De var för tidigt ute...Lucior och andra...?
Både Lucior och annat julfolk var ute alldeles för tidigt i Sigtuna, då nästan en vecka sedan. Eller så var de helt rätt ute; snö och en aning kyla gjorde ju oss mottagliga för den rätta stämningen inför den annalkande julen.
Får man fota Luciatåget? Det gjorde jag nedan (näst sista bilden) och det kändes ok. De flesta närvarande var inte där i egenskap av curlande föräldrar, därför var det lite lugnt utan något kamerasmatter, man tittade, lyssnade, njöt av stunden, några filmade lite diskret, någon tog en bild eller två. Ett Luciatåg på en förskola/lågstadieskola blir en annan sak; minns fortfarande ett Luciafirande på vårt dagis då rena rama paparazzislagsmålet bröt ut när barnen tågade in. De små blev närmast totalchockade (bildbevis finns...) och vågade knappt sjunga sedan. Det är bara att erkänna att vi föräldrar inte precis bidrog till att skapa den fina stämning som kunde ha infunnit sig. Att blixtbombardera de små söta just mitt i det "heligaste" medför tyvärr att tillställningen förvandlas till en reportagesituation. Vi svårt fotostörda har dock ibland lite svårt att inse sådant, vår rätt att få våra bilder blir viktigast av allt... Idag har vi fått verkligheten med bildspridningen via sociala medier som en komplicerande faktor, men det har flera andra berört redan i sina FS-blogginlägg. Ja, så mycket kan jag säga att jag har full förståelse för att begränsningar för fotandet införs på sina håll.
.
.Tomtemor och tomtefar i vimlet på julmarknaden.
.
.Det lyser inbjudande från Tant Bruns Kaffestuga.
.
Lucia vid Sigtuna Rådhus. Två Lucior....?! Det är väl inte enligt traditionen... ;-)
.
Det har varit ännu en rabalder kring Luciatåg, tomtar och pepparkaksgubbar - läs gärna ledaren Kränkta Lucia i DN idag.... Händelsen i Bromölla framstår för mig som en liten illustration om svenska skolans kris; var finns respekten för lärare och rektorer? En del föräldrar anser sig ha vetorätt ("Så detta är rektors beslut om årets luciafirande? Det accepterar jag inte. Jag vill ha det så här i stället") eller så vill de att deras småttingar själva ska få bestämma. (Vilket framtidsscenario; en anarkistisk skola där varje förälder och barn ska fatta egna beslut om allt, baserat på en egocentrisk syn på tillvaron....) Och som kronan på verket har vi de historielösa som i vanlig ordning vill vinkla varje fråga av den här typen till att handla om invandring och mångkultur... Som om vi ens hade någon Lucia utan kulturella genomströmningar genom århundraden...
Mina flickor har gått i skolor där tomtar och pepparkaksgubbar i Luciatåget var en icke-fråga, det fanns Lucia och tärnor och stjärngossar och det var inte mer med det. Bland sångerna fanns gott om Christmas Carols från Storbritannien, utöver de traditionella Lucia- och julsångerna. Inte helt traditionellt i alla delar, men väldigt vackert! Minns dock ett annat Luciafirande i sonens skola; ett musiklärarpar hade anordnat ett fint arrangemang där Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar skred in som grupper, i den nämnda ordningen, låt för låt. Gissa dock känslorna hos de pojkar (och deras föräldrar) som tillhörde den sista truppen att komma fram; de hade fått vänta i kulisserna i 30-40 minuter för att sedan få närvara under ett par minuter när sista musikstycket framfördes... Kanske tyckte det högkristliga lärarparet att tomtar och pepparkaksgubbar inte hörde hemma i Luciatåget och de valde att hantera det hela på det här sättet. Helt klart dock att denna Luciahögtid inte blev något trevligt minne för några barn och deras föräldrar. Och några av oss andra fick en lite fadd smak av arrangemanget.
.
.
Vid det här laget känner ju alla till att Lucia hörde ihop med katolska traditioner och togs trots det emot på 1700-talet hos oss. Den napolitanska folkvisan som vi känner som Sankta Lucia hade däremot ingen koppling till Lucia i sin originalversion; så kan det gå med traditioner! Själv är jag inte uppvuxen med Lucia, utan med medeltida Tiernapojat (Stjärngossar). Denna tradition lever starkast i norra Finland och då framförallt kring Oulu/Uleåborg. Stjärngossarna fanns en gång i tiden i Sverige också och fördes över till Finland, sedan förbjöds julspelet i Sverige då det ansågs handla om katolskt tiggeri. Nu har Svenska kyrkan tagit initiativ till att få Stjärngossarna tillbaka. En CD-skiva med julspelet har getts ut av Västerås stift, mer om det kan du läsa här .
I verkligheten har förstås julspelen med stjärngossar funnits i många delar av Europa och i olika former. I vissa områden har gossarna lyckats överleva på liknande sätt som i Oulu, t.ex. på några öar i Danmark och i mindre städer i Norge. I Sverige smälte stjärngossarna in i Luciatåget i stället.
