Dagen efter...i färg

Det fanns en stadspromenad i svartvitt , med dimma och rimfrost. Det blev en dag därefter också, som sig bör, men mycket var annorlunda då. Borta vara dimman och rimfrosten. En stilla vinterdag till att börja med. Rätt hastigt gick det stillsamma över och man befann sig i en snäll snöyra med stora flingor. Jag var ute för att uträtta ärenden, helt kameralös, inte ens min N8 hade fått följa med denna gång. När jag skyndade mig hemåt efter en kamera upphörde det vackra snöfallet. En timme senare började snöyran igen och jag skyndade mig ut med kameran i högsta hugg. Om det kom mycket snö den första omgången så var "ymnigt" det rätta ordet denna gång. Jättelika lite halvblöta snöflingor singlade/blåste ner, men jag kände ingen större oro för min kamera (typ "tål min kamera detta väder...?" - Se längst ner varför jag inte behöver vara orolig*). Hade god nytta av det stora motljusskyddet som hör ihop med objektivet (Pentax SMC-DA* 50-135/2.8) och fick därför inga flingor/vatten på linsen. Lite försiktighet krävdes dock när man vände kameran mot den inte särskilt kraftiga vinden.

 

Hörnet Vretgränd - Dragarbrunnsgatan där den gamla järnhandeln A. P. Lagerqvist har huserat ända tills bara för något år sedan. Huset och intilliggande tre andra gamla hus renoverades sedermera och det skedde genom att den gamla karaktären med "snett och vint" behölls. Till och med järnhandelsskyltningen fick vara kvar. Tack för det! Alla de fyra husen såldes via en vanlig "villaförsäljning" och de är alla privatbostäder idag .

 

Här är de andra renoverade husen, två trähus och ett stenhus.

 

"Snett och vint" sade vi ju...!

 

Skrev en svarskommentar nyligen till en FS-vän, angående gamla färgstarka hus i Uppsala, och beklagade då att jag inte hade med någon bild på det Västgöta nationshuset i mitt inlägg då. Här finns nu en bild ovan och som synes står två större byggnaderpå gården. Här den nämnda svarskommentaren: "På en del av Uppsalas gamla hus finner man en del färgstarka fasader. Västgöta nationshuset utmärker sig bäst i detta avseende. Ett litet sidospår: googlade lite på nationshuset och fann att nuvarande förste curator där är en. f.d. klasskamrat till en av våra döttrar. Mer sidospår: Halmbyboda herrgård utanför Uppsala har exakt samma färgsättning som Västgöta nationshuset. Ernst Westerlund ("Enköpingsdoktorn") var gårdens första ägare och dottern med maken Leo Tolstoy (son till författaren med samma namn) tog över sedan. Victoria Tolstoy härstammar förresten från denna släkt. Och slutligen för att få slut på sidospåren: samme arkitekt Kihlborg har ritat både Västgöta nation och Halmbyboda vilket ju inte alls är förvånande." -

Synd att jag inte har någon bild på Halmbyboda med ... fast hade jag haft det hade vi ju hamnat på landsbygden... Nu håller vi oss inom den centrala delen av staden i stället!

 

Det anrika hotellet Grand Hotel Hörnan i hörnet Bredgränd - Östra Ögatan. I denna korsning finns en liten park som invigdes som Fadimes plats för en vecka sedan, parken skymtar med lite grönt till vänster, bakom första huset. Den lilla platsen har ingen skyltning ännu (oklart i dagsläget hur det blir med skyltningen) och både namngivningen av platsen och beställningen av ett konstverk har överklagats. Att överklaga allt som går att överklaga är förresten en särskild Uppsala-specialitet. Därför tog det 90 års långbänk innan vi fick vårt konserthus (UKK). Och nästan 90 års surdeg och många onödiga dödsfall krävdes innan den stora trafikleden (E 4) kunde dras förbi staden i stället för att genomkorsa staden. Demokratiska processer har ibland ett högt pris.

 

Här har vi ett äldre hus vid Bäverns gränd, nära korsningen med Dragarbrunnsgatan. Vet inte mycket om huset trots att jag har bott i närheten av det sedan ett tag. Det är möjligt att huset fram till i höstas var den "fulaste" byggnaden i stan sedan något år tillbaka, byggnaden var mycket nergången och sliten och "charmig". Huset uppnådde dock aldrig den status i fulheten och som hatobjekt som det intilliggande Grimhildgaraget hade och som numera skyms av det bostadshus (syns längst till vänster i bilden) som omger garaget. Kanske tyckte folk bara synd om det gamla försummade huset...

