Otrevliga reskompisar

Lyckades bli en nära vän med två stycken otrevliga mikroskopiska varelser på det senaste besöket utanför landets gränser. Den elektroniska varianten, virus på minneskortet upptäckte jag några dagar efter hemkomsten. Den andra varelsen är ett slags levande variant på den elektroniska, kanske virus, kanske en bakterie, men den tog ut något slags hämnd på mig ett dygn före hemresan. Hämnd för vad?

Hur ska man göra om man vill bekanta sig med dessa varelser?

Virus på minneskort: Vid en uppkommen nödsituation går du in i första bästa butik med elektroprylar och ber om att köpa den typ av minneskort du behöver. Du visas ett minneskort utan förpackning, du tackar nej först, går över till att samråda med ditt samvete eftersom inget annat kort finns tillgängligt. Samvetet gnager: Varifrån kommer detta kort? Stulet? Handlar butiken med stulna prylar? Virusrisk? Har jag något val? Nej, för detta är ju en nödsituation och du befinner dig i stadens utkanter med ett begränsat utbud av elektrobutiker. - Och så går det som det går.

Den andra mikroskopiska varelsen då? Ja, se gärna till att du är "känslig" i magen, underlättar. Du går och äter ute någonstans, det går bra med någon till synes bra restaurang i ett välordnat land. Beställ in något som inte är uppvärmt, en sallad till exempel. Se till att kocken bär på t.ex. Staphulococcus aureus eller något liknande. Fixat! Att ta till sista minuten-hjälp (när första symptomen dyker upp) i form av den svindyra whiskyn från rummets kylskåp är ett dödsdömt försök. Spara slantarna i stället!

Efter att du har hämtat dig från det absolut värsta efter ca 10 timmer börjar du inse att flyget hem går om någon timme. Din medhjälpare kollar om inte hotellrummet kan lämnas lite senare, du behöver all vila du kan få. Främst behöver du dock ett eget badrum. Svaret är kanske ja och då upprepas denna frågeprocedur några gånger till. Kanske får medhjälparen hala upp plånboken, vem vet. Nu börjar du bli frisk nog att köra med medhjälparen; Koka te. Hämta socker. Hämta salt. "Det finns inte salt." Men gå då och hämta från hotellrestaurangen. Du måste ju tänka på elektrolytbalansen om ingen annan gör det! Du börjar inse att flyget hem ska ju gå snart, du bättrar på stämningen genom att oroa dig för om du klarar resan. Blir du släppt ombord ens?  Lika bra orosmoln är att fundera över om det blir till att fortsätta betala hotellvistelsen något dygn till (eftersom veckoslutet är slut blir det dyrare) och betala en ny flygbiljett (självklart har du inte någon ombokningsbar biljett). Finns det ens biljetter; "alla" ska ju hem från filmfestivalen.

Staden? Berlin! En stad med mycket linjespel att beundra, men ack så svårt att få bukt med med alla linjer på foto. Hur jag än gjorde med planeringen av bilden och efterarbetet sedan så känns resultatet fel. Saken blir inte bättre av att vissa hus verkade ha lutande linjer även i verkligheten, så var fallet t.ex. med huset i bild 3. Har dock korrigerat linjerna där något för det såg för märkligt ut annars.

Har beklagat mig för dessa problem tidigare, men kanske har någon lite tips att dela ut just avseende dessa specifika bilder. Vilka linjer skulle ni t.ex. välja som raka horisontella eller vertikala linjer? Några alls? Lägga det teoretiska åt sidan och gå på ren känsla och intuition? Strunta i att fundera i dessa banor överhuvudtaget?

Projekt: Det gångna året – del 6

I JUNI 2010 hände roliga saker. Stockholms maraton och en möhippa under samma dag, samma plats… En gemensam fotoutställning med fotokurskamrater hörde också till månadens höjdpunkter. Utställningen hade vi på Uppsala Fotografiska Sällskaps lokaler. Samma dag med vernissagen pågick Uppsala performancefestival med mängder av konsthändelser, hann tyvärr inte se annat än en performance av en japansk konstnär. Men vilken performance! Koppling till fotografi fanns perifert.

Stockholms maraton; imponerande med alla dessa sportiga killar och tjejer.

