Ett slags fågelliv på Midsommarkransen

Vernissage på Midsommargården var ju en trevlig tillställning, då en knappt vecka sedan. Efter tillställningen styrdes kosan till Midsommarkransen, bara ett stenkast bort, en härlig stadsdel. Känns som jag har lite rötter kvar där också efter att vi bodde där en period ganska länge sedan. 

Midsommarkransen är en stadsdel där man, enligt mitt tycke, har lyckats behålla stadsdelens karaktär trots att väldigt mycket nya hus har byggts under de senaste 15-20 åren och man fortsätter bygga fortfarande. I söndags efter utställningen passade vi på att besöka en gammal släkting i ett av de nyare husen, ett hus som inte längre är så väldigt nytt egentligen, sisådär 20 år. Varje gång man kliver in i trapphuset där blir man lika fascinerad över konstinstallationen uppåt väggarna, så till den grad att det inte är aktuellt att ta någon hiss upp utan man vill gärna gå upp de fyra trapporna. 

Se själva! Om ni tycker att svärtan på fåglarna inte är som den skall så stämmer det, fåglarna har nog inte skrubbats på ett tag...

Bilderna (RAW-format) har jag fixat lite lätt i ACDSee Pro som jag håller på och provar. Gårdagens bloggbilder hade gått igenom Lightroom, också med i min testperiod.

Nu är det slut...

Ge mig fem goda skäl till varför jag ska skaffa Lightroom! Eller ACDSee Professional? Eller något annat liknande program?  Har alltså tänkt på detta väldigt länge av följande skäl: behöver ett bra sätt att organisera bilder, tagga dem, kanske vore det bra med tillgång till en enkel redigering via ett och samma program utan att alltid behöva gå vidare till t.ex. PSE alternativt UFRaw/Gimp (vilka jag använder nu). 

Mitt arbetsflöde idag är följande: håller ordning på bilder och tittar på dem i Picasa, men taggar ingenting där och gör inget annat där heller om det inte handlar om familjebilder.  ->Tar in bilderna till PSE alternativt UFRaw/Gimp. UFRaw/Gimp har ingen funktion för att organisera bilder. Gillar inge PSE:s variant för organisering som motsvarar väl ungefär ordinarie Photoshops dito. Lite omständigt flöde har jag att följa så det måste bli slut på det! 

Har gjort min sista riktiga arbetsdag på mitt nuvarande jobb. Slut med det också alltså. Inne på min kammare har en viss röra rått sedan länge, men nu har det blivit ordning: allt papper man har samlat på sig under åren har sorterats och det mesta har visat sig vara utan värde -> tuggen. Samma sak med elektroniska dokument; det mesta var bara att deleta. Ute var vädret denna sista dag omväxlande med sol, snöfall, dramatiska moln, kraftig blåst. Varför inte föreviga vyerna, denna speciella dag!?!

Lägg märke till gränsen mellan sol och skugga! Det hade kommit lite snö vid lunchtiden, men det försvann snart överallt utom vid skuggiga partier.

 Vilket himlaspel; likt Muminpappan kan man ju känna spänningen och förväntan i luften!

 Och se här, när man vänder sig 180 grader!

 Jag blev kvar lite väl sent denna sista arbetsdag, men det "lönade sig", fick ju möjlighet att fota det fantastiska ljuskonstverket utanför arbetsplatsen.

Allt har fotograferats med Nokia N8 som jag ju alltid har med. Lättsam efterbehandling (typ kontrast etc) i PSE, tog in bilderna "som Camera Raw".

Avbön med nya bilder

Skadan ska repareras, förtroendet ska återvinnas! FS-kollegan Katja, väl förtrogen med Berlin, har snällt påpekat angående mina bilder från Berlin i går att jag hade jag faktiskt klivit över öst-västgränsen just i de bilder jag visade. Själva Potsdamer Platz har legat i ingenmanslandet mellan öst och väst, men mina byggnader ligger på den västliga sidan. Den eleganta glasbyggnaden (Helmut Jahn?)  (översta bilden i går ) står på den västliga sidan med nöd näppe, Sony Center kanske 50 m (?) in, men Philharmonikernas hus står klart och tydligt i väst fast så nära öst. Det sistnämnda "visste" jag också, men de andra hade jag ingen koll på tydligen. Så kan det gå. 

