Blott 43 minuter gammal

Ni som har läst mitt förra inlägg vet redan vad rubriken syftar på...

Ber om att få återkomma senare med närmare beskrivning om hur det är att fotografera en förlossning. En sak är dock säker - det är mycket speciellt!

Har skapat nya etiketter barn och bebis för mina blogginlägg - ett nytt tidevarv har börjat... ;-)

Lite midsommarbilder + en midsommargåta

Midsommar firas i hela Norden på ett eller annat sätt, vad jag vet. Det svenska midsommarfirandet har inte jag vuxit upp med och därför har min relation till små grodor och annat spektakel kring midsommarstången varit något avvaktande. Med tiden har jag givetvis kommit att ryckas med och somliga av traditionerna betraktar jag idag som trivsamma och som mina egna traditioner, även de små grodorna  i viss mån...  

Här några bilder från årets midsommarafton:

Det måste till några bilder från ett annat nordiskt land och deras midsommarfirande något år sedan. Gissa vilket land! Obs! Uppmärksamhet krävs, annars kan man få för sig att bilderna är från Norge... eller från Danmark... eller från Finland... eller från något av dem eller någon annorstädes...

Klubbmatch - orientering!

Två små Upplandsklubbar möttes för en duell i skogarna utanför stan. Upplägget var mycket enkelt med tre banlängder att välja mellan, klasserna helt blandade på längden och tvären, inga starttider utan var och en "valde" att starta när det var lämpligt och man var klar. Med modern elektronik fungerar detta till synes ospecifika upplägg bra i dessa mindre tävlingssammanhang.

Sheltien Elsa vakar över start- och målgångsutrustningen.

Innehåll: rena kläder, duschgrejer, kanske en matsäck?

Banläggaren Thomas berättar om banorna, skärmplaceringarna (t.ex. att terrängen var rätt öppen på sina håll och skärmarna var lågt placerade) osv.

Tävlingsgeneralen Anders berättar om upplägget, bl.a. att den som vinner i en klass (bana) får 5 poäng, nästa 4 poäng etc, men även att ALLA som deltar får en poäng. I slutändan räknar man ihop alla poäng och den klubb som har fått flest poäng vinner.

Hmmm, blir det här rätt och rättvist...?

Det är frågan verkligen... 

Glad kan man vara ändå oavsett hur det blir!

 En representant för det ena laget. Gissa vilket?

 Startplatsen.

Det andra lagets representanter, en av dem verkar vara osäker på sin klubbtillhörighet av klädseln att bedöma...

Där väntar de, kartorna. Man får inte tjuvkika!

 Precis olägligt går skosnöret upp...!

Vad sade vi om det där med att tjuvkika...

Vad gör de?

= Det här! En speciell liten elektronisk ID-pryl sätts på ett finger, den lagrar starttiden, alla tiderna vid kontroller samt sluttiden för var och en. När man stoppar ner den i avläsaren vid start (som här) har nu den tävlande påbörjat sin tävling. Vid varje kontroll läser man av tiden på samma sätt via en dosa och sluttiden får man på det här sättet också vid målgången. Därmed finns information lagrad som även talar om ifall någon har råkat ta fel kontroll och blir därmed diskad.

Somliga läser kartan omsorgsfullt innan de beger sig till skogen. När man är helt klar över riktningen vartåt man ska kutar man iväg.

Andra har metoden att läsa kartan springandes. Det kräver viss vana, gärna årtionden av träning. Fotografen hade svårt att hänga med som synes...

En äldre herre med samma metod.

Den lilla flickan i rosa läste kartan vid startpunkten ordenligt, men det undslapp ändå: "Mamma, jag förstår inte..." Gråten var nära. Jag kände igen mig så väl från min egen barndom och ungdom.... fy vad hemskt det var, stå där och inte fatta någonting. Mamman här (i rött) var dock väldigt stöttande och pedagogisk, gav goda råd och hängde sedan med ut i skogen utan någon egen karta. Jag tog förresten min bästa bild just på dem, men vill inte publicera den då jag inte har frågat om lov för en publicering...

Somliga beger sig åt ett annat håll...

