Slowfoto i faslig fart - fast det blir ju bromssträckor också

Håller på med att fräscha upp ungdomens mörkrumserfarenheter för fullt, jag går nämligen en regelrätt kurs i ämnet just nu.  Det hela startade med en avdammning av en av kamerorna på prydnadshyllan, valet föll på Olympus OM-1 som det ju har väsnats en del om här på FS någon månad sedan (jag deltog en aning i väsnandet också).  Två exemplar hade jag att välja på, men det visade sig att det nyinköpta batteriet (som krävs för ljusmätaren enbart) inte väckte något liv i ljusmätaren i den ena kameran. I den andra kameran gick det inte att få upp luckan till batterifacket...

Nästa steg: Börja fotografera. Att fota igen med en kamera där greppen kändes så välbekanta är en fin känsla. Att exponera utan ljusmätare kändes däremot väldigt ovant, men det var bara att kasta sig in i hemligheterna med Sunny f16-metodologin. Första rullen togs i faslig fart med en 50 mm optik, en förmiddag och en eftermiddag - samma dag.  Hade fått för mig att filmen var på 24 bilder, men eftersom filmen "aldrig" tog slut var den ju uppenbarligen på 36 rutor. Vilken sort? Tri-X 400; tror att fler än jag har hört sorten nämnas här på FS...? ;)

Modet växte betydligt under den första fotorundan, trots att inget resultat fanns att skåda. Alltså, nästa rulle tog jag ett par dagar senare, nu med en 100 mm optik. Det blev lite mer huvudbry vid exponeringar därmed, men man ska väl våga...

Första rullen fick jag framkalla häromdagen - vad glad jag blev att det fanns bilder där! Var ju beredd på det värsta scenariot med att allt hade blivit totalt felexponerat bortom all räddning. Så illa var det ju inte tack och lov.

Nu är jag mitt i slowfasen - väntar på nästa kurstillfälle när vi tar itu med våra framkallade filmer och får uppleva den verkliga sanningsminuten.

Bloggbilden här tog jag något år sedan på en fotokurs (digitalfoto). Vi hade fått studera Anton Corbijns bilder och i anslutning till detta skulle vi öva oss i att ta ett antal bilder i hans anda och visa för varandra nästa gång. Här ett exempel på hur jag tänkte; fotot är taget med min föregående systemkamera, som JPEG,  och på den tiden hade jag inte tillgång till varken PSE, GIMP eller annat mer avancerat redigeringsverktyg. Förmodligen skulle jag kunna göra något mer med bilden nu, men jag låter bli, den speglar ändå min fotografering då och är därför ett slags "tidsdokument".  

Ett antal dagar sedan fick jag se filmen Control av Anton Corbijn (medlemsvisning på UFS - Uppsala fotografiska sällskap). Rekommenderar! Det jag inte visste innan, men vet nu är att filmen är verklighetsbaserad och handlar om sångaren Ian Curtis i bandet Joy Division. Filmen lyckades förmedla väl den ångest han så uppenbart plågades av, mer och mer ju mer framgång bandet nådde. Skådisen i filmen är förresten mycket lik den verkliga Ian Curtis.

Det drar ihop sig - Dagnys fotofika 6/10 - !!!

Den första lördagen i månaden närmar sig med stormsteg - dags för Dagnys fotofika nu på lördag!

Tid: Lördag den 6 oktober - kl 10.30

Fik: Broströms kafé i det gamla godsmagasinet vid stationen

Stad: UPPSALA!

Både ortsbefolkning och långväga gäster välkomnas! Den som inte fick tillfälle att visa "sommarens bästa bild" förra gången får nu en ny chans!

Obs det förekommer "falska" Dagnysar på sina håll... i det här fallet riskerar framförallt stockholmare att hamna fel...

Allt är inte flott ute på vägarna

Förra inläggets flotta fordon kräver ett inlägg av en annan sort för balansens skull!

En fullproppad bil som skymtade fram även i förra inlägget. Al Karak, Jordanien.

Konstfärdigt lastade bilar finns det gott om i Jordanien. Kring helger och semestertider/skollovstider reser folk hit och dit. Röda havet är målet för många när man har ledigt under julen. - Julen?! Jordanien är väl ett muslimskt land...? - Svar ja, juldagen är dock en helgdag i detta land som har en kristen minoritet. Och helgen är helg för alla, oavsett religionstillhörigheten. I Jordanien firar man förresten även Labour Day den första maj, vilket man ju inte gör t.ex. i Storbritannien.

