Dagnys - de små kamerornas högtidsstund!

Våren har anlänt och allt färre har tid över för att ansluta till Dagnys fotofika. Det ska väl påtas i trädgårdar? Putsas och vaxas på båtar? Spatseras och spankuleras med kameran ute i naturen i stället? Per skyllde på sonens 18-årsdag och Lena hade något annat för sig. Vad andra sysslade med har jag ingen koll på och ska väl inte ha det heller... Själva skulle vi sjösätta båten idag, men sköt upp den för fotofikats skull! Eller njaa, uppskjuten blev den, men av helt andra skäl.

En trevlig fikastund fick vi även denna gång, med intressanta människor! Vi var nu ungefär lika många  som förra gången, dvs: från sex personer förra gången utökades nu antalet till sex och "halv" personer denna gång. Samtal med alla blir möjliga i den lilla gruppen. Alla är naturligtvis garanterat fotointresserade vilket är upplyftande att få uppleva varje gång. 

Anna och Anders; ett bekant och ett nytt ansikte. 

Ewa till vänster, bekant sedan tidigare från Dagnys på Fotografiska.

Fröderberg Jr ("½ person") och Magnus. I fäders spår ska det vandras. Själv passade jag på att pumpa Magnus på värdefull information. Säger inte vad! Tiden visar hur det blir, men visst lät han trovärdig och övertygande... ;-)

Jan-Olof - en trotjänare i sammanhanget.

 Anders har sagt flera gånger om att han kommer till fikat; äntligen blev det av!

Inga stora kameror så långt ögat når - här lilla Leica och lilla Olympus.

"Nu tror jag nog att du försöker lura mig... Menar du att du använde den där?" -  Magnus till Jan-Olof.

Juniordeltagaren har tagit fram paddan. Ewa blir mäkta intresserad och glömmer bort den outhärdliga pollensäsongen. Paddan kan väl också betecknas som en "liten" kamera, med lite fantasi när man tolkar ordet "liten"?

Och eftersom paddan åkte fram så kan väl vi vuxna få leka lite också. HTC Flyer studeras här. Den är bättre än iPad, anser jag fullständigt opartiskt. Den är förstås också en kamera, mindre än paddan.

Leklusten får somliga deltagare (Ewa och junioren) att dyka under bordet, snudd på.

Nej, nu är det dags för iPhone! Strunt i Leicor, paddor och annat!

Och de stora hänger på trenden... Här är det Anna som kollar några av de tagna bilderna.

Deklarerade klart och tydligt att hälsoskäl tvingar mig till avhållsamhet från PSE (och FS). Muskler och nerver i armen gillar inte redigeringsjobbet i vilka mängder som helst och då ligger bloggandet också i träda till viss del.  Funderar rent utav att bli analog på riktigt igen. Men ett litet undantag från avhållsamheten blev det i och med detta inlägg och här tog jag ut svängarna lite mer. Butikerna runt fiket är helt underbara!

Som vanligt blev det några trevliga timmar med Dagny-gänget igen, lite fler än jag hade tid med egentligen, men vad gör man när det är trivsamt!

Något att tänka för framtida fikor på Broströms; tidpunkten kring 10 är idealisk om vi vill välja bord, kl 11 tager man vad som bjuds eftersom fler än Dagnys gäng är sugna på kaffe. Den här gången fick vi vårt ursprungliga runda bord som möjliggör samtal mellan alla, inte helt fel!

Nästa Dagnys förresten, den kan komma att anta en lite annorlunda form! Info kommer senare!

Här är vi på väg till Dagnys!

OBS! OBS! - Dagnys fotofika i morgon lördag 5/5 kl 11 på Broströms kafé - OBS! OBS! OBS!

Som synes, alla är på väg. Notera särskilt den lite udda individen med mycket bestämda steg.

Hmmm, riktningen var kanske lite fel...?

Då knallar vi åt andra hållet!

Någon tröttnar. Strunt i HEN. Framåt march!

"Men jag verkar ju bli ensam..." :-(

"Vill inte vara ensam på fikat!"

Eller? Att fika ensam är kanske ok? Eller?

Tror att Lena kommer, hon skrev i alla inte att hon inte kommer. Fast hon skrev inte heller att hon kommer. Om det är "inte" så blir jag väl ensam...

Mina motorbilder och en liten fråga

Till gårdagens fotofika hade jag med mig bilderna nedan. Det som binder samman bildserien är speglingarna, bortsett från ett tydligt undantag. 

De flesta av veteranbilbilderna har en komposition där strävan har varit att inte hålla sig till det centriska.

