Mer bilder från paradiset

På väg mot Vallsgärde passerade vi den sagolika platsen och det vackra gamla huset. På vägen tillbaka vill jag stanna här för att fotografera! Men innan det var dags fångade jag vyn nedan, Fyrisån delar sig strax söder om denna plats till två "floder". Fast detta är en sanning med en modifikation; på kartan ser man att det är en lång udde som sticker söderut från platsen i stället. Det man inte ser på alla kartor är dock att en kanal har grävts mellan Fyrisån och uddens norra del så att att en ö har bildats.

Vi stannade till vid det vackra huset strax söderut , men det kändes inte bra. Inte kan man kliva ur bilen, ut på tomten, för att fotografera? Således fortsatte vi några hundra meter till där en träskylt stod med ordet "Bryggan". Det lät nog så lockande också. En liten promenad och man var framme vid en anspråkslös brygga, nu uppdragen på land. Den dimmiga omgivningen runtomkring Fyrisåns "biflod"/vik var rogivande, tiden stod still. 

Det gamla huset och dess omgivningar gav mig ingen ro . Bestämde mig att gå tillbaka och knacka på för att fråga om lov för fotograferingen. Stod en liten stund vid huset och grunnade på atmosfären. Nej, här bor ingen just nu i alla fall... trots utspridda utemöbler... Efter ett tags grunnande är jag säker på min sak.

Vattnet närmast är Fyrisåns "biflod"/vik, längre bort skymtar den verkliga Fyrisån.

Härifrån togs de bilder jag visade igår (och som jag har lagt med här nedan också); det vackra årummet söderut och den lilla bron norrut. Den lilla bron ser man inte från vägen och inte från huset och tomten heller. En välbevarad hemlighet...

Men nu var jag framme på den lilla bron som inte såg alldeles för säker ut från håll. När man väl stod på den känns den gedigen, lövtäckt dock så man fick sopa bort löv med foten för att få en uppfattning om dess skick. Och vyerna var lika betagande här som från den andra bron.

Fyrisån bör ha bildat en vik här ursprungligen, men som synes har människan hjälpt naturen eller sig själv genom att bygga en kanal här. Kanske har det funnits en liten bäck som har runnit här en gång i tiden. 

Vandrade runt på ön en stund och tog några bilder till.

Många årstider under en dag -> till slut hamnade jag i Finkan också

Ibland har jag med mig kameran när jag cyklar till jobbet. Det brukar innebära vissa komplikationer. Sträckan i tid räknat förlängs från det normala 10-15 minuter till ett oändligt antal minuter. På lunchen riskerar man att inte få tid över för mat. Hemfärden ska vi bara inte tala om. Fast just det sistnämnda är inte direkt något problem nu eftersom det blir mörkt så tidigt.  

Enligt nedan såg i alla fall en av mina arbetsdagar ut ur en fotografisk synvinkel: många årstider rymdes inom en kort tidsperiod, rent utav inom några minuter egentligen.

Morgonen börjar som vanligt. Det är lite dimma. Vid Islandsbron är det inte så mycket folk och trafik, men det beror ju på att jag har en aning sena vanor. Det är väldigt grått och det är väldigt mycket höst i luften.

Cyklar genom Stadsparken fast det får man egentligen inte just här. Till mitt försvar kan jag anföra att jag inte gör det ensam. Jag höll t.o.m. på att bli påcyklad av en annan cyklist när jag var tvungen att bromsa in hastigt för att fotografera sommar.

Vid Studenternas hajar jag till.

Är det sant det jag ser? Nu blir det en liten omväg...

Ja, det var det, sant. Det är vinter. Snöskottning pågår.

Väl framme vid jobbet drar jag lättnadens suck. Här var det inte vinter i alla fall. Full höst med färgprakten! Vissa buskar vet dock inte hur de ska bete sig, jag syftar på de gröna här.

På lunchen mumlar jag något obestämt när ett gäng ska iväg till ett närbeläget lunchställe. "Gå ni, jag kommer efter!" Och det tänkte jag göra också. Det var bara det att jag tog ju kameran med när jag skulle följa efter.... Skulle fota den färggranna naturen längs vägen... Tyvärr fick jag syn på många färggranna saker. Allt var inte helt naturligt heller.

Som den här cykeln till exempel. Den krävde en närbild.

Och vägbrunnen här. Jag hade inte sett den tidigare fast jag hade passerat den nyss. Men efter att ha skådat den blåa cykeln var ögonen inställda på blått och allt blått syntes så väl.

En gul cykel! Vid det här laget hade jag blivit rejält efter kollegerna. De dricker väl kaffe redan.

Ingen idé att ansluta till deras sällskap, det är för sent. Mat? Hjälpen är nära! Finkan finns ju...

Och slutligen landar jag vid tangentbordet med en lunch från Finkan, med både nyttiga och mindre nyttiga inslag...

Jag hoppades att de skulle bete sig som hjortron

Men det verkar inte så. Ni förstår, hjortron kan man plocka för tidigt, dvs innan de är mogna, för mognar gör de oavsett om de är kvar på myren eller inte. En annan sak är förstås att det anses på sina håll som ett riktigt otyg att plocka hjortronen halvmogna. Dylikt förfarande kan tolkas som beviset på bristande moral och omdömeslöshet och vem vill få sådana epitet klistrade på sig själv... 