Nya bilder måste alltså fram för att "reparera skadan" och vinna förtroendet åter ;-), nu alltså med bilder som på riktigt är från Östra Berlin, från Prenzlauer Berg närmare bestämt. Så som muren har ringlat sig tvärs igenom staden har väst visst aldrig varit långt borta. Inte här heller så för säkerhets skulle börjar vi gå österut på Danziger Strasse.

Korsningen vid tunnelbanestationen Eberswalder Strasse

Hus längs med Danziger Strasse

En överraskning vid en mindre sidogata, Rykestrasse - Scandinavian Objects. En mysig liten butik med svenska, danska och finska designprodukter. En smakfull blandning med lite sameslöjd till och med! Låter som det sistnämnda inte skulle gå ihop med butikens inriktning för övrigt, men det funkar faktiskt! Notera reklamcykeln som rullar runt i Berlin med butiksägaren i sadeln! Förstora bilden!

Nedan en lite annan typ av vy vid Rykestrasse, ett vackert hus i ett ganska förfallet skick. Lär handla om ett medvetet val att låta något gammalt vara som det är. 

Det moderna och fräscha Berlin

Eftersom FS-medlemmen Tommy ska ut och resa, närmare bestämt till Berlin, blev jag påmind om mina Berlin-bilder som har väntat på sitt öde sedan februari. Snudd på bortglömda. Vad ska man med bilder till om de inte visas? De platsar inte riktigt i familjealbum så bloggen känns som en lämplig förvisningsort.

                                                                                                            Vid Potsdamer Platz

Alla bilder är från östra Berlin vars centrala delar är väldigt fräscha och moderna. Några få bilder "på prov" visade jag här någon vecka sedan. Staden är ytterst tacksam fotografiskt om man gillar rena linjer och denna typ av arkitektoniska stil. I den östra delen, men mer i periferin, finns garanterat även stadsdelar  där man hittar en annan typ av bebyggelse med mer sliten karaktär. Är ingen kännare av Berlin direkt, men bl.a. stadsdelen Prenzlauer Berg har en del något "dekadenta" miljöer att visa upp. Bilder därifrån visar jag en annan gång. 

Sony Center, vid Potsdamer Platz

Obs! Ett måste för den som besöker Berlin fram till slutet av maj är Ingmar Bergman-utställningen. Den är intressant även för den som inte är någon superfan av honom... Utställning finns i Filmmuséet som inryms i Sony Center, denna smått skojiga byggnad som bör ingå i besöksplaneringen ändå.

Den sista bilden nedan visar huset som rymmer konsertverksamheten för Berliner Philharmoniker. Huset är ritat av arkitekten Hans Scharoun som "är berömd för sina expresionistiskt fria former" (cit.  Berlitz lilla Berlin reseguide). Synd att man inte fick tag på biljetter till deras konsert. Samtidigt var det ypperligt för de kostade en mindre förmögenhet styck... Byggnaden ligger bara ett litet stenkast från Potsdamer Platz, nästan intill Sony Center.

Arabiskt snirkligt och finskt rätlinjigt

Vad händer egentligen när man blandar samman olika människor och kulturer i det verkliga livet, t.ex. den arabiska snirkligheten och det finska sparsmakade? Det arabiskt eldiga och den finska svalheten? Den arabiska solen och den finska kylan? Den arabiska uppväxten och den finska uppväxten, kryddat med en dos asiatiskt liv och liv från andra länder?

Nr 1

Många svar på dessa frågor finns, men ett svar finner man hos Ranya ElRamly, som numera heter Paasonen i efternamn, efter giftermålet. Hennes far är egyptier, mor var finsk, Ranya själv är född i Indien och sina uppväxtår har hon tillbringat både i Indien, Libyen, Egypten, Finland och kanske i något land till. Hon är forskare i politisk historia i Helsingfors. Hon är något så när ung, född 1974 som hon är. Varför jag vill berätta om henne och hennes bok beror på att hon har skrivit en mycket vacker och berörande berättelse.

