen under helger är inte fy skam. Micki finns ju inte mer, roligt men samtidigt sorgligt att titta på bilder där han är med. Och han var ju med i bilder väldigt mycket förstås för som vallhund behövde han sin flock och var därför alltid närvarande.
MARS detta år 2010 bjuder på ordentliga vinterscener fortfarande. Här en lustighet, en nedhängande kompakt snöfront som är på väg ner från taket som hör ett cykelställ till.
Skidåkning kan man fortsätta med utan förhinder. Inte vanligt i mars på dessa breddgrader. Vet det med säkerhet eftersom jag fyller år i mitten av mars och den månaden brukar vara en väldigt trist smutsig period av året i Uppsalatrakten. Det är helt annat i mina hemtrakter där mars är en underbar vårvintermånad.
Här landas det i Uleåborg där jag gör några dagars visit hos mor & far, syster, och bror med familjer. Besöksanledningen hör till min ålder till: pappa hade insjuknat allvarligt, men tack och lov repade han sig snabbt igen och är fortfarande "still going strong". PS. Uleåborg är inte min hemstad, men studiestad dock, alltid trevligt att bese staden igen. DS.
Nedan Nemo, syrrans misse som föddes i ett stall och var svanslös ända från födseln (naturligtivs så även på fosterstadiet). Kul rackare. Tyvärr försvann Nemo spårlöst i somras, antagligen har något otrevligt hänt för han var en hemmakatt som trivdes bäst hos sin familj och basade över hundarna.
Också jag fyller år i mars, och på min födelsedag var det ofta snöfritt, och någon gång riktigt vårväder. Men man fick räkna med bakslag i form av en senkommen vinterstorm i mars/april. Här på ön har våren tämligen pålitligt kommit i mars.
Bilden på din dotter i rosa skiddräkt i snöriket är verkligen störtläcker! Åsså de där vantarna... hmm :-)
I det här fallet med marsvädret vill jag förmodligen ta avstånd från det tråkiga Uppsalaklimatet i mars. Roligare då att tänka på barndomens hemtrakter och vädret/landskapet där i mars. I andra sammanhang har jag skrivit "hemma" om Uppsala, så t.ex. i inlägget http://www.fotosidan.se/blogs/rhelena/58519.htm.
När jag är utomlands har jag ett ytterligare problem. Vem och vad är jag? Handlar det om privata resor blir det gärna typ "Jag är från Finland men bor i Sverige" men i jobbsammanhang måste jag presentera mig som svensk. Om möjlighet finns kan presentationen bli av typen "Jag kommer från Sverige. Ursprungligen är jag dock från Finland." Ofta går det dock inte säga så utan det sistnämnda tillägget kan smygas in senare på ett naturligt sätt och kan t.o.m. vara passande i den miljö jag befinner mig (folk från olika länder, med olika nationella bakgrunder).
Funderar förresten på att skaffa ett dubbelt medborgarskap nu när man får göra det. Har ett finskt medborgarskap fortfarande. Ett dilemma skulle dock uppstå så småningom med just passfrågan för nästa gång man förnyar passet måste man välja land för det. Fasar för detta... Förresten kostar själva processen med ett dubbelt medborgarskap ett antal tusenlappar, en hel utlandsresa - det tar emot lite...
Hur har ni det med medborgarskapet? Hemmatillhörigheten? Du har kanske skrivit om det i något inlägg? Om inte så är dags kanske.
Nu när våra barn är rätt vuxna har det inte blivit Finlandsbesök lika regelbundet som förr, men de två senaste åren har varit ett undatag. Saknar direktflyget Sthlm - Oulu som fanns under ett antal år.
Somrar uppe i norr, då vet du hur ett myggrike känns! Faktiskt inget jag längtar tillbaka till...
Medborgarskapet gick lös på ca $200 per person, ca 1300 kr per person alltså.
Dina problem med passfrågan förstår jag inte riktigt. Vi har just nu svenska pass, men de går ut om några år. Vi kommer inte att förnya dem, eftersom det är tekniskt komplicerat och bara kan göras antingen i Sverige eller på ambassaden i Ottawa, en halv kontinent bort. Däremot kommer vi att skaffa Canadensiska pass, fast vi har inte gjort oss någon brådska med det. Vi planerar just nu inte att resa någonstans. Om vi planerade en längre Europaresa kanske vi dock skulle förnya de svenska passen, eftersom det är bekvämare att resa i Europa med EU-pass.
Om vi vill ha dubbla pass så är det vad hag vet inga problem. Det är bara att förnya det svenska, och att ansöka om ett Canadensiskt. Fast man avråds visst från att resa med två giltiga pass, eftersom det kan väcka misstänksamhet om skumma avsikter, ifall passvisitationen i ett annat land upptäcker det. Så om man har två pass gäller det att ta ställning till vilket man vill använda under en viss resa, har jag förstått. Nåväl, allt det där är teoretiska problem för oss, som inte är så roade av att resa.
Om du har svenskt medborgarskap är det förstås enklast att ha ett svenskt pass också. Jag kan inte se varför du skulle besvära dig med att ha ett finskt. Du behöver det ju inte. Men skulle behovet någon gång dyka upp (t ex om du bosätter dig i Finland igen) så är det ju bara att ansöka om ett då.
För oss är "hemma" Saltspring Island. Vi bestämde att det skulle vara så, vi tänker bo kvar här livet ut. Vi har inte besökt Sverige sedan vi flyttade för nästan sju år sedan och tänker inte göra det heller. Vi har rotat oss här. Visst är det en omställning, men den är möjlig att göra, och vi båda känner att vi mår bäst av att vara helhjärtade. Att vara Canadensare och samtidigt (i sin bakgrund) Svensk är naturligt här. De flesta har förbindelser med andra länder, antingen för att de själva är invandrare eller för att deras föräldrar eller far/morföräldrar kommer från andra länder, och många har fortfarande anhöriga i andra länder.
De flesta hör direkt på mitt sätt att tala att jag inte är uppvuxen i Canada, och många gissar att jag är från Skandinavien. Jag brukar också tala om det, det har visat sig vara ett positivt besked här. Sverige har ett fantastiskt gott anseende här. Men jag brukar också stryka under att jag numer är medborgare i Canada, och det väcker också positiv respons. Många säger "Välkommen!" eller "Grattis", eller de gjorde det i alla fall när saken var ny. Det anses vara något mycket positivt att vara Canadensare, många menar att detta land är ett av de allra bästa att leva i.