Det som var väldigt intressant tidigare i det gamla huset var dess nakna fasad, med delvis blottade timmerstockar som gav en god illustration om gamla tiders byggteknik. En renovering i långsam takt vidtogs ett par år sedan och avslutades i höstas. Kuriosa; drygt ett år sedan uppstod en brand i det rosafärgade grannhuset, som står vägg i vägg med renoveringsobjektet. Branden härjade i översta våningen och en familj lyckades rädda sig genom att ta sig ut via ett fönster och hoppa ner till grannhusets tak och vidare ner via byggställningar. Rätt tursamt att byggställningarna omgav huset just när branden inträffade.   

 

*FS-medlemmen Peter O har bevisat i sitt blogginlägg att det är ingen fara med att vara ute i blötväder med en Pentax, hans exemplar stod i duschen utan några som helst negativa konsekvenser efteråt. Han har även provat bastubad med sin kamera. Jag har inte gjort den här typen av tester med min Pentax, men den fick vistas i en mycket fuktig och varm miljö nyligen vid ett av Jordaniens vulkaniska heta vattenfall. Några bilder blev det också. Fotade även i självaste det heta vattenfallet samt i den naturliga ångbastun bakom vattenfallet (= en grotta där nästintill kokhett vatten rann längs väggarna), men det var med Olympus uTough (någonstans går gränsen med ävertyrligheter jag utsätter min Pentax för...). Vattnet var ju inte det största problemet egentligen när man fotade i denna miljö (Obs vattentät kamera), utan det var ångan med immbildningen som var knepig att hantera. Och pysslet med kameran och fotandet skulle kombineras med närvarokänsla i upplevelsen av detta otroliga naturfenomen...

 

 

Rimfrost ena dagen, fnyk och stora flingor andra dagen

Gårdagens inlägg handlade om stadsnatur och rimfrost. Dagens inlägg blir i stället om "betong" och ymnigt snöfall i stan (= Uppsala). 

 

 

Ni tycker kanske att det lutar en del i båda bilderna? Helt rätt. De gamla husen vid Vretgränd lutar mer än lite faktiskt. Vid renoveringen av husen något år sedan lät man bli att räta upp dem, tack och lov. Således finns den gamla charmen kvar i byggnaderna. 

Några fnykbilder blev det inte här beroende på att fnyk är lite svårt att fånga i bild. Eller det är svårt för mig i alla fall. Det var i alla fall fnyk innan de stora flingorna började dingla ner idag.

 

 

 

Vintriga bilder ska det vara! Från gatan därtill.

Hängmattainlägget nyligen var en lapsus, inlurad in i hängmattefällan blev jag av en FS-kompis. Sådana är de, FS-vännerna, rena lurendrejare... ;-) 

Egentligen hade jag tänkt fortsätta på den vintriga banan. Uppehåller mig en bit norrut, i det som skulle kunna benämnas nästan som kaamoslandet. Vad är kaamos? Här en liten artikel om ett svenskt kaamosfirande. Lite märkligt att svenskan inte har något eget ord för fenomenet.

Själv har jag levt i föreställningen att jag har vuxit upp i riktig kaamos, dvs utan att solen gick upp under den mörkaste tiden på året. Det är dock inte riktigt sant trots att mina uppväxttrakter ligger strax norr om Polcirkeln. Solen går nämligen upp där i Kemijärvi, och då är det ingen riktig kaamos (bara ett par mil norrut är det riktig kaamos). En helt annan sak är förstås att känslan av kaamos är väldigt påtaglig ändå så här dags på året där, i praktiken ser man inte solen ändå, den korta någotsånär ljusa tiden består mest av en skymning. 

Mina bilder härstammar från Uleåborg/Oulu ett par veckor sedan. Inte var det ljust där heller...

