En snygging i en solstol

Uppehåller mig i samma tema som i går, dvs strand och sol - mycket sommarkänsla. Folk av alla sorter ligger och steker sig i strandstolar; varför inte fota dem? Eller någon av dem i alla fall? Som den här snyggingen. Kanske räknas han inte till "folk" direkt, men en plats i solstolen har han helt uppenbart reserverat.  

Han ligger där i solstolen och verkar trivas i lite skugga. Jag känner mig som en smygfotograf.

Jag vill ju inte vara någon suspekt smygfotograf så jag kliver fram och visar öppet min kamera och att jag fotograferar.

Han verkar inte bry sig... 

... utan stirrar bara på mig, helt utan att blinka faktiskt. Vilken typ!

Har i all hast bytt till makroobjektivet för att få bättre skärpa. Just nu känns bättre skärpa som något väldigt viktigt. Dessutom vill jag komma närmare honom...

När solen når honom ser jag verkligen hur fantastiskt fin han är! Vilka ögon!

Närmar mig från andra hållet, lite profilbilder på nära håll är ju kul att få.

Han är inte ett dugg besvärad. Jag börjar misstänka att han har en kraftig ådra av exhibionism i sig.

Han smaskar med munnen när jag kommer närmare. Hör i och för sig inget ljud, men jag ser ju att han smaskar. Vad kan det betyda? Gillar han mig? Förbereder han en attack?

Testar lite försiktigt hans reaktioner genom att fotografera honom från olika håll. Han bryr sig inte. Han verkligen bryr sig inte ett dugg om min närvaro.

Han och hans släktingar betraktas som en föda på sina håll, lättfångade sådana dessutom vad jag förstår av vårt möte. Han är en dyr delikatess, sägs det också.

Hur jag vet att det är han? Njaa, det vet jag ju inte. Kanske var det hon.

När man tar bladet från munnen...då blir det mycket svavelos

Att ta bladet ur munnen har sina risker, det kan ju bli lite svavelosande och hur trevligt blir det? Inte alls trevligt kanske. Ibland kan det behövas ändå och då tänker jag på alla kontroverser som förekommer på FS med regelbunden oregelbundenhet. Konstigt förresten att det finns en koppling mellan svavelos och att ta bladet från munnen egentligen. Hur kommer det sig?

Svavel är i alla fall ett icke-metalliskt grundämne som räknas in i syregruppen, men som också betraktas som mineral. Svaveldioxid framställs eller uppstår i sin tur ur svavel. Och svaveldioxid finns bland annat i vin. I somliga viner rent utav i skadliga mängder, framförallt i lådviner, om man ska tro en studie som Dagens Nyheter presenterade ganska precis för två år sedan. Astmatiker och de med allergier ska vara särskilt försiktiga. Detta låter ju intressant...  Nu blir jag nyfiken och det blir mer research...

Går in Livsmedelsverkets webb. Det finns ett krav att livsmedel som innehåller svaveloxid i mängder större än 10 mg/kg eller 10 mg/l ska ha en märkning om det just på grund av att ämnet är skadligt i höga koncentrationer. I studien som gällde åtta lådviner låg koncentrationen långt över 10 mg-gränsen för alla sorterna. Har lådvinerna någon märkning om detta? Ingen aning för vi nyttjar inte lådviner. På flaskor som står i vårt skåp står det ingen information. Enligt artikeln måste halten svaveldioxid deklareras i viner (antagligen om halten är över gränsnivån ).

Det här börjar ju bli riktigt intressant. Har vi ett stort  statligt företag - Systembolaget - som struntar i att följa upp att de produkter som finns i deras sortiment uppfyller lagkraven? Jag anar en stor skandal... Var finns löpsedlarna...? :-) Har problemet kanske fått en lösning under de två gångna åren och alla viner med högre värden har en märkning? Står det inget så är det frid och fröjd?

Enligt studien: "Gränsvärdet för dagligt intag för en person som väger 60 kilo är satt till 42 milligram. Det uppnår man genom att dricka bara ett par glas av ett vin som har så hög halt som 120 milligram per liter. Men om du är astmatisk kan du reagera på mycket mindre doser än så, säger Nils-Gunnar Ilbäck, professor i toxikologi på Livsmedelsverket."

Det verkar uppenbart att åtminstone folk med allergier och astmatiska besvär bör dra öronen åt sig: Dels kan man undvika lådviner (inget problem för mig). Tyvärr verkar det som att det är bra att unvika vita viner i alla former också eftersom de innehåller högre svaveldioxidnivåer överlag. Och det här var ju trist. Goodbye chardonney...

En man/kvinna av ordning undrar kanske om försiktighetsåtgärder verkligen är nödvändiga om man inte upplever några hälsoproblem. Visst, men vissa effekter på hälsan uppkommer ju på lång sikt och att dricka viner med skadligt höga svaveldioxidhalter (förbjudna ju t.ex. i USA) känns därför helt onödigt om man kan välja ett vin med lägre koncentration av ämnet. Själv har jag noterat att mina astmatiska besvär framträder i vissa situationer, men har aldrig tänkt på att det skulle bero på vinet jag har i mitt glas! Tankarna har alltid gått till maten, vad fanns där...? Eller, någon som röker i närheten...? Någon parfymerad person i närheten...? Glömt/struntat i medicineringen...?

