Skönheten finns där livet vissnar

Skönheten finns överraskande nog där vi i vanliga fall bara ser något visset som ska slängas bort. Som i den här liljan som ser ut att vara bara skräpig vid det här laget. Jag kan inte förmå mig till att kasta den i soporna; se så spännande den fortfarande är bara man tittar med förstoringsglaset eller via kameran.

Ibland har man svårt att hitta logiken i PSE. Har använt ansenlig tid nu för att reda ut hur man kan lägga till enkla ramar eftersom den mellersta bilden krävde ju en sådan. Och till slut visade det sig vara väldigt enkelt. Men då fick man överge manualen och googla i stället. Bakvänt.  

Mina 111111-bilder... och lite uppgifter för er...

Tog mina 111111-bilder  i morse fast då visste jag inte att jag höll på med just 111111-bilder, hade nämligen inte läst FS och därmed hade jag inte sett heller att dagen var speciell ur fotoperspektiv. Tog mina bilder mellan kl 08.18 och 08.26. Visserligen visar bildernas filinformation ett klockslag en timme senare, men det beror på att jag ändrar inte tid mellan sommar- och vintertider i kameran (kamerorna). Borde jag? Vad gör ni och vad är ert argument för att låta bli eller att ta sig besväret att ändra? 

Varför jag tyckte mig ha tid att ta bilder i morse berodde helt enkelt på att jag lyckades ta mig upp en aning tidigare än vad som var nödvändigt. Stativet med kameran stod uppriggad sedan förrgår kväll när jag tog nattliga fotografier på en lilja i fönstret. Hade då använt manuella inställningar i kameran och behöll detta i morse, korrigerade bara exponeringstiderna så de skulle passa morgonljuset bättre. Liljan stod mot ljuset, men en diffusor fanns bakom. Diffusor = en plisségardin = ett slags persienn. Hade jag haft mer tid hade jag arrangerat om alltsammans så att ljuset kom från en bättre vinkel etc, men SÅ mycket tid hade jag inte!

Provade olika exponeringstider och exponeringskompensationer och hade tänkt redovisa dem i samband med presentationen av bilderna. Vid redigering kom jag dock förändra somliga av bilderna till den grad att den typen av uppgifter skulle helt sakna existensberättigande. Nöjer mig med att uppge att tiderna blev relativt långa, bländare 2.8, ISO 200-400, exp.kompensation +/- 0 till 0.3-0.7. Objektivet är mitt makrodito på 100 mm.

Ni behöver inte tycka något om bilderna, men det skulle vara intressant att höra om någon av bilderna tilltalar någon av er något mer än resten av bilderna... Då tänker jag främst på valet var färger. Eftersom jag är begåvad med en lindrig art av färgseendedefekt kan det ibland vara av intresse att höra hur andra uppfattar mina val av färger. 

Jag har mina personliga favoriter bland bilderna nedan, men de får vara hemligheter. 

Bilderna 1 och 2.

Bilderna 3 och 4.

Bilderna 5 och 6.

Upptäckte förresten vid morgonens fotografering något jag inte har noterat tidigare: antiskakfunktionen i min Pentax är inte i funktion när man väljer helmanuella inställningar. Är detta vanligt i andra kameramärken? I morse var ju inte detta något problem när jag använde ett stativ, men att makrofota på fri hand med manuella inställningar blir nog ingen hit direkt för min del.

Noterar en lustighet på tumnaglarna på de oredigerade bilderna i fråga när jag tittar på dem i min dator. Tumnagelbilderna är spegelvända, dessutom har de liggande format trots att jag har tagit dem i i stående format. Hur kommer detta sig? Detta fenomen har aldrig förekommit tidigare. Det objektiv jag använde senast före makroobjektivet var en 35 mm:are och tumnaglarna ser fullständigt normala ut.

Övervakad av storebror

Gick där omkring med ett givet syfte, nämligen att eventuellt inhandla något som var på rea. Reatider är det ju i den här branschen, åtminstone för de produkter som är tänkta som en fägring utomhus.

Eftersom jag nuförtiden för det mesta bär på en "riktig" kamera med mig, nästan vart jag än går (utom till jobbet, det blir lite mer sällan) så fick jag plötsligt en snilleblixt: varför inte fota här? Fotomöjligheterna har ju beskurits en hel del nu under vardagar när man är på jobbet mesta delen av den ljusa tiden. På morgonen är det ljust när jag cyklar dit, men då har jag bråttom. Ofta stannar jag ganska sent på jobbet och det hinner bli mörkt innan jag beger mig hemåt.

Satte igång med att fotografera, en aning försiktigt. Man kanske inte får fota här? Borde jag gå och fråga någon i personalen? Före varje tagning såg jag mig omkring, för säkerhets skull. Så många bilder tog jag förresten inte så mitt tilltag räknas knappast. 

Men jag kände mig övervakad... Han stod där, stirrandes med sin orubbliga blick... Redan!

I verkligheten var de en hel armé skulle man väl kunna säga, snälla övervakare...

