Några bilder från Dagnys fotofika. Men var hamnade jag sedan?

Hösterminen är i gång och Dagnys fotofika hade sin första samling i går, flera rapporter har publicerats på FS redan så det är inte så mycket jag har att tillägga egentligen, men låt gå... Kameraväskan var med, den hamnade under stolen, trängseln var stor så det blev aldrig av att hala fram den överhuvudtaget. Men, mobilen var mer lättillgänglig och några bilder blev det till slut ändå tack vare den. Vi blev rätt många totalt, men alla lyckades inte ens träffa varandra för några gick innan andra anlände. Alla lyckades jag inte få med på bild heller., bl.a. Finn och Per saknas här nedan, kanske var det ytterligare någon...?

Pojksen till höger om mig: Jan-Olof och Bengt.

Några pojkar till - Kurt, Torbjörn och Björn - Ylva där mellan. På klädhängaren ser man att Finn och Per har avvikit för Finns hatt är borta, likaså Pers motorcykelhjälm (kolla Bengts inlägg ).

Fler flicks, dvs Ewa och Lena P. Och så Kurt och Ylva. Lena H med hajen i förgrunden på skärmen.

Lena H och Bert-Ola, och så Ewa igen. Spännande med Lenas undervattensbilder!

Lite senare kom jag att hamna på mitt enda evenemang jag hade tid för under Kulturnatten, nämligen på Skrotcentralen. Hade egentligen inte tid för detta heller, men viktiga saker måste man ha tid för... Ett par smakbitar därifrån:

Allehanda skrot, skrotkonst, graffitikonst, hårdrock, swingorkester, hinderbanor av skrot för barn (och vuxna) - en salig blandning av kulturella ting och upplevelser samlat på ett spännande ställe. Fotoutställningar fanns förresten också, här ovan skymtar en av dem, nedan en annan i en annorlunda utställningslokal. 

Gnäll om lite av varje och riktigt RUSKIGA bilder

Den ordinarie semestern håller på att falla i glömska - jobbet har tagit fart - kanske dags för en semester igen - eller så får man finna sig i sitt öde och allt blir som vanligt igen. Under semesterperioden har jag följt FS ovanligt flitigt, fast det har nog inte märkts för någon... Surfplattan har fått tjänstgöra en del för läsning och under ett par veckor i Finland var den min enda livlina till omvärlden (om man nu överdriver en smula). Surfplattan har sina begränsningar - att skriva med touchknapparna är ingen höjdare! Det blir inte mycket skrivet helt enkelt, t.ex. på FS, inget alls egentligen. 

De övriga elektroniska förbindelserna har varit lagom struliga: Internetförbindelsen har segat i vanlig ordning (delar av Blekinge ligger visst utanför civilisationen), men några gånger lyckades jag prångla ut bilder till FS till blogginlägg via laptopen - med extremt stort tålamod ska jag tillägga. Några bloggkommentarer och svar blev det också, rätt korta mestadels, även om just meddelanden via text enbart funkade rätt bra. Jag lyckades t.o.m. beblanda mig i en oändligt lång diskussionstråd där det luftades tankegångar i något slags brunhöger anda och som jag inte känner mig särskilt bekväm med. Alf Johansson skrev sedermera ett mycket bra "motinlägg" där han allra sist bad om att få slippa en debatt som "ekar av 30-talets stöveltramp" i sin blogg. Hans inlägg var mycket sympatiskt och nog verkar han vara en klok person annars också. Som så många andra här på FS, vill jag tillägga, och då tänker jag inte bara på några deltagare i den nämnda diskussionstråden utan även på andra inlägg och kommentarer i andra ämnen. FS är en kunskapskälla utan like, men även mer än så!

Tillbaka till gnället! Inte ens mobilförbindelsen (Telia!) har varit som den skulle: när jag inte bloggar brukar det bli en del bildpubliceringar via FB, men si, inte har detta funkat så bra i sommar heller... Vilken abstinens!