Något för den motorcykelintresserade; vid fikat fick jag reda på att hojen i fråga var en Honda Shadow. Själv intresserade jag mig för hojen för att den var så fantastiskt vacker, ren och glänsande - verkligen värd att studeras närmare.

När jag gjorde det så insåg jag plötsligt potentialet för fler foton, med speglingen i fokus. Här tycker jag att den förbipasserande mannen med sin undrande blick, vår sheltie Micki (som inte längre finns) tittandes på honom och den märkliga skuggbildningen var lite skojiga detaljer. Den som känner igen bilden kommer ihåg alldeles rätt; jag har visat den tidigare.

Nedan är min bildserie på veteranbilder och främst detaljer. Stötte på dessa bilar i Sölvesborg i somras, det verkade handla om en spontanträff, men vad vet jag. Den sena eftermiddagen/kvällen var i alla fall vacker och mycket lämplig för en samling på Stora torget innan alla gav sig iväg mot ett "hemligt" mål med picknickkorgar. 

Ett par av bilderna har jag visat tidigare fast i ett klart sämre utförande. Vid tidpunkten i fråga hade jag nämligen tillgång till enbart Picasa som redigeringsprogram i min laptop. Laptop använder jag enbart vid "sommarförvisningar" och då är det också mobilt bredband som gäller. Hemma använder jag min stationära dator med det vanliga bredbandet. Min fråga: ni som jobbar med bildredigering via en stationär dator hemmavid; hur gör ni när ni är på resande fot? Har sett att en del gör reserapporter i bloggen redan under sin resor. Ingen konst i och för sig att installera PSE/PS/Lightroom etc på en ytterligare dator, men det får man kanske inte på grund av licensrättigheten etc, kanske är programmen spärrade till och med? Webbaserade redigeringsprogram då, dvs. betalvarianter av sådana; de är väl knutna till en IP-adress? Jag hoppas att jag har använt korrekta termer så att min fråga blev tillräckligt begriplig...

Bilden här är däremot lite obegriplig .... Ett lited ledtråd: det glänsande röret nertill är ett avgasrör. Egentligen hade jag inte tänkt ta med denna foto alls till fotofikat, men tydligen hade den åkt med vid beställningen till Crimson, utan att den var ens "färdigredigerad"...

Sista bilden bjuder inte på någon vidare spegling, men de harmonierande färgerna gick inte att motstå... 

Dagnys fotofika idag

Det blev ett fotofika med Dagnys kärngäng idag! Det är många fler som tillhör kärngänget, men lastbilsmek, snöyra, klocka som inte är "med en", allmän morgonsömnighet osv satte stopp för ett antal fotonördar. Det ledde till att det blev lite extra pratigt - alla med alla - vilket i vanliga fall inte är lika enkelt när vi blir många fler. Temat "motor" då? Visst, den avhandlades förstås via ett antal circulerande bilder samt en fotobok.

Så här såg det ut i Uppsala vid tidpunkten för fotofikat...

Detta inlägg är nr 2 för dagen för min del och nr 301 sedan jag startade mitt FS-fotoblogg i september 2010. Flaggade lite försiktigt i förra inlägget för att jag firade med det dåvarande inlägget, men de förväntade reaktionerna i form av ovationer och gratulationer uteblev....Eller var det ingen som orkade räkna... Numera ligger jag ju inte bland de halvflitiga bloggarna och då får man inte siffran serverad sådär utan vidare.  Nåjaa, i och för sig tycker jag nog att 300 inlägg inte är direkt något att glädjas åt, jag hade nog kunnat använda den nerlagda tiden på bloggfoton och -skriverier till något mycket nyttigare och vettigare!!! Men vad skulle det varit...? ;-)

Jamen rapporten från fotofikat då?! Här kommer den, men först: nästa fotofika beräknas till den första lördagen i maj och platsen är Broströms kafé om inget annat meddelas närmare högtidsdagen. Men OBS! klockslaget ändras till kl 11.00, på prov, efter många påstötningar från när och fjärran!

Vårt gäng är rätt "modernt", dvs mobiltelefoner och fotandet med dem accepteras fullt ut, det tycker i alla fall Per och Johan.

Bert-Ola håller klart med!

Men, se där är vi ju! Skärmen på Johans Samsung är rejält stor.

Han mittemot mig var ett lämplig fotoobjekt.

Torbjörn satt lite knepigare till. Här är han försjunken i Pers fina fotobok om Arlanda.

