Man lovar ju så mycket...
Har ägnat nästan en hel vacker dag åt att sitta inomhus och fixa med bilder från diverse sammanhang. Det dåliga samvetet har hängt över en för man (= jag) har ju lovat skicka bilder både hit och dit... Naturligtvis dyker det upp lite andra bilder också som stjäl tid.
Förresten, helt onyttig och lättjefull har jag inte varit för stortvätten har fixats vid sidan om...
Här var jag på väg...
...in i bokskogen för att....
....fotografera blommor på nästan makronivå. Lugnt och stilla är det. Kryper omkring. Vad vackra vårblommorna är på nära håll.
Men det hände sig att att ett stort gäng fyrbenta och tvåbenta dök upp. Överraskande. Hur kan ett tjugotal ryttare med hästar närma sig så tyst? Panik. Fel objektiv - byter snabbt. Inställningar? Hinns inte med. Skitsamma, det får bli som det blir.
Sedan fick jag ägna mig åt naturfotografi ett tag till, tills nästa ryttargäng dök upp....
Ryttarbilderna har varit orsaken till ett dåligt samvete länge. Tog ju dem ett tag sedan och en av ryttarna har hunnit höra av sig med undran när jag tänker skicka bilderna... Det är klart, jag har väl ingen skyldighet att skicka några, men lovat är lovat... Det som är allra tråkigast är att knappt några av bilderna blev av acceptabel kvalitet (utom möjligen bilderna ovan som ligger på gränsen... ), men förmodligen stör det bara mig i första hand, ryttarna lär bli glada för bilderna oberoende kvaliteten.
Visst går våren lite väl fort fast en period, när man är mitt i den, tycker man ju alltid att den segar sig fram...
Denna bokskog finns i utkanten av Hällevik i Blekinge. Någon har påstått att det finns en bokskog vid Upplandskusten, men det tror jag inte på. Inte förrän den visas för mig.