Och för att det ska bli riktigt riktigt gnälligt så måste jag ju berätta att min laptop lade av efter hemkomsten (hann rädda undan det viktigaste), min ordinarie dator är på fallrepet (vilket den har varit rätt länge nu och värre blir det...) Och så har min cykel blivit stulen under semestern. Klackarna i taket! :-(

Men några glädjeämnen finns också: 1) Pentax, den tuffar på. Inget kan få den ur form, jag tappade den på golvet häromdagen, men no problems! 2) Apostlahästarna fungerar bra. Nu när jag är tvungen att promenera till jobbet har jag kameran med mig oftare. Det som är bra med det är att det blir bilder tagna och man får frisk luft under en längre tid. Det som är dåligt  är att det blir bilder tagna och den dagliga promenaden tur retur till jobbet tenderar att ta alldeles för lång tid. 3) Och inte minst: Semester i sikte inom kort! 4) Allra sist: Ta vara på varje minut, varje timme, varje dygn du lever - njut! Strunt i små problem, halvdant väder och annat småttigt. Livet är inte oändligt och vår tid bör inte ödslas bort på oväsentligheter, även om man kan behöva gnälla av sig emellanåt. Carpe diem!

Dags för de ruskiga bilderna! - Hur många gånger har ni tänkt att man ska gå och fota ut när det regnar? Hur många gånger blir det av verkligen? Jag har tänkt göra detta ett antal gånger, tänker så framförallt vid stunder när det inte regnar, men av någon anledning tappar man lusten varje gång när det verkligen skulle vara möjligt att bli en regnfotograf. Enda boten för detta problem är kanske att hamna i en situation där man inte kan fly regnet och har turen att ha kameran med sig. Detta hände mig förra veckan även om just Pentaxen inte var med denna gång (N8 har jag förstås alltid med).

Det började bra: jag var på väg hemåt för att ta mig vidare till Stockholm sedan. Jag hade en regncape med mig och den fick jag trä på mig när det faktiskt började regna, rätt rikligt dessutom. Ingen fara. Tur att jag hade capen och tur att jag hade täta läderskor på mig och inga sandaler. Halade upp reservkameran för att fota, lite svårt blev det eftersom öppningen i capen för huvudet var rätt liten. Att komponera en bild under dessa förhållanden, det regnade ju på mobilen därtill, lät sig inte göras, det fick bli som det blev. 

I bilden ovan ser man busshållplatsen 100 m bort. Dit tog jag min tillflykt för det började ösa ner riktigt riktigt ordentligt. Det kändes som vattenmängden i skorna var flera liter. Stackars vi alla som var ute just nu...

Ett paraply är inget vidare skydd. Han här nedan stod i busskuren, dubbla skydd således... En förbipasserande bilist hade mage att stanna till för att fota oss stackare...som om vi var något slags djur i bur! Har ni hört...!

Stackars stackars hon...

Förbipasserande bilar skickade iväg kaskader av vatten på oss. För de flesta spelade det säkert absolut ingen roll, alla var ju redan helt genomblöta. Själv vågade jag inte fota någon förbipasserande bil på vår sida för jag var ändå lite rädd om mobilen.

I sakta mak kom folk gåendes från Ackis, ingen idé att springa för det var redan kört.

Allehanda regnskydd måste ändock provas, nöden har ingen lag.

Jag hade ju bråttom till tåget så till slut hoppade jag in på första bästa stadsbuss, trots att jag inte visste vart bussen skulle och inte hade jag knappat in någon SMS-biljett heller (visste inte då och vet inte idag heller hur man gör, men vet att man måste visa upp den när man kliver på bussen).  Busschauffören förstod situationen precis rätt, han hade inte hjärta att skicka ut mig i detta oväder igen; han instruerade i stället hur jag skulle göra samtidigt när han körde vidare. Utan glasögon samt med regnvatten nerdroppandes i ansiktet såg jag knappt vad jag gjorde, sade till slut: "Inte vet jag hur det blir det här..." Jag åkte med några hundra meter, det kom ingen SMS-biljett att visa upp, klev av där det blev lämpligt för mig, så nära hemmet som möjligt. SMS-biljetten dök upp när jag hade kommit hem, till ingen nytta. 

Jag hann byta kläder och jag hann med tåget. Torkprocessen för skorna tog två dygn. Nästa gång vid liknande förhållanden ska jag ha sandaler. Om jag inte har sådana på mig så ska jag ta av mig skorna för de gör ingen nytta alls vid skyfall.  

Från dansband till (hård)rock till jazziga toner till samba till swing...

Mycket upplevelser kan rymmas inom en kort tidsperiod - i mitt fall handlar det om 12 dygn med musikaliska upplevelser av olika slag och allt rymdes nog inte  ens i rubriken...

