Att kolla eller att inte kolla, det är frågan...

Någon säger att man inte ska kolla på skärmen när man har tagit en bild. Det ska visst vara helt onödigt. Någon tycker rent ut av att det är löjligt att göra så. Låt mig betvivla!  

Häromdagen, en vacker morgon, solen skiner, två duvor sitter på räcket på terrassen och myser. Jag tog denna bild på en av duvorna.

Fast egentligen tog jag många bilder; en duva, båda söta tu, sedan en igen. Hade "fel" objektiv på kameran till att börja med, men efter en stund hämtade jag telezoomen, bytte och tog fler bilder, verkliga kanonbilder!

Och sedan tittade jag efter vad jag hade fångat. Ingenting! Inget minneskort i kameran... Rusade iväg efter kortet, där det låg vid datorn.

Och sedan hann jag med att få EN bild, denna, och scenen var förbi! 

Har fått en ovana att plocka ut minneskortet och låta det ligga kvar vid datorn efter uppladdningen av bilder. Malörer av ovan beskrivna slaget har hänt förr och kan tänkas hända framöver också om jag inte skapar nya vanor. Därför lovar jag hädanefter att: 1) sätta in minneskortet tillbaka in i kameran efter uppladdningar och 2) kolla på skärmen vid första exponeringen för att kolla att det verkligen blir en bild. Därtill: 3) lovar att kolla att minneskortet sitter i när jag går hemifrån med kameran.

Vill inte ta fler obefintliga kanonbilder...   

Månglarnas marknad och mycket annat - och en liten GRAND FINALE

Joo, jag vet, jag lurade er igår. Inte var jag på Fotomässan då fast rubriken i gårdagens inlägg antydde det. Men idag var jag där och några som jag mötte kan intyga det. Lite märkligt dock: jag mötte INGEN enda människa som jag kände på riktigt. Däremot fick jag nöjet att träffa några digitala bekantskaper som nu har förvandlats till fysiska dito: Leif B, Peter E, Claes W och Thomas M. Dessutom en herre med ett obegripligt namn (= finskt, därför omöjligt att komma ihåg) och det var ju skoj för vi kunde språka på vårt eget språk ett tag.

Förra året kom vi väldigt sent på dan till Fotomässan och hann inte bli så trötta då de stängde ganska snart efter att vi kom. I år kom vi tidigt och blev väldigt trötta för vi kunde stanna alldeles för länge... Dessutom hade jag ju gårdagens mässbesök av en annan sort i benen och i hjärnan och det kändes.

Fick förresten bevisat att jag är bra på EN sak som är nyttig i fotosammanhang: testade nämligen min förmåga att hålla kameran stabilt i en skaktest. Hamnade på plats nr 2 med mitt resultat vid 11-tiden (oklart om gårdagens testare var med på listan). Snittet på tre exponeringar beräknades och allt under värdet 1000 var tydligen bra. Mina försök låg på 545, 562 och 708. Vid det sista blev jag störd av ett par personer som började prata med varandra över mitt huvud, intressant att se att detta hade påverkan! Maken fick förresten resultat 790- 1300, trots att han har gjort lumpen...

Det som gläder mig är att mitt envisa fotande handhållet i dåliga ljusförhållanden har uppenbarligen gjort nytta. Nu vet jag också att jag inte behöver ändra min andningsteknik vid dylikt fotande... Vid dagens slut gick jag förbi testplatsen i fråga, då låg jag fortfarande på den hedersamma 5. platsen... Man kan väl få vara glad åt det lilla här i livet!

Månglarnas marknad... KASSA med stora bokstäver för säkerhets skull...

Mest förundran verkade utställningen om fula skivomslag väcka. En del roade miner också...

Till och med Roger Waters hade nedlåtit sig till att hamna i detta sällskap... Är en aning besviken på karln...

Men det fanns så mycket seriöst här förstås också. Diskussioner...

Foton...

 Fotografer: Magnus Wennman filmas vid sin utställning.

Föreläsningar...

Själv lyssnade vi på Elisabeth Ohlson Wallin vars bilder fanns förstås utställda.

Och så var det slut för dagen.

En liten GRANDE FINALE tillkom som en krona på verket vid dagens slut efter Fotomässan: en ytterligare äldre kamera har hamnat (just det: hamnat!) i min ägo. Märke: Wirgin. På optiken står texterna Compur och F. Deckel - München. Vet inte så mycket om denna kamera ännu annat än det är en tysk bälgkamera som med säkerhet härstammar från slutet av 1920-talet eller från början av 1930-talet. Återkommer i ett senare inlägg med bilder på den samt till varför jag är säker på åldersbestämningen. Kanske får jag lov att vända mig till någon retroexpert igen vilket jag alltså har gjort redan tidigare med anledning av en annan kamera; då var det Thomas Meldert som var vänlig nog att komma med värdefulla upplysningar.

