365 dagar sedan

Den 22 juni 2010 var det en sådan vacker kväll. Klockan var 22.09 exakt om kamerans klocka var rätt inställd. Kanske var den inte det för den gick nog vintertid. Ur led var tiden, kan man väl säga...

Morgonen därpå började med lite annorlunda frukost, någon fyllde år. Obs ej undertecknad dock. Klockan är 08.09 enligt kamerainformationen vilket jag inte tror på. Kameran är inte densamma som i föregående bilden, men tror att även denna bildförevigare gick vintertid.

Sedan var det ju Midsommarhelg också, ett par dagar senare, "den blomstertid som kommer". Psalmen passar väl inte ihop just med Midsommar, men har vi tur finns det blommor kvar till denna härliga helg och psalmen passar väldigt väl egentligen.

Nu känner jag för en Midsommarpaus från allt vad datorer och bloggande heter. Ska dock följa FS-bloggen lite hjälpligt via N8.    

Var hör man hemma?

Ibland grunnar man ju på frågan: Vad är hemma för mig? Tror att många av oss som har flyttat en bit bort från födelsetrakter ställer sig den frågan emellanåt, oberoende av om man har flyttat inom landet eller flyttat över gränserna. Detta har också kommit bli en intressant fråga för mig när jag valde att skicka in bilder till utställningen på Galleri Kontrast, med temat "Sverige - en idyll?". Tolkar jag in något annat i detta tema än andra deltagare? Säkerligen inte eftersom en av bilderna visst passar i sammanhanget. Vore kul förresten att se ALLA inskickade bidrag så småningom, inte bara de som har kommit med i utställningen!

Vad som är hemma för mig beror på vilket sammanhang det handlar om. Helt utan att reflektera talar jag om "hemma" när man talar med någon om något som berör bekanta saker som har en koppling till ens uppväxt eller uppväxtmiljö i Finland. Men dagligdags är "hemma" för mig i Uppsala. Än mer nu när jag pendlar mellan hemstaden och storstaden; varje dag beger jag mit HEMÅT när arbetsdagen är slut. Men även Blekinge har kommit att bli "hemma" för mig sedan många år tillbaka. Ursprungligen var det tveksamt om det skulle kunna bli så för Sveriges trädgård skiljer sig en hel del från mina karga uppväxtrakter vid polcirkeln. Men tiden har gjort sitt, inget är omöjligt för en som en gång i tiden har kommit i rörelse och kanske grävt upp sina rötter en smula. Under många år kändes en liten ort i Jämtland också nästan som "hemma" för mig, på grund av naturen och klimatet och människorna, allt rätt välbekant på grund av den nordliga breddgraden. Nu har det gått ett bra tag utan några mellanlandningar där så den lilla orten får jag nog räkna bort bland mina hemmamarker.  Har bott i Stockholm en kortare period, men staden blev aldrig "hemma" för mig.

Hemmabegreppet har en viss koppling till "nationalitetsbegreppet" också, av och till, för somliga av oss. Den 6 juni ställde Johan E. här en retorisk fråga:"När blir man svensk?" Om jag skulle svara skulle det bli: Den dag då omgivningen definierar en som svensk. Ibland blir man påmind om detta; t.ex. i fredags när jag sitter på tåget som ska avgå hemåt, är insjunken i jobbsaker, en äldre herre sätter sig bredvid mig och börjar prata. Jag svarar lite kort och förstrött, dock vänligt. Det räckte. Han skulle prompt börja diskutera Finlands politiska liv med mig. Intressant. Uppskattar när folk visar intresse på det här sättet, diskuterar gärna Finlands politik också i vanliga fall, men inte den här gången, i just denna stund, på detta fullsatta tåg, när jag skulle göra annat .... Har viss förståelse för hans försök eftersom jag hade trots allt öppnat munnen och det hörs ju tydligt varifrån jag härstammar. Hade själv några dagar tidigare äntligen kommit mig för att tala in ett telefonssvar på min telefon på jobbet. När jag lyssnade av det så tänkte jag: Kors som jag låter! Inte som svensk i alla fall!

Suomenlinna ("Finlandsborg") = Sveaborg, strax utanför Helsingfors.

Vid ett tillfälle hade jag besök från Finland, av  mina syskon med respektive. Vi var i storstaden och besökte det fina varuhuset. Någon i sällskapet blev intresserad av en vara och jag försökte förgäves få kontakt med någon i en grupp expediter. Unga sommarjobbande överklassungdomar helt uppenbarligen. Nej, det gick inte för de valde helt öppet att nonchalera oss och det var också tydligt varför; några finnar tänkte de minnsann inte bry sig om, av minerna att bedöma. Jag kände mig oerhört generad över deras uppträdande. Försökte skyla över deras beteende inför mina närmaste och förklara att så här brukar det inte gå till här i Sverige (minns ett annat liknande tillfälle också, men detta är absolut inte typiskt svenskt ändå!).  Kände mig väldigt kluven i situationen; dels blev jag arg som finsk, jag har rätt att bli behandlad med respekt, som vilken kund som helst, dels blev jag upprörd som svensk över att mina svenska landsmän inte har vett att uppföra sig, i stället förmedlar de en dålig (och osann) bild av Sverige och av svenskar till mina turistande gäster. Pinsamt! 

Man skulle tro att jag känner mig riktigt hemma och riktigt finsk när jag kommer till Finland. Men helt säkert är det inte. Vid något tillfälle på besök där var jag något förargad över någon finsk företeelse. Då fick jag höra från någon: "Du skulle aldrig kunna anpassa dig till att leva i Finland igen." Funderade på detta, ja, så skulle det kunna vara. Och andra sidan har jag i Finland friheten att kritisera landet, därför är jag kanske finsk. Den friheten har inte  en utlandsfödd i Sverige på samma sätt för alltid finns det någon i omgivningen som anser att man överträder sina rättigheter. Det här är lite grovt tillyxat, men något ligger det i detta...

