Kaamoskänslor. Men vad hände på FS.....suck.....ett nytt försök...
Hann du läsa mitt inlägg i går? Om ja, vilket av dem…? Det färdiga med bilder och en briljant text? Det halvfärdiga utan bilder?
Hade publicerat mitt inlägg och vet att ett antal av er hann läsa eller åtminstone titta i det. Parallellt hade jag förberett ett annat inlägg som jag sparade precis innan jag loggade ut. Efter att jag hade loggat ut gjorde jag en snabbkoll och upptäckte till min fasa att det halvfärdiga inlägget hade ”skrivit över” mitt helfärdiga och redan publicerade inlägget, dvs. det briljanta inlägget. (Alla inlägg man har lagt ner jobb på förvandlas i minnet till ett mästerverk, bara för att allting är borta och det mästerliga inte längre går att bevisa längre…)
I all hast raderade jag det halvfärdiga inlägget utan att hinna kopiera texten, hoppas ingen hann läsa det! Och så satt jag där utan några texter alls fast de var två från början… Suck…
Det går inte att rekonstruera ett blogginlägg helt och hållet, men bilderna här är i alla fall samma som igår. Håll till godo, har inte ork att lägga ner min själ i detta ännu en gång…
Något lite hitåt skulle det varit i alla fall… Bilderna kan vi kalla för mina kaamosbilder fast Uleåborg är ju inte något äkta kaamosområde egentligen.
Igår (= i förrgår) kom jag hem från några dagars besök norröver, visiten gick till Oulu/Uleåborg som ligger ungefärligen i höjd med Luleå. Vintern har varit sen dit upp, men jag anlände med snöstormen i hasorna och därför blev det en riktig vinterkänsla att uppleva under några dagar. Soligt och blött på väg till Arlanda...
Mulet och blött på Arlanda...
Soligt och vackert ovan Åland, fast där nere blåste det stormvindar….
Mulet och grått i Helsingfors… Blåser som bara den.
Kliver in på ett plan med ett så lovande namn.
Löftena om våren infrias inte. Klockan är inte mycket men det är rena skymningen.
…tills man rullar iväg…
Mer väntan. Kolonner av fordon ute på start- och landningsbanan för att hålla den i ett användningsbart skick.
Avisningsproceduren pågår. En självklarhet överallt sedan olyckan i Gottröra.
Följande dag strax efter kl 12 i Uleåborg. Snön från ovan smälter på vindrutan. Det är inte särskilt kallt.
På kvällen. Liknar småspik?
Ytterligare en dag och klockan är 12. Ljusare än så här blir det inte.
Samma dag på eftermiddagen. Knappt att det snöar.
Men det blir mer av den varan.
När man närmar sig hemmatrakter igen ser landskapet så vackert och grönt ut. Det är dock bara en synvilla. Väl på marken upptäcker man att allt är ju bara svart och grått och trist.
Uppsala har just nu klart fler ”soltimmar” (6 h), räknat från när solen går upp och till när den går ner, än Uleåborg (3 h 44 min). Ändå är känslan av ”kaamos” svårare att uthärda här, framförallt de dagar när det är mulet. Det beror helt enkelt på bristen av snö. Längtar verkligen efter snö nu, kan det inte få komma något lite ändå…?!
Det har hänt mig. Jag börjar skriva och det flyter på och jag är så nöjd tills det händer något och jag min klant inte sparar emellanåt... Surt! Nu går jag in och trycker på spara lite då och då när jag skriver.
Fast för dig hände nog något annat...
Fina bilder. Håller med ang. snön. Nu borde den komma annars vet jag inte vad. Hellre snö och mörkt dygnet runt än denna grå soppa som man lunkar omkring i.
Att texten bara försvinner har man ju varit med om förr och därför är jag rätt noga med att spara ofta. Men det här var en helt ny variant... :-( Men äsch, det var ju ett litet i-landsproblem bara! Tänker man så så känns det genast mycket bättre...
Sanningen att säga har jag gatulampsbilden även i en variant där det finns två personer. Bilden blev dock lite sämre kvalitetsmässigt. Men viktigast av allt; närvaron av folk fick inte vädret att framstå som bättre än det var...
//Ewa
Verkar som många här gillar busväder... att döma av att småspiksbilden gillas extra... :-) Gate 12...hmmm.... intressant... Själv jag hade inte sett just den bilden som något extra. Ofta är det ganska kul att uppleva att någon ser något särskilt i en bild som man själv inte har reflekterat över så mycket. Ger en del att fundera på!
Dina erfarenheter av blogginlägg som inte blir som man tänkt på grund av teknikstrul har jag också haft någon gång. Det är alltid lika frustrerande. Jag misstänker att det är jag själv som klantat, men helt säker på det är jag inte. Numer skriver jag faktiskt alltid texten först lokalt i min ordbehandlare, och klistrar in den sedan. Även om jag ändrar här och där efter inklistringen, så är det lättare att rekonstruera ett försvunnet inlägg på det sättet.
http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/artikel.aspx?ArticleId=5915219
I det här fallet hade jag haft nytta av Word för då har jag ju haft texten kvar vad som än hände. Ska allvarligt överväga om inte metoden med att skriva i Word vore att föredra. Problemet är väl att det är inte alltid jag vet om det blir en kort text eller inte, skriver jag kort så är det "overkill" att skriva i Word. Sanningen att säga tror jag oftast att jag ska skriva mycket kort, men sedan skenar den virtuella pennan iväg på något konstigt vis. Du skriver ju väldigt mycket längre texter och mer genomtänkta sådana än jag och då är det förstås viktigt att ha någon typ av "backup" i åtanke.
Jag vill för övrigt tillägga att jag tycker dina bloggposter är genomgående välskrivna.
Jag gillar nog blåingen med trafikljuset. Så ser det helt klart inte ut här nu... ;)
Gottröra var ju en serie extra förhållanden som bidrog, förutom klaris på vingarna. Så brukar det ju också ofta vara i sådana här sammanhang., dvs att flera omständigheter samverkar till ett slutresultat. Bl a hade flygplanet ett system som var okänt för piloterna och SAS som ökade gaspådraget när piloterna försökte sänka det... Det hade ju gått att stänga av - om man vetat om det. Hade inte de extra omständigheterna förevarit hade planet kanske kunnat vända tillbaka och nödlanda på en landningsbana istället för att kapa trädtopparna och dimpa ned på buken på ett fält. Haverirapporten finns på nätet och är man lite nördig är sånt ganska intressant att läsa...
F ö var jag tvungen att kolla vad kaamos var också. Konstant mörker är väl en bra sammanfattning på de reella förhållandena. ;) Motsatsen till midnattssol med andra ord.
Nu när du berättar om olyckan i Gottröra minns jag ett radioprogram ett tag sedan, kanske ett år sedan, som det handlade om hela det komplexa förloppet. Men så är väl oftast när något allvarligt händer, en serie olyckliga omständigheter bidrar till en katastrof i slutändan.
Kaamos är ju lite speciellt, precis rätt att den kan betecknas som motsatsen till midnattssol!