Att förkovra sig inom foto

Peu à peu klättrar jag uppåt, eller kanske inte uppåt, kanske är det framåt. Eller kan det möjligen bara handla om en zikzakvandring åt obestämda håll på den fotografiska vägen som jag följer, ibland rent utav som en baklängesvandring? Utveckling fast åt "fel" håll?

Det jag i alla fall vet är att mina makrobilder har blivit bättre och inte är det min förtjänst utan det nya makroobjektivets. Kom inte och säg att ens utrustning inte spelar någon roll. Möjligen kan det vara som så att en duktig fotograf får till det med vilken (engångs)kamera som helst, men vi vanliga dödliga måste ha bra prylar.

Samma sak ungefärligen som jag fick itutat i mig i musiksammanhang många år sedan, när våra flickor visserligen hade  spelat ett tag men inte tillräckligt länge för att betraktas som riktigt "duktiga": "En duktig violinist kan spela med vilket instrument som helst, men en mindre duktig behöver en mycket bra violin. Framförallt barnen behöver bra instrument!" Och vad kostade en "bra" violin då, som lägst? Ja, sisådär 50.000 - 60.000 kronor. Styck. Summan var hisnande redan då, idag skulle det bli andra siffror (inte lägre). Det var bara att räkna. Två flickor. Hmm, det blir ett hål på minst 100.000 kronor i familjeplånboken... Och sonen då, han spelade ju också instrument fast andra typer. Gissa om vi "köpte resonemanget".. Nej, även om vi förstod poängen. Rätt många andra satsade på receptet trots två eller tre spelande barn. Men så har ju också en del av dessa barn sedermera valt yrkesvägen inom musiken. Vi kanske berövade våra barn en fattig och osäker framtid som violinister, armbågande sig fram i livet utan några riktiga ledigheter (man måste ju alltid öva) och med frånvaro av våldsamma sporter typ volleyboll eller slalom (för fingrarna får ju inte gå av)....  

Mina pengainvesteringar på fotografin har inte varit så märkvärdigt stora (ännu). Ett par kurser har det blivit. En och annan kamera och lite kringutrustning. De relativt blygsamma investeringarna har fått den äkta hälften att skaka på huvudet några gånger tills han gav upp. En tyst suck kan jag höra ibland när jag för någon ny grej på tal.

Nu satsar jag dock på fotografisk allmänbildning. Anmälde mig till en föreläsningsserie Fotokonstens genom historien, första sittningen var i går. Ämnet för de två timmarna var amerikansk fotohistoria. I rasande fart avhandlades ett 30-tal amerikanska fotografer med bilder samt med berättelser om deras livsgärning osv. Vi fick även inblick i fotografiska inriktningar som de hade influerats av eller var del av.

Ska inte ge mig på att recensera föredraget utan det får bli någon typ av sammanställning senare när jag har fått lyssna på alla fem föredragen. Platsen för serien är förresten Fotografiska museet (ett tillfälle är förlagt till Moderna museet), men museet i sig är inte arrangören. 

De två översta fotografierna är tagna i går. En strålande, men mycket blåsig höstdag i Stockholm. Bilderna är inte mycket att ha, men lämpade sig för att förvrängas i alla fall. Sista bilden är tagen på Fotografiska. En sådan tjusig utsikt med vattnet och ljusen från Gröna Lund i mörkret. Fast det ösregnade, upptäckte jag när jag klev ut...

Macrofotografer i aktion

Macrofotokursen i Botaniska trädgården i Uppsala var en av fotofestivalens nyttiga punkter för min del. Vi skulle ju förstås koncentrera oss på allehanda växter, men mina vanor trogen slank jag till och med här in på ett sidospår och en del av resultatet finns här. Det är i alla fall mitt macroobjektiv som satt på kameran, förträfflig även för porträttfotografiska ändamål, har jag hört av några sakkunniga.

                                      Nedan Anna Dillner, vår ciceron.

Här nedan Bert-Ola, finns här på FS, även med en blogg.

                                            Håkan är en ny FS-medlem.

I mitten Maria, FS-intresserad. Alla är kanske intresserade vid det här laget, Anna har skickat en FS-länk + en länk till Naturfotoforum till alla så det lär blir några som nappar på någondera.

För övrigt blev det ju naturligtvis en mängd macrobilder, vad annat! De kommer, de kommer...

En fotokulturell lördag och annat smått på Söder

Det blev förstås ett besök i går på Galleri Kontrast, vernissagedagen för sommarutställningen. Som bonus belönade jag mig därtill med en visit på Fotografiska museet. Lite småaktiviteter på Söder tillkom dessutom. 