Ni som vill kolla ert vinförråd; orden svaveldioxid eller sulfit alternativt tecknet SO2 avser ämnet i fråga är godkända för att användas i märkningen. 

Bladen försvann sin kos redan i början av min berättelse och det blev bara svavelos, men det får bli bilder på några blad i stället!

Jag hoppades att de skulle bete sig som hjortron

Men det verkar inte så. Ni förstår, hjortron kan man plocka för tidigt, dvs innan de är mogna, för mognar gör de oavsett om de är kvar på myren eller inte. En annan sak är förstås att det anses på sina håll som ett riktigt otyg att plocka hjortronen halvmogna. Dylikt förfarande kan tolkas som beviset på bristande moral och omdömeslöshet och vem vill få sådana epitet klistrade på sig själv... 

Men jag har i alla fall gjort ett liknande försök med björnbären. Till mitt försvar vill jag anföra att björnbären är våra och det är vår sak att bestämma om de får ruttna på grenarna eller på köksbänken. För det är det de verkar nämligen göra, ruttna utan att mogna, på köksbänken. Det såg lovande ut till att börja med, de röda icke mogna bären började anta en mörkare nyans, men rätt som det var hade de börjat skrumpna ihop... Synd!

Här är dock bären i sina glans dagar någon dag sedan. De svarta är uppätna. Och de röda ruttnar/skrumpnar ihop för fullt alltså.

Frökapslarna tillhör akvileja och väntar nu på den nästkommande varma säsongen, i likhet med många andra, kan tänkas.

Lunchmacro

En runda i Geijersdalen vid lunchtiden resulterade i en mängd macrobilder. Vädret var perfekt, mulet, en aning dimkänsla, ingen vind. Nu ska det fotas fantastiska macrobilder! Det ska ju inte vara så svårt sägs det! Fast några andra säger att det är svårt. Vi får väl se...

På macrokursen fick man ju lära sig att ju närmare fotoobjektet man kommer desto viktigare blir det att vara alldeles stilla. Att flytta på sig en millimeter får stora konsekvenser för skärpan. Helt logiskt förstås. Har ju fått erfara att detta är sant sedan tidigare och även på kursen i helgen, men NU ska jag sköta mig exemplariskt!

Puh, inte lätt. De flesta av bilderna blir mer eller mindre suddiga, möjligen finns skärpa någonstans, men kanske inte där jag hade tänkt mig. Kors var svajig man är när man fotar! Hålla andan hålla andan! Ett stativ är säkerligen bra och ha, men funkar mindre bra med de rörliga varelserna. Och de hamnar lätt i mitt blickfång.

Som sämst blev bilderna så här, enligt nedan. Var är skärpan? På den lilla filuren på kronbladet hitåt? Kanske det, fast tror inte att det var meningen. De flesta av den här typen av bilder kan i bästa fall trigga igång fantasin, för övrigt fyller de ringa funktion. 

Nej, det får bli lite blomster ändå. De är ju stilla. Nehej, visst inte riktigt alla, en aning verkar det blåsa i alla fall och somliga av fotoföremålen svajar betänkligt, inte bara fotografen. Skärpeinställningar blir onödigt svåra att få till. Det här ska ju vara lätt som en plätt! Vem som helst kan! Här i alla fall ett stadigt exemplar som låter sig fotograferas!

Fjärilar är så fina så dem vill jag gärna ha på bild! Den här flög omkring i stort sett hela tiden. Det var inte tal om att få komma den nära. Den kan nog vara en kålfjäril, eller?

Amiralen lyckades jag komma riktigt nära med lite tålamod. Manuell fokus används för att inte skrämma iväg den med autofokusljudet.

Väl riktigt riktigt nära blev det ju förstås inte så lätt med skärpan! Attans vad svajig man är!

Det var lite lättare ta sig an de lite mer långsamma och mindre lättskrämda insekterna. Vem som helst kan! Och jag är vem som helst.... :-)

I princip var det endast de här sju sista bilderna som var något att ha. Av 59 stycken totalt... Kändes som jag hade gått igenom ett träningspass under min fotosession, andfådd av alla ansträngningar att hålla andan och få till skärpan. Hur svårt kan det va?

Macrofotografer i aktion

Macrofotokursen i Botaniska trädgården i Uppsala var en av fotofestivalens nyttiga punkter för min del. Vi skulle ju förstås koncentrera oss på allehanda växter, men mina vanor trogen slank jag till och med här in på ett sidospår och en del av resultatet finns här. Det är i alla fall mitt macroobjektiv som satt på kameran, förträfflig även för porträttfotografiska ändamål, har jag hört av några sakkunniga.

                                      Nedan Anna Dillner, vår ciceron.

Här nedan Bert-Ola, finns här på FS, även med en blogg.

                                            Håkan är en ny FS-medlem.

I mitten Maria, FS-intresserad. Alla är kanske intresserade vid det här laget, Anna har skickat en FS-länk + en länk till Naturfotoforum till alla så det lär blir några som nappar på någondera.

För övrigt blev det ju naturligtvis en mängd macrobilder, vad annat! De kommer, de kommer...