Blogga eller inte blogga... det är frågan

Det verkar ganska lätt att avveckla intresset för Fotosidan. Det är bara att ge sig iväg till helt andra miljöer där hjärnan blir helt urblåst från allt det vanliga för att alla nya intryck ska få plats. Helst avviker man på Julaftonsmorgonen vilket jag gjorde. Hem kommer man lämpligen på Nyårsnatten mitt i fyrverkerier. Då man har ställt ner resväskorna är det bara att skåla in det nya året när det nu lämpligen pågår en nyårsfest med trevliga gäster (Obs vi visste om festen, hade t.o.m. gett tillståndet till arrangemanget...). Inget mentalt utrymme för FS alls på ett tag. Sedan kommer ju några vanliga dagar, levebrödet ska bakas ihop igen och kraften går åt att försöka hantera den antiklimaxkänsla som infinner sig när man försöker komma igång med det vad man får lön för. Samtidigt har min egen hemmadator legat inne för behandling på datorsjukhuset sedan dagen före Julafton, reservdatorn duger bara med nöd och näppe till att glutta lite i vad som pågår på FS, därav en fortsatt känsla av FS-ledighet.

Det har visat sig vara ganska skönt med denna avkopplande och urkopplade verklighet. Har till och med funderar på att ta en längre paus från bloggandet och från FS annars också nu när pausandet går in i blodet och verkar så lätt....

Njaa, idag fick jag tillbaka datorn (den låter fin, inte alls som förr) och så pang sugs man in igen...

Välkomnades förresten hem av små små pyttesmå ulliga gäster också då vid Nyåret. De övriga nyårsgästerna hade visst missat delikatessen som de små gästerna mumsade på i kylskåpet.... Eller så ville ingen annan vara med kanske på detta kalas....

Den döende dandyn

Min lilja är inte mycket att ha längre, inte för det vanliga ögat. Kronbladen har fallit av, ståndare och pistiller likaså. Änddock finns det något där att se om man tittar noga efter, de sorgliga resterna av den forna skönheten, nu till synes skräpandes på fönsterbrädan och på golvet.

Det slog mig nu att jag kom aldrig att fotografera denna vackra blomma när den var som vackrast, i full blom alltså. Men lite vacker är den väl även utan sin prakt?

De tidigare bilderna på liljan finns här:

Skönheten finns där livet vissnar

Mina 111111-bilder...

Min makrofotografering förvandlades till fågelfoto

Skönheten finns där livet vissnar

Skönheten finns överraskande nog där vi i vanliga fall bara ser något visset som ska slängas bort. Som i den här liljan som ser ut att vara bara skräpig vid det här laget. Jag kan inte förmå mig till att kasta den i soporna; se så spännande den fortfarande är bara man tittar med förstoringsglaset eller via kameran.

Ibland har man svårt att hitta logiken i PSE. Har använt ansenlig tid nu för att reda ut hur man kan lägga till enkla ramar eftersom den mellersta bilden krävde ju en sådan. Och till slut visade det sig vara väldigt enkelt. Men då fick man överge manualen och googla i stället. Bakvänt.  

Mina 111111-bilder... och lite uppgifter för er...

Tog mina 111111-bilder  i morse fast då visste jag inte att jag höll på med just 111111-bilder, hade nämligen inte läst FS och därmed hade jag inte sett heller att dagen var speciell ur fotoperspektiv. Tog mina bilder mellan kl 08.18 och 08.26. Visserligen visar bildernas filinformation ett klockslag en timme senare, men det beror på att jag ändrar inte tid mellan sommar- och vintertider i kameran (kamerorna). Borde jag? Vad gör ni och vad är ert argument för att låta bli eller att ta sig besväret att ändra? 

Varför jag tyckte mig ha tid att ta bilder i morse berodde helt enkelt på att jag lyckades ta mig upp en aning tidigare än vad som var nödvändigt. Stativet med kameran stod uppriggad sedan förrgår kväll när jag tog nattliga fotografier på en lilja i fönstret. Hade då använt manuella inställningar i kameran och behöll detta i morse, korrigerade bara exponeringstiderna så de skulle passa morgonljuset bättre. Liljan stod mot ljuset, men en diffusor fanns bakom. Diffusor = en plisségardin = ett slags persienn. Hade jag haft mer tid hade jag arrangerat om alltsammans så att ljuset kom från en bättre vinkel etc, men SÅ mycket tid hade jag inte!

Provade olika exponeringstider och exponeringskompensationer och hade tänkt redovisa dem i samband med presentationen av bilderna. Vid redigering kom jag dock förändra somliga av bilderna till den grad att den typen av uppgifter skulle helt sakna existensberättigande. Nöjer mig med att uppge att tiderna blev relativt långa, bländare 2.8, ISO 200-400, exp.kompensation +/- 0 till 0.3-0.7. Objektivet är mitt makrodito på 100 mm.

Ni behöver inte tycka något om bilderna, men det skulle vara intressant att höra om någon av bilderna tilltalar någon av er något mer än resten av bilderna... Då tänker jag främst på valet var färger. Eftersom jag är begåvad med en lindrig art av färgseendedefekt kan det ibland vara av intresse att höra hur andra uppfattar mina val av färger. 

Jag har mina personliga favoriter bland bilderna nedan, men de får vara hemligheter. 

Bilderna 1 och 2.

Bilderna 3 och 4.

Bilderna 5 och 6.

Upptäckte förresten vid morgonens fotografering något jag inte har noterat tidigare: antiskakfunktionen i min Pentax är inte i funktion när man väljer helmanuella inställningar. Är detta vanligt i andra kameramärken? I morse var ju inte detta något problem när jag använde ett stativ, men att makrofota på fri hand med manuella inställningar blir nog ingen hit direkt för min del.

Noterar en lustighet på tumnaglarna på de oredigerade bilderna i fråga när jag tittar på dem i min dator. Tumnagelbilderna är spegelvända, dessutom har de liggande format trots att jag har tagit dem i i stående format. Hur kommer detta sig? Detta fenomen har aldrig förekommit tidigare. Det objektiv jag använde senast före makroobjektivet var en 35 mm:are och tumnaglarna ser fullständigt normala ut.

Min makrofotografering förvandlades till fågelfoto

För att slå ihjäl söndagsfriden ägnade jag mig idag åt makrofotografering av ett par liljor i olika färger, dagsljus skulle det vara enbart. Det var lite svårt för ljuset var verkligen knappt. I kombinationen med att försöka få till skärpan handhållet blev övningen så gott som meningslös. Fram med stativet, men innan jag hann bli färdig med uppriggningen av utrusningen dök ett litet sällskap upp, dvs tre stycken talgoxar.

En i sällskapet grunnar på något.

Han vänder definitivt ryggen till landshövdingen då något annat är mer intressant.

Törstig? Badsugen?

Det blir fågelbad så det stänker! Förstora gärna...

Efter badet torkar man sig eller åtminstone skakar sig torr.

Fit for fight igen!

Sedan blev det några stativbilder på det jag egentligen skulle föreviga. Iddes inte riktigt lägga ner energi på detta utan det fick bli ett par bilder utan någon större ansträngning.

Att ha makroobjektivet på när man fotar fåglar är inte idealiskt. Nu hade jag tur ändå och det gick an. Ännu mer tur hade jag i och med att fåglarna stannade ett litet slag. Minneskortet visade sig nämligen bli fullt när jag började fota och jag fick börja ta bort bilder mitt under i fotograferingen...