Men jag har i alla fall gjort ett liknande försök med björnbären. Till mitt försvar vill jag anföra att björnbären är våra och det är vår sak att bestämma om de får ruttna på grenarna eller på köksbänken. För det är det de verkar nämligen göra, ruttna utan att mogna, på köksbänken. Det såg lovande ut till att börja med, de röda icke mogna bären började anta en mörkare nyans, men rätt som det var hade de börjat skrumpna ihop... Synd!

Här är dock bären i sina glans dagar någon dag sedan. De svarta är uppätna. Och de röda ruttnar/skrumpnar ihop för fullt alltså.

Frökapslarna tillhör akvileja och väntar nu på den nästkommande varma säsongen, i likhet med många andra, kan tänkas.

Lunchmacro

En runda i Geijersdalen vid lunchtiden resulterade i en mängd macrobilder. Vädret var perfekt, mulet, en aning dimkänsla, ingen vind. Nu ska det fotas fantastiska macrobilder! Det ska ju inte vara så svårt sägs det! Fast några andra säger att det är svårt. Vi får väl se...

På macrokursen fick man ju lära sig att ju närmare fotoobjektet man kommer desto viktigare blir det att vara alldeles stilla. Att flytta på sig en millimeter får stora konsekvenser för skärpan. Helt logiskt förstås. Har ju fått erfara att detta är sant sedan tidigare och även på kursen i helgen, men NU ska jag sköta mig exemplariskt!

Puh, inte lätt. De flesta av bilderna blir mer eller mindre suddiga, möjligen finns skärpa någonstans, men kanske inte där jag hade tänkt mig. Kors var svajig man är när man fotar! Hålla andan hålla andan! Ett stativ är säkerligen bra och ha, men funkar mindre bra med de rörliga varelserna. Och de hamnar lätt i mitt blickfång.

Som sämst blev bilderna så här, enligt nedan. Var är skärpan? På den lilla filuren på kronbladet hitåt? Kanske det, fast tror inte att det var meningen. De flesta av den här typen av bilder kan i bästa fall trigga igång fantasin, för övrigt fyller de ringa funktion. 

Nej, det får bli lite blomster ändå. De är ju stilla. Nehej, visst inte riktigt alla, en aning verkar det blåsa i alla fall och somliga av fotoföremålen svajar betänkligt, inte bara fotografen. Skärpeinställningar blir onödigt svåra att få till. Det här ska ju vara lätt som en plätt! Vem som helst kan! Här i alla fall ett stadigt exemplar som låter sig fotograferas!

Fjärilar är så fina så dem vill jag gärna ha på bild! Den här flög omkring i stort sett hela tiden. Det var inte tal om att få komma den nära. Den kan nog vara en kålfjäril, eller?

Amiralen lyckades jag komma riktigt nära med lite tålamod. Manuell fokus används för att inte skrämma iväg den med autofokusljudet.

Väl riktigt riktigt nära blev det ju förstås inte så lätt med skärpan! Attans vad svajig man är!

Det var lite lättare ta sig an de lite mer långsamma och mindre lättskrämda insekterna. Vem som helst kan! Och jag är vem som helst.... :-)

I princip var det endast de här sju sista bilderna som var något att ha. Av 59 stycken totalt... Kändes som jag hade gått igenom ett träningspass under min fotosession, andfådd av alla ansträngningar att hålla andan och få till skärpan. Hur svårt kan det va?

Natur - stad - nöjesliv - Det gångna året del 7.2

Vad sägs om det här? En viss fotofirma annonserar på en helsida idag om attraktiva kameramodeller med attraktiva (?) priser. Värstingen - 59.990 kronor. Näst värst 42.680 kronor. Därefter mindre värst - 19.400 kronor. Börjar ju arta sig. Priserna är utan objektiv. Är det månne tro ett tecken på att en mental process mot undergång, orsakad av fotomani, har startat när man börjar studera sådana här annonser? Finns det någon återvändo?  

Så, från det högst privata i går hoppar jag nu raskt över till andra miljöer än gårdagens inlägg om bröllop. Allemansrättens landskap, vidare till en huvudstad i ett grannland,  slutligen avslut med världsliga nöjen i samma stad.

Det blåser en hel del i mitten av juli kring Mälaren anno 2010. Så även förstås på Mälaren. Här är det Ekoln som nästan  är som en mindre insjö fast den är en del av Mälaren.

Broholmen utanför Sigtuna. 

Det var inte bara fint och vackert under juli 2010, det lovades även storm och före stormen var det riktigt riktigt torrt någon vecka i Mälarområdet. Bilden är från ön Slandökalv i Mälaren, inte så långt från Södertälje.

Helsingfors nästa: Uspenskikatedralen.

Storkyrkan.

Och det blev kväll.

Och det blev en natt vid Vanha Kauppakuja. En fin natt med glada människor och trivsam musik. En del svenska "klassiker" spelades också, bl.a. Eva Dahlgren som är högt älskad i Finland.