Fick förresten en fråga i en butik i Helsingfors ett tag sedan, hade precis anlänt till staden och hade visst inte riktigt fått in det rätta flytet i modersmålet ännu, dessutom fumlade jag väl bland euron som inte riktigt är lika bekanta för mig som kronorna : "Varifrån kommer du?" - !!! - Förresten var frågan väldigt vänligt ställd, av ren nyfikenhet.... 

Sveriges trädgård, Blekinge, med sina vackra omgivningar....

 Havet finns närvarande överallt intill Sveriges trädgård.

Som bekant är har ju Blekingebor en egen dialekt. Somliga av människorna kan även listerländska i de trakter där jag håller till och den är helt obegriplig för vilken svensk som helst. Somliga av de äldre människorna talar någonting mittimellan (tror jag) som kan bli rätt svår att förstå, nästan för vem som helst utomstående (= icke blekingebo). I den lokala fiskbutiken fick ena dottern vid ett tillfälle agera som tolk då jag hade svårt att hänga med när den gamla damen talade. Fast tolken behövdes åt andra håller också för damen hade svårt att förstå mitt finska sätt att tala svenska. Det blev ju en lite dråplig situation: en SVENSK tolkar när två SVENSKAR talar SVENSKA med varandra! Eller: en halvsvensk upplänning (finsk mor, svensk far) tolkar när en svensk-listerländsk danskättling talar med en svensk finska som är en sverigefinsk upplänning.  

I denna stad hör jag "hemma" allra mest! 

Summering: Jag hör hemma på många ställen. Hemmabegreppet har vidgats för alla människor som har rört på sig och det är förstås lite olika hur känslan och verkligheten blir för var en. Menväldigt lite handlar om ens egen inställning! Om man känner sig som finsk eller svensk (eller något annat) eller både och beror på situationer och sammanhang och handlar definivt inte bara om en själv utan även om omgivningens syn. Hur det än förhåller sig så ska väl detta ändå inte vara ett problem för någon? Borde inte vara så i alla fall om man nu inte är diskriminerad i något avseende eller själv tillhör den diskriminerande skaran.

Det är givande att höra hemma i fler kulturella sammanhang än bara ett, skulle jag vilja påstå, samtidigt som man förstås blir varken bättre eller sämre människa av det. Jag accepterar gärna att bli betraktad som svensk, icke-svensk eller vad man vill och har inget som helst problem med detta... Men tala inte om för mig att det är "fel" om jag inte känner mig som svensk varenda ögonblick :-)

Möter ni mig är det fritt fram att komma och diskutera, vad det än må gälla! Är stunden rätt, och det är det nästan alltid, kan det bli hur uppskattat som helst! Välj bara inte stunden när jag sitter på Uppsalapendeln för då vill jag vara i fred... ;-)

Visste ni förresten att sverigefinnarna har numera en egen flagga, i likhet med jämtarna, ”blekingarna” och säkerligen många till....

En historia som inte kan berättas

Ofta utgår jag från ett slags handfast berättelse i mina blogginlägg. Antingen är en händelse, ett händelseförlopp, en resa (i vid bemärkelse) eller dylikt utgångspunkten. Kanske är självaste bilder utgångspunkten för en berättelse via littera (bokstäver).

I dessa bilder nedan finns också en berättelse, framförallt i bild nr 2. Bild nr 1 kommer från samma trakt och hänger på sitt sätt ihop med nr 2. Dock är själva historien omöjlig att berätta i ord, just här, på grund av etiska skäl. Bilderna får tala.

Björkfeber - telepatiska smittvägar

Det har visst grasserat någon typ av björkfeber här i bloggvärlden. Själv trodde jag mig vara skonad, visste absolut inget om den under min ledighet men si... det verkar finnas någon telepatisk smittväg mellan fotointresserade. Eller en virtuell kan den kanske kallas för. Noterar stilla att min ledighet har resulterat i ett antal björkbilder i vilket fall. 

Den långa körsträckan, 2 x ca 600 km, gav rika möjligheter till mer eller mindre dåliga bilder i farten under de sträckor man agerade passagerare.

 Tycker mig ana någon småländsk björk...

Här finns det garanterat några björkar

Min favoritbild, vill gärna att dessa är björkar, men minns inte säkert. Tycker att det ser så ut i alla fall.

Nu flimrar det inte i ögonen längre. Björkar, garanterat.

Sovande Han 1 mellan björkarna. En rastplats någonstans i Sverige. Bilderna publiceras med ett något slags "villkorat tillstånd".

Sovande Han 2.

Sovande Han 3.

Sovande Han 4.

Någon var här. När?

Ingen var här.

En björk i klor på sin sköna mördare. Knappt något levande kan överleva en murgröna.

Garanterat giljotinerade björkar fast med något slags aura fortfarande.

Stiliserad sommar

Stiliserade bilder, hur ser de ut? Antagligen på väldigt många olika sätt. Nedan min egen tolkning av begreppet stilisering, i denna stund, vid genomgången av sommarminnen komprimerade till foton...

Wikipedia: "Stilisering är en konstnärlig bearbetning där det typiska framhävs ofta genom att förenkla motivet. Inom heraldiken är stilisering av motiv det normala. Inom konst sker stilisering vid skapande av symboler och också vid vissa mer traditionella konstverk. "

Nationalencyklopedien: "stilisera, förenkla och framhäva det typiska (vid avbildning av något); överfört eller bildligt om annan förenkling eller renodling."

Plats: Kiviks Artcenter, 2010-08-06.