Ett antal gammaldags foton i pappersformat gick också runt. Fast Per verkar lite konfunderad; den här känner jag igen, snodd från mig? Måste kollas!

Bert-Olas kamera är fin. Tror inte att han tog några makrobilder på oss för att stacka ihop oss till några otäcka monsterkryp...

Lena är sanslöst road av mina "motorbilder".

Men Pers bok om Arlanda var verkligen något att imponeras över! Det fanns några bekanta medverkande statister med i boken, de uppträdde i bilderna mestadels som "dagisbarn" i färgglada västar för att inte försvinna så lätt från förmyndarens övervakande blick.

Om du vill se några av de foton som Per hade i sin bok så kolla hans blogginlägg här . Andra bilder hittar du i hans album, åtminstone många av dem, tror jag. 

Obs! Alla bilderna i inlägget är tagna med Pentax K7.

En gnutta Dagnys - bland en hel del annat

Lördagens fotofika Dagnys på UKK (Uppsala Konsert & Konsert) lyckades jag klämma in i lördagens fullmatade schema - fast inte blev det många minuter för min del. Tog en espresso i espressofart, en liten liten kaka till, hann beklaga mig över alla krassligheter som har förföljt mig under januari-februari, beundrade Kurt E:s lilla vackra helt egenhändigt ihopsnickrade (äkta hemmaförlag...!) bok/häfte om en kråkromans och Christer H:s bok om en vandring i Italien (vandringar där verkar innehålla gott om god mat!). Förhörde Bert-Ola om hans stakkingplaner (makro), noterade att Jan-Olof började fota ganska omgående (lyckades inte gömma mig den här gången heller),  Torbjörn fanns på plats trots ryggskott, Affe dök upp lagom till när jag skulle avvika, Tony (nytt bekantskap) med sitt lilla barn och jag packade ihop våra pick och pack ungefär samtidigt och skyndade iväg till andra äventyr. Kanske har jag missat någon för att jag gick så tidigt? Obs! Missa inte Tonys kommande utställning på UFS (Uppsala Fotografiska Sällskap) 17-28/3.

PS. Märkligt nog bidde det inga bilder alls för min del vid fikat denna gång, tidsschemat tillät inte sådana utsvävningar helt enkelt. DS.

Tråkigt nog blev det inga bilder från mitt nästa mål heller, en vandringsutställning på Etnografiska museet om flera tusen år gamla kulturskatter i Afganistan, utlånade från Nationalmuseet i Kabul.  Som vanligt i sådana här sammanhang gällde fotoförbud. National Gallergy of Art visade utställningen 2008, på deras webb finns något mer information, bilder och bildspel för den intresserade. Det som gav lite extra dimension för vårt utställningsbesök var att en i vårt lilla sällskap har sina rötter i Afganistan och under lunchen blev det ett ett ypperligt tillfälle att prata mer om landet och livet såsom det har sett ut nu så många år.  

 Utställningsförmålen kom från dessa fyra platser: Tepe Fullol (bronsålder, ca 2000 år f. Kr.), Ai Khanum (500-200 år f. Kr.), Begram (300 år f. Kr till 400 år e. Kr.) och Tillya Tepe (1300-800 år f. Kr, men platsen använder som gravplats långt senare och föremålen på utställningen härstammar från tiden 100 f.Kr till 100 e. Kr.).

 Vi började med att ta del av en visning som i det här fallet var ett föredrag på kanske 45 minuter. Uppskattar mer och mer det här sättet att ta del av museernas utbud, en föreläsning/visning kombinerad med att efteråt eller samtidigt få se vad som visas. Tycker att man får ut mycket mer av besöken på det här sättet, oavsett om det handlar om den här typen av historiska visningar eller om ämnet är konst (inklusive foto).  Fick något slags aha-upplevelse något år sedan på Tate Gallery i London; trots att jag inte riktigt hängde med i alla detaljer under visningen, på grund av språket, öppnade sig just den gången en "helt ny värld". 

På senare tid har jag haft nöjet att få se även foto på det här sättet: fotografier av Helen Levitt ( Fotografiska i Sthlm i höstas) "öppnade sig" när man fick höra om hennes liv som fotograf parallellt med att man såg på bilderna.