Det finns en hel del Tiernapojat-filmer på Youtube, de allra flesta med halvdan kvalitet, men kolla gärna någon snutt av dem som jag listar nedan, det kan vara lite kul att få en liten uppfattning om vad det handlar om och hur spelen kan ha framförts även i Sverige en gång i tiden. Det du absolut inte bör missa är heavy metalbandet Timo Rautiainen & Trio Niskalaukaus (= Trio Nackskott) version. Nästan allt i deras framträdande känns väldigt autentiskt så som jag minns Tiernapojat; stelt framträdande, högtravande, delvis våldsamt innehåll (Herodes), samma låtar, melodier och taltexter från år till år. Och här nu något nytt med heavy metal-inramningen! Det enda som inte finns med i deras version är första repliken som soldatchefen Knihti frågar publiken innan föreställningen börjar: Saako tulla laulamaan? (Får vi komma och sjunga?) - Publiken svarar då förstås "Joo!" (yngre publik) eller "Saa! / Saapi! / Saatte!" (äldre publik). Först därefter hämtar Knihti in de andra tiernapojat och spelet börjar.
-----------------------------------------
Madekosken tiernapojat - Först ut en mycket traditionell Tiernapojat, den här gruppen vann årets tävling som den bästa traditionella gruppen (tävling i Oulu, men deltagargrupperna kom från många städer). Mycket bra sångröster, men jag tror att de kommer från musikklasserna i Oulu.
Annorlunda stjärngossar - småflickor som uppträder (en förändring har skett, på min tid sjöng inte flickorna Tiernapojat!).
Timo Rautiainen & Trio Niskalaukaus - lite heavy metal-stil...
Gymnasiehumor - fyra killar har satt ihop en spexvariant för en julfest: en blandning av det traditionella, rap/hip hop, lite breakdance, pop, röster från vad vet jag varifrån, sabelfäktning... Skolkompisar är uppenbart roade, så är jag också, det är möjligt att man måste vara lite insatt för att fatta det roliga... ;-) Är ganska säker på att killarna har framfört den vanliga versionen många gånger i sina yngre dagar. Att de verkar ha rätt bra röster kan man ana sig till bland allt det fjantiga...
.
.
Tant brun, va jag på förra vintern... hittade en dimmer, så jag tänkte att jag dimmar lite. Men det hände inget vid vårt bord, så jag fortsatte att testa, upp, ned, upp, ned.... tills jag såg att den styrde alla andra taklampor utom vår.... Goda skratt blev det när alla förstod varför "discot" hade kört igång på Tant Brun... ;))
Då kännde man inte sig som en Stjärngosse precis. Men jag va en i grundskolan... i Luciatåget...
Ha en fin helg med din stjärngosse Rauni!! //Peter
Själv har jag aldrig varit varken Lucia, tärna eller stjärngosse. Måste nog se till att prova någon av rollerna någon gång! Förhoppningsvis har man några årtionden kvar så det kan kanske dyka upp något tillfälle. Senast inom äldreomsorgen; såg ett TV-reportage från ett ställe där de gamlingar som ville delta fixade Luciatåget. Den äldsta fick vara Lucia!
Helgen har varit grå som bara den, men dagens höjdpunkt var en födelsedag (en pigg 89-åring)!
Senare har Internet och att "alla är fotografer" ställt till det ett snäpp till... Omdömet saknas hos många och då inte bara hos mobilfotande ungdomar. Alf J har har berört ämnet nyligen i genomtänkta och bra inlägg, bl.a. här: http://www.fotosidan.se/blogs/affe/omtag-angaende-fotoforbud-och-vikten-av.htm.
Att fotoförbud i vissa sammanhang kan vara behövliga handlar inte bara om människor med skyddade identiteter utan även om att det finns faktiskt gott om yrken där folk kan behöva vara restriktiva med nätoffentligheten både gällande sig själva och sina barn. Och så har vi många som helt enkelt inte vill bli fotograferade och ännu mindre hamna på nätet. Är helt säker på att det bland alla FS:are finns gott om folk av den sistnämnda typen... Titta bara på alla "Musse Pigg"-foton som profilfoton här...
Tyvärr är det nog så att en del realityserier spär också på obehaget inför kameror...Det blir intressant att höra hur domstolen resoner i rättegången mot Akademiska sjukhuset som har stämts med anledning av att en döende man filmades för en realityserie om sjukhuslivet.
http://www.dn.se/kultur-noje/nar-en-doende-patient-blev-bra-tv/
PS. Det gör inget att du inte förstår Tiernapojat, det går bra att läsa i Bibeln i stället. Det enda du missar är ett stycke som handlar om Herodes (och som inte har någon motsvarighet i Bibeln) samt en hyllningsstycke till storfursten Alexander (intressant att just detta har överlevt tidens tand...). DS.