Bilder bilder ska det bli här... En och annan bokstav (littera) får slinka med... Men aldrig bokstäver utan bilder...

Klubbmatch - orientering!

Två små Upplandsklubbar möttes för en duell i skogarna utanför stan. Upplägget var mycket enkelt med tre banlängder att välja mellan, klasserna helt blandade på längden och tvären, inga starttider utan var och en "valde" att starta när det var lämpligt och man var klar. Med modern elektronik fungerar detta till synes ospecifika upplägg bra i dessa mindre tävlingssammanhang.

 

 

Sheltien Elsa vakar över start- och målgångsutrustningen.

 

Innehåll: rena kläder, duschgrejer, kanske en matsäck?

 

Banläggaren Thomas berättar om banorna, skärmplaceringarna (t.ex. att terrängen var rätt öppen på sina håll och skärmarna var lågt placerade) osv.

 

Tävlingsgeneralen Anders berättar om upplägget, bl.a. att den som vinner i en klass (bana) får 5 poäng, nästa 4 poäng etc, men även att ALLA som deltar får en poäng. I slutändan räknar man ihop alla poäng och den klubb som har fått flest poäng vinner.

 

Hmmm, blir det här rätt och rättvist...?

 

Det är frågan verkligen... 

 

Glad kan man vara ändå oavsett hur det blir!

 

 En representant för det ena laget. Gissa vilket?

 

 Startplatsen.

 

Det andra lagets representanter, en av dem verkar vara osäker på sin klubbtillhörighet av klädseln att bedöma...

 

Där väntar de, kartorna. Man får inte tjuvkika!

 

 Precis olägligt går skosnöret upp...!

 

Vad sade vi om det där med att tjuvkika...

 

     

Vad gör de?

 

= Det här! En speciell liten elektronisk ID-pryl sätts på ett finger, den lagrar starttiden, alla tiderna vid kontroller samt sluttiden för var och en. När man stoppar ner den i avläsaren vid start (som här) har nu den tävlande påbörjat sin tävling. Vid varje kontroll läser man av tiden på samma sätt via en dosa och sluttiden får man på det här sättet också vid målgången. Därmed finns information lagrad som även talar om ifall någon har råkat ta fel kontroll och blir därmed diskad.

 

   

Somliga läser kartan omsorgsfullt innan de beger sig till skogen. När man är helt klar över riktningen vartåt man ska kutar man iväg.

 

  

Andra har metoden att läsa kartan springandes. Det kräver viss vana, gärna årtionden av träning. Fotografen hade svårt att hänga med som synes...

 

En äldre herre med samma metod.

 

Den lilla flickan i rosa läste kartan vid startpunkten ordenligt, men det undslapp ändå: "Mamma, jag förstår inte..." Gråten var nära. Jag kände igen mig så väl från min egen barndom och ungdom.... fy vad hemskt det var, stå där och inte fatta någonting. Mamman här (i rött) var dock väldigt stöttande och pedagogisk, gav goda råd och hängde sedan med ut i skogen utan någon egen karta. Jag tog förresten min bästa bild just på dem, men vill inte publicera den då jag inte har frågat om lov för en publicering...

 

 

Somliga beger sig åt ett annat håll...

 

Lugnet skänker sig över nejden en liten stund nu när alla har kommit iväg. Banläggaren kan bege sig till det tilltänkta målområdet nu.

Annat folk är också i rörelse, nämligen hundmänniskor som håller på och tränar spårning med sina hundar. De stör inte orienterare. Hundarna däremot måtte ha blivit störda av de korsan och tvärsan springande orienterarna.

 

Målgången. Den klubbkluvna orienteraren uttrycker sin glädje över banan som var skickligt lagd med tyngdpunkt på orientering och inte löpning.

 

Det hör till traditionen att berätta för varandra om diverse misstag man har gjort. Men även att det visst har gått bra också, typ "här sprang jag rakt på kontrollen, tappade inte en sekund..." 

 

Det var kul det här, en sån fin dag också! "Trattisar i skogen frestade lite, men jag lät bli..."

 

 Det väntas in fler från skogen.

 

"Här tror jag nog att jag tappade minst tre minuter....Valde helt fel väg kom jag på... annars var det inga problem." 

 

Lyckan var stor, pappa sprang inte vilse...

 

Ena klubben hade en del barn och ungdomar med och även lite äldre ungdomar.  Jag undrar om han slog brorsan? Det undrade han också.

 

Hur gick det sedan totalt sett? Ena klubben hade 20 deltagare, den andra klubben 11 deltagare. Vardera klubben hade 6 deltagare var som plockade de främsta poängen (5 - 4- 3 - 2 poäng). Men eftersom alla andra deltagare fick en poäng var också så vann ju klubben med flest deltare. Rättvist? Njaa, men det är inget som skaver någon för detta ordnas för skojs skull.

I november är det dags för en klubbtävling där upplägget är också "orättvist", dvs en s.k. handicapptävling à golf. Alla som har skördat framgångar under årets orienteringstävlingar får ett "sämre" utgångsläge och viss typ rättvisa skipas därmed!

 

Inlagt 2011-10-16 20:37 | Läst 2471 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Jösses, är tävlingarna digitaliserade nu, det var något nytt för mig! Men jag är egentligen ointresserad av sport och följer inte med i vad som händer. Nästa gång kanske du återkommer från en tävling med hundar? :-)
Svar från RHelena 2011-10-17 21:14
Inget undgår digitaliseringens tidevarv! Vid den här typen av tävlingar finns det mycket vinster att hämta då noggranheten blir stor och resultaten får man ut snabbt också.
Har faktiskt bilder från en hundutställning som var dagen efter orienteringen.... Fast en hundutställning räknas väl inte som en sport kanske? Men en tävling; ja absolut!
Tycker jag sett han i gröna byxorna ofta på dina bilder? Även på riktigt strax innan våra fototräffar :-) ?
Svar från RHelena 2011-10-17 21:17
Ja visst, vi verkar följa varandras fotspår. Eller rättare sagt delar vi väl varandras intressen till viss del i alla fall... :-) Jag har dock inte lyckats entusiasmera honom att ta upp sitt ungdomsintresse foto ännu, men det kommer...
Dina bildberättelser är roliga/intressanta att läsa. Nästan, men bara nästan, så man blir sugen på orientering igen. Du får komma och fota nästa gång jag spelar hockeymatch, för att lämna komfortzonen?
www.rach.se :-)
Gillade speciellt fuskarna :-)