Att förkovra sig inom foto

Peu à peu klättrar jag uppåt, eller kanske inte uppåt, kanske är det framåt. Eller kan det möjligen bara handla om en zikzakvandring åt obestämda håll på den fotografiska vägen som jag följer, ibland rent utav som en baklängesvandring? Utveckling fast åt "fel" håll?

Det jag i alla fall vet är att mina makrobilder har blivit bättre och inte är det min förtjänst utan det nya makroobjektivets. Kom inte och säg att ens utrustning inte spelar någon roll. Möjligen kan det vara som så att en duktig fotograf får till det med vilken (engångs)kamera som helst, men vi vanliga dödliga måste ha bra prylar.

Samma sak ungefärligen som jag fick itutat i mig i musiksammanhang många år sedan, när våra flickor visserligen hade  spelat ett tag men inte tillräckligt länge för att betraktas som riktigt "duktiga": "En duktig violinist kan spela med vilket instrument som helst, men en mindre duktig behöver en mycket bra violin. Framförallt barnen behöver bra instrument!" Och vad kostade en "bra" violin då, som lägst? Ja, sisådär 50.000 - 60.000 kronor. Styck. Summan var hisnande redan då, idag skulle det bli andra siffror (inte lägre). Det var bara att räkna. Två flickor. Hmm, det blir ett hål på minst 100.000 kronor i familjeplånboken... Och sonen då, han spelade ju också instrument fast andra typer. Gissa om vi "köpte resonemanget".. Nej, även om vi förstod poängen. Rätt många andra satsade på receptet trots två eller tre spelande barn. Men så har ju också en del av dessa barn sedermera valt yrkesvägen inom musiken. Vi kanske berövade våra barn en fattig och osäker framtid som violinister, armbågande sig fram i livet utan några riktiga ledigheter (man måste ju alltid öva) och med frånvaro av våldsamma sporter typ volleyboll eller slalom (för fingrarna får ju inte gå av)....  

Mina pengainvesteringar på fotografin har inte varit så märkvärdigt stora (ännu). Ett par kurser har det blivit. En och annan kamera och lite kringutrustning. De relativt blygsamma investeringarna har fått den äkta hälften att skaka på huvudet några gånger tills han gav upp. En tyst suck kan jag höra ibland när jag för någon ny grej på tal.

Nu satsar jag dock på fotografisk allmänbildning. Anmälde mig till en föreläsningsserie Fotokonstens genom historien, första sittningen var i går. Ämnet för de två timmarna var amerikansk fotohistoria. I rasande fart avhandlades ett 30-tal amerikanska fotografer med bilder samt med berättelser om deras livsgärning osv. Vi fick även inblick i fotografiska inriktningar som de hade influerats av eller var del av.

Ska inte ge mig på att recensera föredraget utan det får bli någon typ av sammanställning senare när jag har fått lyssna på alla fem föredragen. Platsen för serien är förresten Fotografiska museet (ett tillfälle är förlagt till Moderna museet), men museet i sig är inte arrangören. 

De två översta fotografierna är tagna i går. En strålande, men mycket blåsig höstdag i Stockholm. Bilderna är inte mycket att ha, men lämpade sig för att förvrängas i alla fall. Sista bilden är tagen på Fotografiska. En sådan tjusig utsikt med vattnet och ljusen från Gröna Lund i mörkret. Fast det ösregnade, upptäckte jag när jag klev ut...

2011-09-16 06:29   EGW

För mig handlar inte utrustningen om att göra bra bilder. Det kunde man med en Instamatic. Utan att göra de bilder jag vill ha. Där sätter utrustningen bestämda gränser.

Kanske är det samma sak med musik. En vän till mig köpte nyligen ett nytt dragspel för ca 60 t kr. Inte för att spela bättre, utan för att det fanns musik han ville spela som inte gick att spela på hans gamla spel.

Om något av dina barn vill bli yrkesmusiker och har talang för det så tror jag inte att de kommer att se sig hindrade av att pappa och mamma inte kunde förse dem med Stradivariusvioliner. Nej, på det området är det en sak som gäller: öva, öva, öva. Det finns två faktorer som kan leda ett barn på det spåret. Den ena är en egen, verklig passion för uppgiften. Den andra är att pappa och mamma framtvingar tillräckligt övande i kraft av föräldramakt. Det sägs att Beethoven fick stryk ifall han inte övade tillräckligt mycket, och det funkade tydligen det också. Medan Mozart knogade på av egen böjelse.

Även jag hotas av äktenskapsproblem på grund av min iver att förse mig med de fotoprylar jag alldeles säkert bara måste ha :-) Fast tillsvidare inskränker sig problemen till att jag får stå ut med en och annan sarkastisk kommentar. Det är nog många som känner igen sig i den situationen :-)

Besvara

Svar från RHelena 2011-09-16 20:29

Ja men så är det ju. Jag fick inte de makrobilder jag ville ha och nu blir de lite mer åt rätt håll i alla fall... Det där med dragspel känner jag igen; min pappa kunde snåla rätt bra, men att köpa ett nytt bättre dragspel var aldrig fel!

Säkerligen hade mina flickor kunnat få en yrkesväg inom musiken. En av dem fick frågan om detta i de tidiga tonåren, läraren ansåg att hon hade talang och hon skulle lägga upp undervisningen på ett helt annat sätt om tösen var intresserad av en yrkesbana inom musiken. Efter lite betänketid bestämde dottern att behålla musiken som hobby. Klokt tycker jag. Och en klok lärare; somliga av instrumentala lärare verkar nämligen använda sina duktiga elever som en hjälpreda för sin egen karriär och då blir det inte fråga om den här typen av "snälla" frågor. Denna dotter spelare rätt "frivilligt" ett stort antal år fram till vuxen ålder. Den andre började tidigare, men lade av i övre tonåren efter att visst föräldrainflytande hade utövats (= "hon tvingades", enl henne) de sista åren och även byte av instrument hade provats. Men det musikaliska har de kvar förstås ändå. Om det behövs eller om lusten faller in så åker instrumenten fram. Sonen spelade flera olika instrument i olika perioder, men i slutändan var han den som var minst intresserad så han fick ägna sig åt andra saker, t.ex. pingis.

Jag brukar påminna min äkta hälft att det var hans idé att jag skulle ta upp fotot igen... Du kanske inte har samma trumfkort att dra fram? ;-)

Svara

EGW 2011-09-18 05:18

Nja, delvis kanske :-)

Svara

2011-09-16 08:33   tomazon

Jag är lite avis att du fått ändan ur och går både kurser och föreläsningar. Jag skulle vilja det, men får aldrig ända ur.

Tommy

Besvara

Svar från RHelena 2011-09-16 20:36

Jag är rätt nöjd att jag alldeles i sista stund lyckades få iväg anmälan till föreläsningsserien. Har känt att jag behöver få lite teoretisk inspiration och det får man verkligen på det här sättet. Ditt problem är nog att du bor i Stockholm och bor man där och har allt inom räckhåll så blir inte mycket av.... Så minns jag åtminstone den tid jag bodde i Stockholm.

Svara