Lugnet skänker sig över nejden en liten stund nu när alla har kommit iväg. Banläggaren kan bege sig till det tilltänkta målområdet nu.

Annat folk är också i rörelse, nämligen hundmänniskor som håller på och tränar spårning med sina hundar. De stör inte orienterare. Hundarna däremot måtte ha blivit störda av de korsan och tvärsan springande orienterarna.

Målgången. Den klubbkluvna orienteraren uttrycker sin glädje över banan som var skickligt lagd med tyngdpunkt på orientering och inte löpning.

Det hör till traditionen att berätta för varandra om diverse misstag man har gjort. Men även att det visst har gått bra också, typ "här sprang jag rakt på kontrollen, tappade inte en sekund..." 

Det var kul det här, en sån fin dag också! "Trattisar i skogen frestade lite, men jag lät bli..."

 Det väntas in fler från skogen.

"Här tror jag nog att jag tappade minst tre minuter....Valde helt fel väg kom jag på... annars var det inga problem." 

Lyckan var stor, pappa sprang inte vilse...

Ena klubben hade en del barn och ungdomar med och även lite äldre ungdomar.  Jag undrar om han slog brorsan? Det undrade han också.

Hur gick det sedan totalt sett? Ena klubben hade 20 deltagare, den andra klubben 11 deltagare. Vardera klubben hade 6 deltagare var som plockade de främsta poängen (5 - 4- 3 - 2 poäng). Men eftersom alla andra deltagare fick en poäng var också så vann ju klubben med flest deltare. Rättvist? Njaa, men det är inget som skaver någon för detta ordnas för skojs skull.

I november är det dags för en klubbtävling där upplägget är också "orättvist", dvs en s.k. handicapptävling à golf. Alla som har skördat framgångar under årets orienteringstävlingar får ett "sämre" utgångsläge och viss typ rättvisa skipas därmed!

Speglingar och självporträtt och lite annat - Det gångna året del 8

Semestertider, semestertider...   Ibland blir semestern som man har tänkt sig, ibland inte. Kollade igenom bilderna från augusti förra året och vad ser man!? Skönt, avkopplande på många sätt, vi gjorde inte mycket alls. Och visst fanns där det där också som skulle kunna kallas för arbetsläger! Det handlar ju sådant som ska fixas: reparationer, målning, snickrande och byggande, vedhuggning, röjning i urskogen. I Blekinge antar växtligheten väldigt snabbt karaktären av en urskog om man inte ser upp. Sveriges trädgård? Jo, jag tackar, skulle kunna heta Sveriges djungel också! 

Min tålmodige medföljare på irriga fotofärder tar igen sig i väntan på... vadå..?

Han väntar på att jag ska få till BILDEN. För säkerhets skull hade jag hela tiden en kamera i handen och en hängandes runt halsen; detta ska jag sluta upp med. Jag jagade i alla fall efter ett motiv på temat "Två", här vid Ivösjön, se nedan. Fotopausen var på sitt sätt "onödig" för jag skickade inte in denna bild eller någon annan heller från Ivösjön till fototävlingen på min arbetsplats. I stället stod valet mellan dessa bilder .

Bilden har jag gjort så liten som möjligt för egentligen passar den inte in här.

Men här är det jag som väntar, utanför matbutiken, tillsammans med vår Micki. Motorcykeln var så fin och glänsande. Som tidsfördriv är en kamera alltid bra att ha till hands. Mannen som passerar, vilka stora ögon han gjorde, ungefär som att "VAD sysslar hon med...?"

Naturliga speglingar.

Dagen till ära...

... har jag också grävt fram några studentbilder. De flesta härstammar från min fotografiskt något omedvetna period, de sista är från den numera mer medvetna tiden, dock tagna med min N8.

Solen sken 2008.

Solen sken för det mesta även 2010.

Och visst sken solen nästan hela tiden även 2011.

Där någonstans försvinner de in i den förhoppningsvis ljusa framtiden...

Att solen alltid skiner på studentdagen stämmer ju naturligtivs inte. 2005 sken inte solen, tvärtom öppnade himlen sina portar lagom till att studenterna skulle springa ut. De ville inte springa ut, de ville stanna inne för att vänta ut regnet. Vi mottagare fick snällt stå i ösregnet...