Mina 111111-bilder... och lite uppgifter för er...

Tog mina 111111-bilder  i morse fast då visste jag inte att jag höll på med just 111111-bilder, hade nämligen inte läst FS och därmed hade jag inte sett heller att dagen var speciell ur fotoperspektiv. Tog mina bilder mellan kl 08.18 och 08.26. Visserligen visar bildernas filinformation ett klockslag en timme senare, men det beror på att jag ändrar inte tid mellan sommar- och vintertider i kameran (kamerorna). Borde jag? Vad gör ni och vad är ert argument för att låta bli eller att ta sig besväret att ändra? 

Varför jag tyckte mig ha tid att ta bilder i morse berodde helt enkelt på att jag lyckades ta mig upp en aning tidigare än vad som var nödvändigt. Stativet med kameran stod uppriggad sedan förrgår kväll när jag tog nattliga fotografier på en lilja i fönstret. Hade då använt manuella inställningar i kameran och behöll detta i morse, korrigerade bara exponeringstiderna så de skulle passa morgonljuset bättre. Liljan stod mot ljuset, men en diffusor fanns bakom. Diffusor = en plisségardin = ett slags persienn. Hade jag haft mer tid hade jag arrangerat om alltsammans så att ljuset kom från en bättre vinkel etc, men SÅ mycket tid hade jag inte!

Provade olika exponeringstider och exponeringskompensationer och hade tänkt redovisa dem i samband med presentationen av bilderna. Vid redigering kom jag dock förändra somliga av bilderna till den grad att den typen av uppgifter skulle helt sakna existensberättigande. Nöjer mig med att uppge att tiderna blev relativt långa, bländare 2.8, ISO 200-400, exp.kompensation +/- 0 till 0.3-0.7. Objektivet är mitt makrodito på 100 mm.

Ni behöver inte tycka något om bilderna, men det skulle vara intressant att höra om någon av bilderna tilltalar någon av er något mer än resten av bilderna... Då tänker jag främst på valet var färger. Eftersom jag är begåvad med en lindrig art av färgseendedefekt kan det ibland vara av intresse att höra hur andra uppfattar mina val av färger. 

Jag har mina personliga favoriter bland bilderna nedan, men de får vara hemligheter. 

Bilderna 1 och 2.

Bilderna 3 och 4.

Bilderna 5 och 6.

Upptäckte förresten vid morgonens fotografering något jag inte har noterat tidigare: antiskakfunktionen i min Pentax är inte i funktion när man väljer helmanuella inställningar. Är detta vanligt i andra kameramärken? I morse var ju inte detta något problem när jag använde ett stativ, men att makrofota på fri hand med manuella inställningar blir nog ingen hit direkt för min del.

Noterar en lustighet på tumnaglarna på de oredigerade bilderna i fråga när jag tittar på dem i min dator. Tumnagelbilderna är spegelvända, dessutom har de liggande format trots att jag har tagit dem i i stående format. Hur kommer detta sig? Detta fenomen har aldrig förekommit tidigare. Det objektiv jag använde senast före makroobjektivet var en 35 mm:are och tumnaglarna ser fullständigt normala ut.

Lunchmacro

En runda i Geijersdalen vid lunchtiden resulterade i en mängd macrobilder. Vädret var perfekt, mulet, en aning dimkänsla, ingen vind. Nu ska det fotas fantastiska macrobilder! Det ska ju inte vara så svårt sägs det! Fast några andra säger att det är svårt. Vi får väl se...

På macrokursen fick man ju lära sig att ju närmare fotoobjektet man kommer desto viktigare blir det att vara alldeles stilla. Att flytta på sig en millimeter får stora konsekvenser för skärpan. Helt logiskt förstås. Har ju fått erfara att detta är sant sedan tidigare och även på kursen i helgen, men NU ska jag sköta mig exemplariskt!

Puh, inte lätt. De flesta av bilderna blir mer eller mindre suddiga, möjligen finns skärpa någonstans, men kanske inte där jag hade tänkt mig. Kors var svajig man är när man fotar! Hålla andan hålla andan! Ett stativ är säkerligen bra och ha, men funkar mindre bra med de rörliga varelserna. Och de hamnar lätt i mitt blickfång.

Som sämst blev bilderna så här, enligt nedan. Var är skärpan? På den lilla filuren på kronbladet hitåt? Kanske det, fast tror inte att det var meningen. De flesta av den här typen av bilder kan i bästa fall trigga igång fantasin, för övrigt fyller de ringa funktion. 

Nej, det får bli lite blomster ändå. De är ju stilla. Nehej, visst inte riktigt alla, en aning verkar det blåsa i alla fall och somliga av fotoföremålen svajar betänkligt, inte bara fotografen. Skärpeinställningar blir onödigt svåra att få till. Det här ska ju vara lätt som en plätt! Vem som helst kan! Här i alla fall ett stadigt exemplar som låter sig fotograferas!

Fjärilar är så fina så dem vill jag gärna ha på bild! Den här flög omkring i stort sett hela tiden. Det var inte tal om att få komma den nära. Den kan nog vara en kålfjäril, eller?