Har förresten tagit mig friheten att kategorisera och etikettera mitt inlägg som gatufoto även om säkerligen alla förståsigpåare gapar inför tilltaget...:-0   .....   ;-)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så här går solen upp och ner i dag på de platser som har betytt och betyder mycket för mig:

	Upp	Ner
Kemijärvi	11.08	13.10	2 h 2 min
Oulu/Uleåborg	10.29	14.04	3 h 34 min
Uppsala	08.50	14.45	5 h 54 min
Sölvesborg /Hällevik	08.32	15.28	6 h 56 min

 

   

Mitt önskeväder just nu - snöfall

Önskar snö. Lite mer än det vi har fått, snötäcket är lite väl tunt för att man ska kunna räkna med att det blir långlivat. Det behöver ju inte komma så mycket på en gång att den samhälsbärande infrastukturen knäar under problem. Tågen och bussarna och annat får gärna fortsätta gå som vanligt, annars kan ju någon bli sur över sådana som jag som inte har vett att vara glada för en grönskande juletid. 

Bilderna är från Oulu/Uleåborg en vecka sedan.

 

 

 

Kaamoskänslor. Men vad hände på FS.....suck.....ett nytt försök...

Hann du läsa mitt inlägg i går? Om ja, vilket av dem…? Det färdiga med bilder och en briljant text? Det halvfärdiga utan bilder? 

Hade publicerat mitt inlägg och vet att ett antal av er hann läsa eller åtminstone titta i det. Parallellt hade jag förberett ett annat inlägg som jag sparade precis innan jag loggade ut. Efter att jag hade loggat ut gjorde jag en snabbkoll och upptäckte till min fasa att det halvfärdiga inlägget hade ”skrivit över” mitt helfärdiga och redan publicerade inlägget, dvs. det briljanta inlägget. (Alla inlägg man har lagt ner jobb på förvandlas i minnet till ett mästerverk, bara för att allting är borta och det mästerliga inte längre går att bevisa längre…)

I all hast raderade jag det halvfärdiga inlägget utan att hinna kopiera texten, hoppas ingen hann läsa det! Och så satt jag där utan några texter alls fast de var två från början… Suck…

Det går inte att rekonstruera ett blogginlägg helt och hållet, men bilderna här är i alla fall samma som igår. Håll till godo, har inte ork att lägga ner min själ i detta ännu en gång…

Något lite hitåt skulle det varit i alla fall… Bilderna kan vi kalla för mina kaamosbilder fast Uleåborg är ju inte något äkta kaamosområde egentligen. 

 ---------------------------------------------

Igår (= i förrgår) kom jag hem från några dagars besök norröver, visiten gick till Oulu/Uleåborg som ligger ungefärligen i höjd med Luleå. Vintern har varit sen dit upp, men jag anlände med snöstormen i hasorna och därför blev det en riktig vinterkänsla att uppleva under några dagar.

 

 Soligt och blött på väg till Arlanda...

 

 

Mulet och blött på Arlanda...

 

Soligt och vackert ovan Åland, fast där nere blåste det stormvindar….

 

Mulet och grått i Helsingfors… Blåser som bara den.

 

Snöstormen är i antågande.

 

Kliver in på ett plan med ett så lovande namn.

 

Löftena om våren infrias inte. Klockan är inte mycket men det är rena skymningen.

 

Väntan…

 

…tills man rullar iväg…

 

Mer väntan. Kolonner av fordon ute på start- och landningsbanan för att hålla den i ett användningsbart skick.

 

Avisningsproceduren pågår. En självklarhet överallt sedan olyckan i Gottröra.

 

Följande dag strax efter kl 12 i Uleåborg. Snön från ovan smälter på vindrutan. Det är inte särskilt kallt.

 

På kvällen. Liknar småspik?

 

Ytterligare en dag och klockan är 12. Ljusare än så här blir det inte.

 

Samma dag på eftermiddagen. Knappt att det snöar.

 

Men det blir mer av den varan.

 

När man närmar sig hemmatrakter igen ser landskapet så vackert och grönt ut. Det är dock bara en synvilla. Väl på marken upptäcker man att allt är ju bara svart och grått och trist.

 

Uppsala har just nu klart fler ”soltimmar” (6 h), räknat från när solen går upp och till när den går ner, än Uleåborg (3 h 44 min). Ändå är känslan av ”kaamos” svårare att uthärda här, framförallt de dagar när det är mulet. Det beror helt enkelt på bristen av snö. Längtar verkligen efter snö nu, kan det inte få komma något lite ändå…?!