Oturligt nog sammanföll maratonsträckan med en annan viktig sträcka, nämligen möhippagängets stråk till kajen för att kunna äntra en båt. Alla fick spurta en kortis vid bästa lämpliga tillfälle, men det var inte lätt. Krocken/krockar  låg i luften, dock inga smockar vilket man hade kunnat vänta sig av maratonlöparna. Men nej, de tog det lugnt. Några såg till och med lite roade ut vid dessa ”nära krocken”-upplevelser.

Men vi kom alltså över! Även jag, en medbjuden deltagare i dotterns möhippa. Har ni hört förr att en MOR får vara med på en möhippa?! En ära, vill jag påstå! Men som ni förstår, någon måste vara utanför bilden och det är ju förstås jag. Har tydligen här kapat några fötter för att få med hela hus… :-(

En trevlig skärgårdstur med vackra vyer mot möhippans delmål.

Fjäderholmarna. Svensexan pågick förresten på samma ö fast på en annan matlokal. Där fanns även brudens och brudgummens fäder med! Ej som objudna gäster utan medbjudna de också!

En middag med god mat och roligheter och sedan tillbaka till stan för en fortsättning. Men inga bilder här. Och vi lite äldre avvek lite tidigare för ordnings skull…

I mitten av månaden var det dags för fotoutställningen som vår fotokurslärare Johan var initiativtagare till. Johan är förstås medlem här på FS. Så även många av deltagarna. Vi hade inget tema för utställningen och därför blev den förstås lite spretig, men det gjorde absolut ingenting i detta sammanhang. Inlämningen av foton skedde några dagar innan och på vernissagedagen träffades vi på morgonen för att fixa till allt. Johan hade redan tänkt till en del innan.

Lite huvudbry och spring blev det för Johan.

Morgan spikar, Jessica och Salem tänker ut hur det ska bli bäst.

Sven och Nikos grunnar också på. Hon närmast också, namnet har jag glömt (vi gick inte samma kurs så det är förlåtligt att vara glömsk).

Eric vid sina verk, fotograferade i Indien. 

Joo, det blir nog bra så här.

Performanceinstallationen av den japanska konstnären Hiroko Tsuchimoto på Västgöraspången  var mycket märkvärdig. Hon låg på det här sättet orörlig i sin kokong hela lördagen, om jag minns rätt var det från ca kl 8-9 fram till kvällen kl 20. Maxtemperaturen denna dag låg på +14 grader, men mesta delen av dagen kring +12. Inget regn tack och lov. Hon hade två lokala medhjälpare (som byttes ut av och till) och som stod i var sin ände av bron med kameror på stativ. Deras funktion var att ta bilder av oss gloende förbipasserande, de arbetade mycket diskret för att deras syssla inte skulle märkas. Antar att vi ingick i denna performanceinstallation på något sätt. Eller så handlade det om att dokumentera i all enkelhet.

Så här såg Hiroko Tsuchimoto ut på riktigt. Har hämtat bilden från hennes webbsida . Oklart om hon förbereder sig här för den långa dagen eller om hon håller på och packar ihop sina tillhörigheter.

Projekt: Det gångna året - del 4

Sorry,  dagens andra, men dock det ”rätta”  inlägget. Det blir is, fors, fotboll, god mat, husvagn, rökpaus, Valborg – allt huller om buller.  Månaden APRIL förra året var en händelserik månad helt klart.

En tur till Finland ännu en gång. Man kan nästan inte tro att detta kan vara april, på sträckan mellan Stockholm och Helsingfors.

Uppladdningen till album och från datorn till bloggen funkar nu, hurra…!

Rökpaus i Uleåborg (Oulu). Obs! Jag röker inte.

Ibland hade jag lite fågelperspektiv. Här tittar jag ner på husvagnar i långa rader, längst bort vid den röda bilen är mors och fars husvagn. De åker skidor både på  längden och tvären fortfarande trots sin höga ålder (80 resp. 75).

Annorlunda utsikt i centrala Helsingfors, hur lättillgänglig som helst från bilinfarten vid Vikings färjeterminal.  Dimma och sol ihop erbjöd ett märkvärdigt skådespel med havet, isflaken och holmen en bit bort.

Linköping nästa och sjön Roxen:

Ett försök att agera fågelfotograf när ett tillfälle dyker upp.

En superb måltid på en japansk restaurang! Linköping är värd besöket bara för detta, men vad hette stället…

Hem till Uppsala. Vissa gånger får man ett vackrare mottagande än vanligt.

Valborg i Uppsala, såklart! Det här gänget är modigt, snudd på övermodigt...