Först ut något som jag inte är så förtjust i egentligen - dansband och dansbandsmusik... Saken är den att om man fastnar för dans som intresse så kommer man i kontakt med både foxtrot och bugg obönhörligen. Bugg gillar jag, därav har också följt att jag har börjat "tolerera" dansbandsmusik  bättre och jag har lärt mig att dansband finns det lite olika sorter av.  Att enbart lyssna på dansband kommer jag nog däremot aldrig göra. Och helst buggar jag till  "populärmusik".

En söndagkväll med Black Jack - ok då... det blev ingen schottis före pausen i alla fall. Fast jag menar förstås inte att det är något fel på schottis i sig.... Dock verkar schottis höra ihop med de mer traditionella dansbanden, tycker jag mig ha noterat. - PS. Se den härliga lilla killen njuta av Black Jacks musik ... Fast han blir lite blyg för fotografen en stund... ;-) DS.

Duktiga dansare, inte så mycket högklackat, medelåldern bland dansare någonstans lite högre upp, spiknyktert (dans går inte så bra ihop med alkohol, dessutom var det söndagkväll kl 18-22).

Bara två dagar senare är det dags igen - Blender.

Här har inte folk direkt spökat ut sig för att imponera; inga högklackade damer siktas, dans- eller träningsskor så långt ögat når, endast en vilsen kavajklädd herre,  svetthanddukar hänger från bakfickorna på jeansen,  nyktert igen trots tiden (21-01) precis inför nationaldagen. Riktigt riktigt duktiga dansare, ett par stycken håller på med lindy hop till pausmusiken, överlag yngre profil både på musiken (till stor del pop- och rockbaserad) och dansare, självklart ingen schottis före pausen. Vi själva blir lite trötta av farten...

Och så till något helt annat! Sweden Rock Festival med bara rock/hårdrock två dagar senare. Här jammas det inte precis, men entusiasmen kan man inte ta miste på. Själv är jag inte någon större vän av den "värsta" typen av hårdrock, men på en sådan här festival finns det mycket att hämta även för den som har tycke för rockmusiken utanför hårdrocksfären. Härlig stämning! Nedan Steel Panthers. Här en låt som inte är helt typisk för dem.

Enligt mediauppgifter var publikens medelålder 33 år och antalet festivaldeltagare totalt 33.000 i år. Barn med sina föräldrar. Unga vuxna. Mer vuxna vuxna. Många tillhör den övre medelåldern. Kanske gömmer sig en och annan pensionär bland de mer eller mindre underliga figurerna i publiken. Och här har folk ansträngt sig för att sticka ut! Så till den grad att tatueringar, märkliga utstyrslar, sminkningar och dylikt blir en gemensam nämnare och ett slags uniform. En vanlig svensson är snarast en avvikelse, fast det finns ju ett antal av den sorten på plats också.

De ständiga vandringarna mellan scenerna pågår utan avbrott. Är man jättetrött så vilar man förstås. Det kan man behöva; man blir lite medtagen av att höra rock och hårdrock 15 timmar under dygnet. Egentligen är det fler timmar för förmodligen bor man i närheten i mindre ljudisolerade boningar (tält och husvagn t.ex.) och där pågår de inofficiella "konserterna" resten av dygnets timmar. Någon riktig sovtid existerar inte riktigt för de flesta, skulle jag tippa.

En paus utan större musikaliska upplevelser följer sedan under ett antal dagar.  Det blir långa dagar efter ledigheten och en kväll cyklar jag hemåt från jobbet genom Stadsparken i vanlig ordning. Hmm, det här verkar ju roligt - linedance! Endast medelålders damer på plats; ska det vara så? Musiken? Något lite modernt, av obestämd karaktär, tycker jag. Annars är det väl amerikansk countrymusik som hör samman med linedance? Här ett exempel på linedance till rockigare musik. 

Efter någon minut vandrar jag vidare, kikar in vad som pågår på Parksnäckan. Inget, men en konsert ska precis börja. Ska jag, ska jag inte? Jag ska. Skrapar ihop 50 kr av mina mynt i plånboken (en sedel fanns, men den var en norsk 50-lapp...) och får komma in. Efteråt insåg jag att jag hade fått rabatt på en hel tia... tackar och bugar för det!