En lite sorglig åsyn längs Dead Sea Highway. Hur gick det för de inblandade? Knappast väl. Detta är ingen färsk olyckplats trots att ambulansen står där, det finns nämligen en liten sjukstuga/sjukhus alldeles intill.

Packa packa, denna gång byggrejer, i Bang Niang, norr om Khaolak, Thailand. Och vovsingen ligger där den ligger, undan solen. Djuren är kloka, i motsats till turister, i detta avseende i alla fall.

En hoplappad Volvo 740. Silvertejp kan man göra under med! Obs nu befinner vi oss i Sverige. I Kristianstad närmare bestämt. 

Visst är bilen en klenod, med sin utsmyckning!? :-)

"Jakt pågår", påstås det här. Charmigt ekipage! Hitteplats: Uppsala.

Flotta fordon lite här och där

Fortsätter förra inläggets bildtema - det vill säga bilar  i diverse miljöer, här och där, nära och långt borta.

Där stod den, grann och fin utanför porten. Och flott. Inte min dock.

Vow! En välskött pärla! Vi är kvar i Uppsala, vid Tullhuset nedanför Islandsfallet. PS. Flott var ju temat... DS.

Neråt i landet - till Hook i Småland. En bil som pryder den lantliga miljön...flott flott...

Det är inte bara i Hook man kan hitta färggranna bilar. De finns även i Istanbul. Egentligen skulle det fallfärdiga huset fotas, bilen var i vägen oturligt nog, men turligt nog såg jag senare att bakdelen passade här trots allt. Vad vore livet utan kontraster!? Särskilt mellan det flotta och mindre flotta!?

Något flott här? Njaa, allt är relativt. Den gröna bilen kändes ganska flott här, i Al Karak, Jordanien.

Inget flott men färggrant och vackert flera gånger om. Plats: Ett mindre samhälle vid the Dead Sea Highway mellan Aqaba och Döda havet (Jordanien).

Tvära kast! Gudtjänsten pågår och flotta bilar trängs vid den vackra pampiga katedralen, Lincoln, UK.

Flott, blått och rött tränger sig på här från alla håll, någonstans i närheten av St. Paul's Cathedral, London förstås.

Inte flott men blott lite kul. London är sig inte likt när de svarta taxibilarna verkar vara ett minne blott, mer eller mindre.

Alltså... vad har hänt... eller har det hänt något?

Blogginläggen ramlar in, men vilka är det som skriver och visar bilder? Svar: herrar/killar/gubbar  i långa rader... Just nu är sidan nästintill helfylld av herrar. Bara 12.5% (3 st) av de sist skrivna inläggen  är skrivna av damer, en av damerna har därtill skrivit två av inläggen (heja Margareta!). Nu talar jag alltså om alla inlägg innan man trillar "nedanför kanten" (de som finns i denna stund när jag skriver detta). Ett halvår sedan samma tidpunkt på dygnet var 35% av inläggen skrivna av kvinnor. Ett år sedan 21%. Ja, var är alla just nu?

Vid något fotofika diskuterade vi mansdominansen i "branchen" vilket ju är ett faktum som ingen bestrider. Många helt naturliga förklaringar finns och jag kommer inte fördjupa mig i detta. Däremot dyker det ibland upp företeelser som man undrar lite mer över. Som t.ex. när FS-bloggare lyftes fram till rampljuset på första sidan under en längre period ett tag sedan. Det var uppenbarligen så gott som stört omöjligt för en kvinnlig bloggare att få "ynnesten" att lyftas fram. Bara 5% av de framlyfta bloggare var kvinnor och tog man hänsyn till att vissa (manliga) bloggare lyftes fram upprepade gånger blev ju siffran än mer minimal. Och detta var inte det minsta i proportion till andelen kvinnor som bloggade under perioden i fråga. 

"Surt sa räven om rönnbär" tänker ni nu. Njaa, själv var oerhört rädd att hamna i rampljuset, varandes den tillbakadragana person jag är, jag är så nöjd med er 100-200 som emellanåt läser mina inlägg... Det var en skrämmande tanke att plötsligt riskera ha 2000-3000 läsare...

Detta inlägg är förresten inte någon startpunkt för en genusdiskussion utan bara lite stillsamma funderingar... Var är ni, alla tjejer?

Och det måste ju bli bilder som passar in i ämnet i inlägget. Vad sägs om bilar? I mer eller mindre passande miljöer.

PS. Nu har statistiken förändrats ytterligare; Camillas inlägg har trillat nedanför kanten, endast Maggan är kvar, flera herrar har tillkommit. Och andra sidan kommer mitt inlägg ut... ;-) DS.