Nr 2

Bokens svenska titel är Där solen står högst (Norstedt 2004) och den kom ut i Finland 2002.  Hennes bok är en underbar berättelse i en vacker poetisk stil som lutar en aning mot moll, men som aldrig faller i sentimentalitet. Vad handlar boken om? Det är inte helt lätt att beskriva i korthet utan att det framstår som banalt. Faderns och moderns kärlekshistoria står i centrum. Föräldrarna gick skilda vägar under Ranyas tidiga tonår och modern dog i Finland en tid efter skilsmässan. Tonåriga Ranya med sin syster blev kvar i Finland även efter moderns död.

Nr 3

Poetiska återupprepningar i olika variationer återkommer i texten på ett sätt som jag uppfattar som arabisk influens (fast detta förnekas av författaren). Det snirkliga arabiska står i kontrast mot det finskt rätlinjiga, till exempel när fadern skalar apelsiner i snirkliga ringar som man sedan kan trä på handleden och använda som armband. Modern däremot skalar apelsiner på det praktiska sättet man gör i Finland, det vill säga man gör klyftor i skalet och lyfter därefter bort skalbitarna. Bilder som målas fram av mor och far är kärleksfulla och samtidigt undrande, varför kan den stora kärleken ta slut? Var den slutliga dödsstöten den dag när de bosatte sig i den enes hemland?

Nr 4

Jag har en särskild anledning att skriva just om denna bok. Den litterära kompisklubben ARMI jag tillhör sedan länge firar nämligen ett 10-årsjubileum i dagarna och i fredags blev det därför lite annorlunda möte. God mat avnjöts i trevlig samvaro som vanligt, men i stället för att avhandla/diskutera en utvald ny finsk författare och bok hade var och en fått som uppgift att välja ut sin favorit bland de 60 böcker vi har avverkat under våra 10 år. För min del blev alltså favoriten just denna, Auringon asema.

Nr 5

”Min mor hade stora ljusblå ögon. Senare fick de ett stråk av grått och det var ett regnmoln som aldrig hann skingras i tid. Men när hon mötte min far badade hennes ögon i solen, de sökte sig till solens ljus för att kunna glittra.”

”Min far var av eld och min mor var av vatten och det var därför allting i början var så vackert och stort, och jag inser ju att elden inte längtar efter mer hetta vid sin sida, utan efter något svalkande, något helt annat, fast å andra sidan är det tveklöst så att vattnet dunstar i elden och att elden slocknar i vattnet och min syster och jag, vi håller oss på torra land.”

”Min mor älskade det i mig och min syster som var likt henne själv, och min far älskade i mig och min syster det som var likt honom själv. Jag frågar: Innebär inte detta att de hade slutat älska varandra? Min far och min mor, de slutade att älska varandra.”

Nr 6

Som bonus några avsnitt om Khadaffis Libyen som är så aktuell just nu:

”När vi bodde i Libyen avlyssnades vår telefon, på vår trädgårdsport hängde FN:s ljusblå skylt och när jag satt ute på gården och sjön en julsång sa mor att det nog vore bättre om jag sjöng något annat”.

”Jag tecknade en bild av Khadaffi som talar till folkmassorna, och jag ritade en fluga på hans näsa. Far sa att jag kunde hamnat i fängelse för det.”

” Visserligen visades de offentliga avrättningarna på TV men man kunde ju alltid stänga av TV:n.”

Bilder:

Nr 1: Takmosaik från kyrkan  Lilla Hagia Sofi / Aya Sofia, Istanbul 

Nr 2: Detalj från en badhytt, Uleåborg/Oulu

Nr 3: Sokulle Mehmet Pasa moské, Istanbul

Nr 4: Avskalad parkkonst längs Uleälven, Uleåborg/Oulu

Nr 5: Palatset Beylerbeyi vid Bosporen, Istanbul 

Nr 6: Konstmuseet, Uleåborg/Oulu