Till Galleri Kontrast anlände vi ett par timmar efter att portarna hade slagits upp och de mest ivriga hade hunnit avlägsna sig från platsen. De hade lämnat kvar sin värme i lokalerna vilket en ensam hårt vispande fläkt försökte skingra bort. En del folk kom och gick fortfarande, inga bekanta för mig dock. Kastade mig genast över de upphängda bilderna på väggarna. För att inte behöva stanna för länge i den jättevarma lokalen börja maken, strategiskt nog, att titta igenom bildspelen för att lokalisera min bild. Visserligen hade han ingen aning om vilka bilder jag hade skickat in, han hade inte sett dem överhuvudtaget heller, men jag gav en snabb beskrivning av alla tre.

Mitt huvudintryck av utställningen blev: en rätt "trevlig" utställning, bra blandning av olika typer av bilder med det angivna temat "Sverige - en idyll?". Hängningen fungerade trots det relativt snålt tilltagna utrymmet. Maken lokaliserade en av mina bilder så småningom och när jag såg den blev jag lite glad: den utvalda bilden var den jag själv gillade bäst av de inskickade. Men vad blek den var! Fel på skärmen i lokalen? Min skärm? Min bild har detaljer som behöver närstudier och dessvärre medger inte en bildvisning av det här slaget någon möjlighet till det. Men, kul ändå att den finns där!

Inga bekanta på plats som sagt (hade visst missat både Torbjörn och Jan-Olof), men kom snabbt i samspråk med ett par FS-medlemmar som också spanade efter sina bilder på bildskärmarna. En trevlig pratstund!

En matbit blev det sedan på uteserveringen vid korsningen Götgatan/Urvädersgränden. Vi hade spanat in stället redan någon vecka sedan.

Där satt vi och kollade miljön under tiden vi åt och drack. Vackert och stämningsfullt uppåt Urvädersgränd.

Spanade även på huset framför oss. Kontor? Bostäder? Verkade vara en blandning. Intressant placering för en luftkonditioneringsanläggning förresten. Inte direkt passande i miljön kanske.

Sedan vandrade vi neråt mot Slussen. Ett riktigt lämmeltåg av folk på väg från Galleri Kontrast till Fotografiska museet....?

Har inte sett att det skulle vara något fotoförbud på det Fotagrafiska museet och ingen information om ett sådant går att finna på deras nätplats heller. Säg till omedelbart bums om så är fallet ändå så plockar jag bort allt nedanstående taget där!

På Fotografiska museet möts man genast av Robert Mapplethorpes fotokonst. En del bilder ska ha chockerat folk på sin tid och lär fortfarande uppfattas som provocerande av somliga. Det är intressant att studera publiken när bilder kan uppfattas vara av det mer provocerande slaget; helt uppenbart hade folk lättare att ställa sig och titta på hans nakenstudier av kroppsbyggaren Lisa Lyon än motsvarande rätt närgångna studier av ett flertal män. Nakna eller nästintill nakna kvinnor är vardagsmat, annat är det på herrsidan. Man behöver inte ens studera denna uppdelning i bildvärlden utan det räcker att se sig om i stadsbilden, framförallt under sommartid.

Över till en annan visning: Jacqueline Hellmans bilder på skärmar med en tillhörande berättelse som den avbildade hade talat in. Gripande. Denna utställning var mer än en fotoutställning, ett slags installation egentligen i ett enkelt format.

Circle of Memory av Elianor Coppola och några medverkande till är en konstnärlig installation med ett starkt fotografiskt inslag. Installationer är en konstform som tilltalar mig mycket, kanske på grund av att de ofta utgår från fantasifulla utvidgningar av begreppet konst och ger starka minnesbilder. 

Missa inte gången in i det "okända" mörkret i installationen! Många går miste om den faktiskt, noterade jag...Väl framme väntar en meditativ upplevelse, föga med foto att göra med. Allt här i livet behöver väl inte handla om foto?

Sedan är turen kommen till Edward Burtynsky och hans "oljiga" värld... Delstudie här nedan...

... och efter det Jacob Fällenders analoga tolkningar från flera världstäder som flyter samman.

Efter museibesöket blev det en liten titt hos det unga par vars flytthjälp vi var någon vecka sedan. Det var inte lika många kartonger framme nu som då. Bilden från flyttdagen någon vecka sedan.

Flyttbestyren är alltid bökiga, att packa logiskt håller ett tag, men sedan kan det bli huller om buller. Sprit + skor? Kanske hör de ihop ändå på något outgrundligt sätt?  

"Vad gör hon?" tycks någon där bakom tänka... När man hjälper till med en flytt har man varken sin bästa eller näst bästa kamera med, men väl N8, turligt nog....

I slutet av flyttdagen blev det den en runda på Söder. Stockholm har så många sidor att visa upp! Och lika fint var det igår, kan jag intyga!