Följande morgon som var denna morgon vaknade vi här i Uppsala till ett soligt och kyligt höstväder. Det var betydligt lugnare att krypa omkring på den egna terrassen och fota, inte en kotte som varken ser eller bryr sig om vad jag håller på med.

Det är ganska sällan numera jag tar flera bilder på samma motiv, men nu blev det så. Och då blev det genast svårt att välja vilken man föredrar. Kanske den här nedan ändå? Gillar nämligen att ytstrukturen på krukan framhävs här, skuggan är ett bonus.

Hur en fotopryl kan rädda liv

Fotoprylar kan rädda liv! Åtminstone mitt nya förvärv har räddat ETT liv, ett litet sådant. Det handlar alltså om ett makroobjektiv som jag skrev om i förra inlägget. Och det lilla livet - han/hon finns här nedan någonstans... 

Det var bl.a. för detta jag skulle ha ett makroobjektiv till - fjärilsfoto. Tyvärr har de två vackrare sorterna inte behagat visa sig för mig sedan jag fick mitt objektiv, inte denna skönhet nedan heller. Varför?! Fotot taget med mitt 55-135 mm.

 Alla bilder nedan är tagna med Pentax D FA 100 mm/2.8 Macro WR.

Två flugor på samma smäll... Fast det är skuggan förstås som är poängen, även om jag såg den först efteråt....

Här är den tacksamma (?) varelsen för livräddningen. Tvestjärten hittade jag inne, fångade upp den försiktigt, bar ut den för fotograferingen. I vanliga fall hade jag nog inte varit lika godhjärtad...

Här är det inte fråga om livräddning! Upptäckte att mängder av jordgetingar har bosatt sig under solsängarna. Ett trettiotal rejäla öppningar från underjordiska gångar upp till markytan! Utan att ha sett på krypen sa min man att det var myror. Men jag hade det här bildbeviset! Visst är det någon typ av jordgeting? Minst tre arter lär det finnas. Någon som vet vad vi ska göra med dem? Som sagt, ingen livräddning är aktuell!

Det här ser ut som livräddning, men det är det inte. En myra släpar på ett dött tungt släp... Boken? Afrikanska författaren Chimamanda Ngozi Adichies roman "Lila hibiskus". Gripande. En illustration om hur mycket ondska en religion kan föra med sig när dess innehåll vantolkas in absurdum ( i det här fallet kristendom i katolsk tappning).

Den här varelsen dammsög jag nog upp idag....

Min man tyckte kanske att det var lite onödigt av mig att köpa ett objektiv till. Han är dock klok nog att anse att när ju nu har objektivet så ska det också användas. Plötsligt förvandlades han till min fotoassistent, ropandes "Kom, här finns en fin fjäril!" Jag hann ju inte förstås, synd för den var en av de vackra... I stället hittade min "assistent" en gräshoppa/syrsa som jag kunde fota. 

Ser ni, den kollar på mig! Det gjorde den länge!

Lite blommor och blad ville jag också få med. Men visst, även där fanns någon insekt.

                                             Kvällsljuset spelar på bladverket.

Har provat att använda både autofokus och manuell fokus och blivit övertygad om att manuell fokus är att föredra om fotoobjekten inte är för rörliga av sig (alltså precis vad makroexperterna säger). Bilderna ovan är en blandad kompott av fokuseringsövningar. Vill minnas att de tre sista är manuellt fokuserade, så även den ensamma jordgetingen.

Det jag har missat genomgående i bilderna ovan är att kamerans inställning för bästa skärpa hade jag dragit ner något av någon anledning, för någon dag sedan. Har inte klart för mig hur stor betydse kamerans skärpeinställning har för bilderna, ska den helst stå på maxvärde alltid? När är det lämpligt att använda de övriga inställningarna, t.ex. mättnad, ton osv? Lätt hänt att man glömmer ändra dessa nästa gång man använder kameran, det räcker så väl att försöka komma ihåg ISO och exponeringskompensationen.

Fortfarande är jag hänvisad till Picasa ett litet tag till, i de tre sista bilderna hoppade jag över all redigering, så även skärpningen.   

Sista chansen...

...att fånga denna raritet på bild i år!

Blomningssäsongen för denna väldigt speciella blomma är nästan slut, men en och annan vacker individ går fortfarande att hitta. Plats: Kungsängen i Uppsala. Blomma: Kungsängsliljan förstås.

Kungsängen ligger väldigt nära staden. En lagom promenad från citykärnan längs Fyrisån på dess östra sida,  förbi båtvarven, under Kungsängsbron, en stig vidare söderut och rätt som det är är man framme.

Den vita Kungsängsliljan är väldigt vacker i sin enkelhet, dock är det lite sent att finna en sådan nu för den blommar ut tidigare än sin lila syster. 

Alla bilderna har N8-kvalitet. Det lär bli mer av detta då batteriladdaren till min Pentax är spårlöst försvunnen...

Hur kan en laddare bara gå upp i rök?