Ja, så var det!

Nyårslöften

Har lovat mig själv för 2011: Publicerar bra bilder på FS (Obs! modifierad från gårdagens "bara bra bilder"). 2. Blir mer aktiv på att kommentera andras bilder igen. 3. Ska blogga lagom mycket. 4. Ska sätta igång och träna igen på riktigt. Att bugga och "swinga" är bra men något annat som tillägg är ännu bättre. 5. Ska läsa mer än vad som har hunnits med under hösten. 6. Ska uppfylla alla mina löften hit och dit. 7. Ska byta profilbild på FS.

Vissa saker hänger ihop, t.ex. mer läsning blir det om man ägnar sig mindre åt bloggn... Fast mest verkar det finnas "mer-grejer" på listan. Oroväckande.

Utomhustest med tema rött + lite gult + en bonusbild

I går testade jag det nya "fördärvet" Olympus µTough 3000 under mycket ogynnsamma förhållanden inomhus och visade bilder därav. Idag var det dags för utomhustestning. Den korta promenaden till bilen på morgonen räckte för att det skulle bli några bilder samt ett konstaterande om att kamerans knappologi är anpassad till sommarklimatet, dvs bara fingrar. Med fingervantarna på gick det i princip bara att trycka på on-off knappen och på avtryckaren. Och ändå har jag små händer och fingrar. Det blev till att ta av handskarna och frysa för att kunna göra något mer. Det ska väl vara så med en liten kamera, men detta är ju en kamera för tuffa förhållanden ändå! Knapparna är lite svåra att se också. Ska man använda denna kamera vid snorkling, vilket jag har tänkt mig framöver någon gång, så är det nog bra att memorera knapparna och lära sig hantera dem enligt blindskriftsmetoden. Eller ställa in allt i förväg och hoppas på det bästa.

Ljusförhållande var mycket klena på morgonen, men jag lät mig inte avskräckas. Här en av entréerna vid den gamla delen av Samariterhemmet.

Före detta Riksbankshuset. Snön har blivit alldeles för vit både ovan och nedan, efterbehandlingens fel... Men husen är viktigast här.

Ingen isstorm har passerat men underkylt regn uppenbarligen. Lite svårskrapad var rutan.

Ser ni vad som står på skrapan...?

Vid lunchtid borde det ha blivit mycket mer dagsljus. Inte så, en aning möjligen, men borde vi inte vara på väg mot ljusare tider och det borde märkas?!

Det finns många vackra gamla byggnader inom Gluntenområdet (Uppsala Science Park heter det numera). Vad gör man förresten med sådana här bilder (se nedan) som inte går att "räta upp" hur man än gör?! Gav upp här till slut eftersom alla försök ledde bara till att någon horisontell eller vertikal linje ställde till det  och slutintrycket blev snett. Då får det vara originalsnett!

Visar även en bonusbild från en inomhusmiljö, tagen med samma kamera idag. Om ni tror att tavlan är ett ensamt (konst)verk har ni fel. Hela alltihopa, inklusive väggen, är ett konstverk av Gunilla Sköld Feiler. Länge trodde folk att väggen bara var en vägg, men icke! En vårvinterdag skulle några av oss iväg och åka skidor efter jobbet och de medhavda skidorna ställdes mot väggen i väntan på friluftslivet. Linné hade inte kommit på plats ännu så hela väggytan var som gjord för att man kunde ställa saker mot den. Rätt snart damp ett mail ner i inkorgarna: skidorna måste bort bums för inga föremål fick ställas mot väggen för väggen var ett konstverk! Alla var lydiga förstås, men också förundrade; är det här ett konstverk? Plötsligt såg man på denna vägg med helt nya ögon. Får konst se ut hur som helst? Kan vad som helst vara konst? Ja! Nej! Meningarna var delade.

I dag står förresten några stora krukväxter samt ett slags vattenstaty i ena änden av väggen. Tror inte att konstären skulle uppskatta deras närvaro där. Jag gör det inte i alla fall för enligt min mening utgör den starkfärgade väggen med det ensamma Linnéporträttet tjusningen och de andra föremålen förstör totalintrycket.

PS. Bilderna är inte "naturella" för jag tyckte att de dög inte att visas annars. För bättre kvalitet i originalbilder med denna kamera behövs nog lite trevligare ljusförhållanden, men det kommer väl en sådan dag också. DS.