Trio X med Claes Jansson spelar till minnet av Tage Danielsson. Det var här de jazziga tonerna kommer in i min historia. Småtrevligt med berättelser om Tage D, fin musik, en vacker kväll. Vi fick höra den underbara monologen om sannolikheten för kärnkraftsolyckan i Harrisburg, här finns den i original. Gott om gråa hårstrån i publiken var det förresten.

Claes Jansson själv här nedan.

Kvällen efter är jag också sen, kommer incyklandes till Stadsparken och hör sambatakter! Måste stanna och kolla.

Rycks med en stund även om jag inte är rätt klädd. Gott om damer i olika åldrar här också, men några enstaka killar finns utöver självaste ledaren. Avviker när de latinamerikanska rytmerna byts mot något annat. Egentligen var ju det här ett rejält gympapass.

Bara en minut bort är jag tillbaka vid dansbanan där jag stod kvällen innan. Underbar swingmusik! Tycker mig se att det dansas någon typ av swing / boogie woogie här. Dessa dansare gör lite andra turer än vad jag har blivit invigd något lite i; kul att titta och lyssna en stund. Dansstilarna swing och boogie woogie innebär lite olika varianter, kolla på tävlingsformen av den s.k. den snabba boogie woogien. Hur underhållande som helst! Man ska nog vara under 25 år för att fixa detta... Ni noterar väl de svenska paren, blågula flaggor och blågula tröjor som skymtar här och där?! De hjälpte dock inte (de blågula fansen var ingen garanti i Kiev heller - fotboll...) för ett norskt par vann.

Sedan var berättelsen slut. Hade jag haft tur, som den musikaliska allätare som jag är, så hade jag kanske kunnat klämma in något klassiskt i musikväg här också, t.ex. kammarmusik som jag gillar lite extra. Men jag hade inte tur, det dök inte upp något klassist. En annan gång!

Alla bilderna här, utom en, är tagna med min Nokia N8, den ständige följeslagaren. En bild är fotad med Pentax K7, men det är nog inte lätt att härleda den... Nej, så är det väl inte, kollar man bilderna lite så ser man ju skillnaden mellan en mobilkamerabild och en systemkamerabild... Eller? 

PS: En liten uppdatering, hur kunde jag förbise detta - "Plåtsala" pågår på Parksnäckan  - ett antal unga band med allt från punk till metal spelar för fullt - jag hör dem då jag bor ju mitt i stan... DS.

Miniserie "Min dag" - dag 1 och dag 2

Kastar mig in i ett projekt som inte kommer att bli helt lätt att hålla i gång. Tack och lov kommer projektet att bli kortvarigt, max en vecka från och med nu. Ämnet är "Min dag" och går ut på att jag ska jag välja ut en dagsfärskt bild varje dag, en bild som på ett eller annat sätt speglar den dag jag har bakom mig. Svårigheten handlar om det knepiga i att välja EN bild, dessutom ska bilden inte kräva några tjusiga redigeringsmöjligheter (har inte tillgång till sådana just nu) och därtill finns ett problem till att tampas med - en Internetförbindelse som inte riktigt samarbetar med mina intentioner. Det vill säga - få se hur länge projektet varar...

Redan så här i början av mitt projekt blir det en avvikelse: det är två bilder som publiceras - en från i går och en från idag.

Dag 1: En dag när det enligt massmedia var mycket dåligt väder i hela landet! Säger bara; Stockholmperspektiv....! Det var inte dåligt i hela landet bara för att det regnade och var kallt i Stockholm och maratonlöparna sattes på prov på Västerbron, i halv storm... Här en bild som visar något annat, just denna dag:

Dag 2: Svek Dagmars idag (se gårdagens inlägg), det blev torsk vid Fiskerian i stället, tack vare tips från fotovännen Pia-Kristina. Vad är Fiskerian? Svar: en husvagn som står uppställd vid Krokås hamn. Väldigt god stekt torsk bjuder de på! Även mycket god stekt sill står på menyn för den som gillar sill.

Obs! - EN DAG I UPPSALA 5:e juni 2012 - Obs!

Du som bor i Uppsala eller råkar befinna dig i stan nu på tisgaden – missa inte att fotografera din dag!

Mer information hittar du på UFS:s sida En dag i Uppsala .