Amiralen lyckades jag komma riktigt nära med lite tålamod. Manuell fokus används för att inte skrämma iväg den med autofokusljudet.

Väl riktigt riktigt nära blev det ju förstås inte så lätt med skärpan! Attans vad svajig man är!

Det var lite lättare ta sig an de lite mer långsamma och mindre lättskrämda insekterna. Vem som helst kan! Och jag är vem som helst.... :-)

I princip var det endast de här sju sista bilderna som var något att ha. Av 59 stycken totalt... Kändes som jag hade gått igenom ett träningspass under min fotosession, andfådd av alla ansträngningar att hålla andan och få till skärpan. Hur svårt kan det va?

Att ha sin sämsta kamera med sig...

Gröna Lund i går kväll: en vacker varm kväll, förhöjt biljettpris, glada människor, full fart på scenerna. Stora scenen = Sven-Bertil Taube. Lilla scenen = Expanders . Vid lilla scenen vilt buggande, så väldigt svenskt, vid den stora scenen musik som alla svenskar har en relation till (tror jag). 

Numera tycker jag att bugg är riktigt kul, har ju dansat bugg och en del andra fartfyllda dansvarianter lite halvseriöst 1½ år. Dansbandsorkestrarna däremot är inte min grej riktigt, men i Expanders tappning (pop och rocklåtar) är till och med ett dansband ganska ok. Taube är jag kanske inte heller någon jättejättestor fan av heller, men ändå kom huden att knottra sig där jag stod vid sidan om scenen, väldigt nära (att jag hamnade så nära fattar inte jag, borde inte ha gått med tanke på det stora intresset med massor med folk). Vilka fotomöjligheter man fick! Tänka sig att få fota Lill Lindfors eller Håkan Hellström (hemliga gäster båda två) på bara fem meters avstånd!

Det var bara det att jag inte hade den bästa kameran med mig. Någon klok har ju sagt  den bästa kameran är den kamera man har med sig. Och nu hade jag inte tagit med en endaste kamera, inte ens N8 fick hänga med för när man buggar flyger grejerna ur fickorna. Det vill säga: sämsta kameran jag hade med = ingen kamera alls!  

Vad ska man nu illustrera texten med när varken svensk bugg, svensk Taube och väldigt mycket svensk Lill Lindfors (som ju har sina rötter i Finland) eller Håkan Hellström inte har förevigats varken digitalt eller på film? Svaret är givet: med bilder från en svensk Midsommar!

365 dagar sedan

Den 22 juni 2010 var det en sådan vacker kväll. Klockan var 22.09 exakt om kamerans klocka var rätt inställd. Kanske var den inte det för den gick nog vintertid. Ur led var tiden, kan man väl säga...

Morgonen därpå började med lite annorlunda frukost, någon fyllde år. Obs ej undertecknad dock. Klockan är 08.09 enligt kamerainformationen vilket jag inte tror på. Kameran är inte densamma som i föregående bilden, men tror att även denna bildförevigare gick vintertid.

Sedan var det ju Midsommarhelg också, ett par dagar senare, "den blomstertid som kommer". Psalmen passar väl inte ihop just med Midsommar, men har vi tur finns det blommor kvar till denna härliga helg och psalmen passar väldigt väl egentligen.

Nu känner jag för en Midsommarpaus från allt vad datorer och bloggande heter. Ska dock följa FS-bloggen lite hjälpligt via N8.    

Man lovar ju så mycket...

Har ägnat nästan en hel vacker dag åt att sitta inomhus och fixa med bilder från diverse sammanhang. Det dåliga samvetet har hängt över en för man (= jag) har ju lovat skicka bilder både hit och dit... Naturligtvis dyker det upp lite andra bilder också som stjäl tid.

Förresten, helt onyttig och lättjefull har jag inte varit för stortvätten har fixats vid sidan om... 

Här var jag på väg...

...in i bokskogen för att....

....fotografera blommor på nästan makronivå. Lugnt och stilla är det. Kryper omkring. Vad vackra vårblommorna är på nära håll.

Men det hände sig att att ett stort gäng fyrbenta och tvåbenta dök upp. Överraskande. Hur kan ett tjugotal ryttare med hästar närma sig så tyst? Panik. Fel objektiv - byter snabbt. Inställningar? Hinns inte med. Skitsamma, det får bli som det blir.

Sedan fick jag ägna mig åt naturfotografi ett tag till, tills nästa ryttargäng dök upp....

Ryttarbilderna har varit orsaken till ett dåligt samvete länge. Tog ju dem ett tag sedan och en av ryttarna har hunnit höra av sig med undran när jag tänker skicka bilderna... Det är klart, jag har väl ingen skyldighet att skicka några, men lovat är lovat... Det som är allra tråkigast är att knappt några av bilderna blev av acceptabel kvalitet (utom möjligen bilderna ovan som ligger på gränsen... ), men förmodligen stör det bara mig i första hand, ryttarna lär bli glada för bilderna oberoende kvaliteten.