Samma sak med Moderna museets stora fotografiska utställning som jag hade nöjet att se delar av med hjälp av en guidad visning.  - Någon som lade märke till en rysk fotografs bilder som handlade om illegala aborter? Inte? Nej, just det, man lade inte märke till dem vilket också var till viss del "syftet" med tanke på den ljusskygga verksamhet de skildrade. - Någon som grunnade över porträtten på de  nio barn som skildrades av en annan rysk fotograf? De såg ut som vanliga porträtt fast med något slags egen stil, med egen typ av färgsättning, fotografen hade uppenbarligen fått god hand med barnen, deras ansiktsuttryck blev relativt lika i alla bilder. Fanns det något annat? Det visade sig handla om barn som alla hade ett knappt synligt ärr ungefärligen på samma ställe på kroppen. Dessa barn var alla drabbade av sköldkörtelcancer orsakad av Tjernobyl och var opererade av den anledningen. 

Kanske var det tack vare visningen som just dessa bilder har kommit att stanna kvar i minnet (Obs mindes inte ens att jag hade tagit en bild på denna utställningsdel, dvs först nu när jag letade bilder för att illustrera detta inlägg hittade jag fotot nedan), vid sidan om några fotografier tagna av de stora fotografiska namnen. Konstupplevelser som ger mer än bara reflektioner av typen "det här är vackert" eller "vilka fina färger" eller "vilken bra teknik" eller "vilken rolig grej" är nog i min smak. Då kan också viss "vid sidan om-information" ge den där extra lilla kicken, eller ge merförståelse samtidigt som kanske nya frågor uppstår som kräver att man tittar på bilderna med nya ögon.

Som synes är det kvinnorna som bär upp det kulturella intresset även i vissa fotografiska sammanhang, inte bara då det gäller teater, litteratur och en del konsertsammanhang. Med det inte sagt att inte männen deltar alls, framförallt verkar Fotografiska museet krylla av män, men viss typ av kurser verkar det bli annorlunda med. Bilderna är från en kurs om fotografins historia i höstas, de flesta tillfällena höll vi till på Fotografiska museet, men ett av föredragen var förlagt till Moderna museet.

Här har jag lyckats få med framförallt Maria Miesenbergers och Miriam Bäckströms verk på ett och samma foto. Oförlåtligt förresten att jag har missat Miesenbergers utställning på Bror Hjorts hus alldels nyligen! Så ofta har vi inte lite större fotografiska utställningar i Uppsala så det var verkligen synd. Någon Uppsalabo som hann se den?

På Etnografiska pågick förresten en fotoutställning med bilder från Mexiko, tagna av fotografen Lars Svanström som har bott i landet under många år. Hängningen av fotografierna tyckte jag var lite märklig...

Men åter till utställningen på Etnografiska och Afganistan; det man upptäcker i samband med en sådan här visning/föreläsning och utställning är att man har betydande luckor i allmänbildningen om historiska skeenden i Främre Asien och Mellanöstern. Fast Sidenvägen kände jag ju till förstås. Kinesiska dynastier har man ju hört talas om, men alla dynastier som har kommit och gått under tusentals år i den här delen av världen och som har lämnat kvar sina spår även i Afganistan var dock så gott som okända för mig. De antika kvarlämningar som bär synliga spår från andra delar av världen visar väl vilket inflytande folken har haft på varandra i alla tider. Därför har det till exempel funnits byggnader och statyer i Afganistan, utformade enligt grekiska förebilder, väl igenkännbara som sådana, redan från tiden 500-200 f. Kr.  Några riktiga kapitäler (ett nytt svenskt ord för mig, översta delen av en pelare/kolonn) från sådana "grekiska" pelare finns med i denna utställning. 

Den här utställningen tyckte jag var väldigt bra uppbyggd med olika typer av föremål och med mycket intresseväckande beskrivningar. De äldsta föremålen var ca 4000 år gamla. Noterade också att "hjärtat" som smyckesform inte är någon nymodighet; i gravfynden från Tillya Tepe fanns gott om små hjärtan i guld, de är alltså minst kring 2000 år gamla. Nomadfolken bar sina smycken med sig, de gjordes väldigt tunna för att inte väga för mycket och väldigt många smycken sydde man fast i kläderna, så även de små hjärtan. De mest märkvärdiga sakerna  på utställningen enligt min mening var en hoppfällbar, mycket vacker guldkrona, samt ett par skosulor i guld! Alla dessa föremål fick den döde med sig in i graven. Några av utställningens 2000 år gamla glasföremål  var förvånansvärt välbehållna, och framförallt oerhört vackra! 

Dagen avrundades på Söder - men här först en bild från Strandvägen på väg från Djurgården i det vackra eftermiddagsljuset som fick graniten i husets vägg att glimma. De två andra bilderna är från Åsögatan på Söder.

Allra sist en bonusbild, en "avidentifierad" mobilbild från kvällens avslutning, träningsdansen på klubben.