Från dansband till (hård)rock till jazziga toner till samba till swing...

Mycket upplevelser kan rymmas inom en kort tidsperiod - i mitt fall handlar det om 12 dygn med musikaliska upplevelser av olika slag och allt rymdes nog inte  ens i rubriken...

Först ut något som jag inte är så förtjust i egentligen - dansband och dansbandsmusik... Saken är den att om man fastnar för dans som intresse så kommer man i kontakt med både foxtrot och bugg obönhörligen. Bugg gillar jag, därav har också följt att jag har börjat "tolerera" dansbandsmusik  bättre och jag har lärt mig att dansband finns det lite olika sorter av.  Att enbart lyssna på dansband kommer jag nog däremot aldrig göra. Och helst buggar jag till  "populärmusik".

En söndagkväll med Black Jack - ok då... det blev ingen schottis före pausen i alla fall. Fast jag menar förstås inte att det är något fel på schottis i sig.... Dock verkar schottis höra ihop med de mer traditionella dansbanden, tycker jag mig ha noterat. - PS. Se den härliga lilla killen njuta av Black Jacks musik ... Fast han blir lite blyg för fotografen en stund... ;-) DS.

Duktiga dansare, inte så mycket högklackat, medelåldern bland dansare någonstans lite högre upp, spiknyktert (dans går inte så bra ihop med alkohol, dessutom var det söndagkväll kl 18-22).

Bara två dagar senare är det dags igen - Blender.

Här har inte folk direkt spökat ut sig för att imponera; inga högklackade damer siktas, dans- eller träningsskor så långt ögat når, endast en vilsen kavajklädd herre,  svetthanddukar hänger från bakfickorna på jeansen,  nyktert igen trots tiden (21-01) precis inför nationaldagen. Riktigt riktigt duktiga dansare, ett par stycken håller på med lindy hop till pausmusiken, överlag yngre profil både på musiken (till stor del pop- och rockbaserad) och dansare, självklart ingen schottis före pausen. Vi själva blir lite trötta av farten...

Och så till något helt annat! Sweden Rock Festival med bara rock/hårdrock två dagar senare. Här jammas det inte precis, men entusiasmen kan man inte ta miste på. Själv är jag inte någon större vän av den "värsta" typen av hårdrock, men på en sådan här festival finns det mycket att hämta även för den som har tycke för rockmusiken utanför hårdrocksfären. Härlig stämning! Nedan Steel Panthers. Här en låt som inte är helt typisk för dem.

Enligt mediauppgifter var publikens medelålder 33 år och antalet festivaldeltagare totalt 33.000 i år. Barn med sina föräldrar. Unga vuxna. Mer vuxna vuxna. Många tillhör den övre medelåldern. Kanske gömmer sig en och annan pensionär bland de mer eller mindre underliga figurerna i publiken. Och här har folk ansträngt sig för att sticka ut! Så till den grad att tatueringar, märkliga utstyrslar, sminkningar och dylikt blir en gemensam nämnare och ett slags uniform. En vanlig svensson är snarast en avvikelse, fast det finns ju ett antal av den sorten på plats också.

De ständiga vandringarna mellan scenerna pågår utan avbrott. Är man jättetrött så vilar man förstås. Det kan man behöva; man blir lite medtagen av att höra rock och hårdrock 15 timmar under dygnet. Egentligen är det fler timmar för förmodligen bor man i närheten i mindre ljudisolerade boningar (tält och husvagn t.ex.) och där pågår de inofficiella "konserterna" resten av dygnets timmar. Någon riktig sovtid existerar inte riktigt för de flesta, skulle jag tippa.

En paus utan större musikaliska upplevelser följer sedan under ett antal dagar.  Det blir långa dagar efter ledigheten och en kväll cyklar jag hemåt från jobbet genom Stadsparken i vanlig ordning. Hmm, det här verkar ju roligt - linedance! Endast medelålders damer på plats; ska det vara så? Musiken? Något lite modernt, av obestämd karaktär, tycker jag. Annars är det väl amerikansk countrymusik som hör samman med linedance? Här ett exempel på linedance till rockigare musik. 

Efter någon minut vandrar jag vidare, kikar in vad som pågår på Parksnäckan. Inget, men en konsert ska precis börja. Ska jag, ska jag inte? Jag ska. Skrapar ihop 50 kr av mina mynt i plånboken (en sedel fanns, men den var en norsk 50-lapp...) och får komma in. Efteråt insåg jag att jag hade fått rabatt på en hel tia... tackar och bugar för det!

Trio X med Claes Jansson spelar till minnet av Tage Danielsson. Det var här de jazziga tonerna kommer in i min historia. Småtrevligt med berättelser om Tage D, fin musik, en vacker kväll. Vi fick höra den underbara monologen om sannolikheten för kärnkraftsolyckan i Harrisburg, här finns den i original. Gott om gråa hårstrån i publiken var det förresten.

Claes Jansson själv här nedan.

Kvällen efter är jag också sen, kommer incyklandes till Stadsparken och hör sambatakter! Måste stanna och kolla.

Rycks med en stund även om jag inte är rätt klädd. Gott om damer i olika åldrar här också, men några enstaka killar finns utöver självaste ledaren. Avviker när de latinamerikanska rytmerna byts mot något annat. Egentligen var ju det här ett rejält gympapass.

Bara en minut bort är jag tillbaka vid dansbanan där jag stod kvällen innan. Underbar swingmusik! Tycker mig se att det dansas någon typ av swing / boogie woogie här. Dessa dansare gör lite andra turer än vad jag har blivit invigd något lite i; kul att titta och lyssna en stund. Dansstilarna swing och boogie woogie innebär lite olika varianter, kolla på tävlingsformen av den s.k. den snabba boogie woogien. Hur underhållande som helst! Man ska nog vara under 25 år för att fixa detta... Ni noterar väl de svenska paren, blågula flaggor och blågula tröjor som skymtar här och där?! De hjälpte dock inte (de blågula fansen var ingen garanti i Kiev heller - fotboll...) för ett norskt par vann.

Sedan var berättelsen slut. Hade jag haft tur, som den musikaliska allätare som jag är, så hade jag kanske kunnat klämma in något klassiskt i musikväg här också, t.ex. kammarmusik som jag gillar lite extra. Men jag hade inte tur, det dök inte upp något klassist. En annan gång!

Alla bilderna här, utom en, är tagna med min Nokia N8, den ständige följeslagaren. En bild är fotad med Pentax K7, men det är nog inte lätt att härleda den... Nej, så är det väl inte, kollar man bilderna lite så ser man ju skillnaden mellan en mobilkamerabild och en systemkamerabild... Eller? 

PS: En liten uppdatering, hur kunde jag förbise detta - "Plåtsala" pågår på Parksnäckan  - ett antal unga band med allt från punk till metal spelar för fullt - jag hör dem då jag bor ju mitt i stan... DS.