Bilder bilder ska det bli här... En och annan bokstav (littera) får slinka med... Men aldrig bokstäver utan bilder...

Arabiskt snirkligt och finskt rätlinjigt

Vad händer egentligen när man blandar samman olika människor och kulturer i det verkliga livet, t.ex. den arabiska snirkligheten och det finska sparsmakade? Det arabiskt eldiga och den finska svalheten? Den arabiska solen och den finska kylan? Den arabiska uppväxten och den finska uppväxten, kryddat med en dos asiatiskt liv och liv från andra länder?

Nr 1

Många svar på dessa frågor finns, men ett svar finner man hos Ranya ElRamly, som numera heter Paasonen i efternamn, efter giftermålet. Hennes far är egyptier, mor var finsk, Ranya själv är född i Indien och sina uppväxtår har hon tillbringat både i Indien, Libyen, Egypten, Finland och kanske i något land till. Hon är forskare i politisk historia i Helsingfors. Hon är något så när ung, född 1974 som hon är. Varför jag vill berätta om henne och hennes bok beror på att hon har skrivit en mycket vacker och berörande berättelse.

Nr 2

Bokens svenska titel är Där solen står högst (Norstedt 2004) och den kom ut i Finland 2002.  Hennes bok är en underbar berättelse i en vacker poetisk stil som lutar en aning mot moll, men som aldrig faller i sentimentalitet. Vad handlar boken om? Det är inte helt lätt att beskriva i korthet utan att det framstår som banalt. Faderns och moderns kärlekshistoria står i centrum. Föräldrarna gick skilda vägar under Ranyas tidiga tonår och modern dog i Finland en tid efter skilsmässan. Tonåriga Ranya med sin syster blev kvar i Finland även efter moderns död.

Nr 3

Poetiska återupprepningar i olika variationer återkommer i texten på ett sätt som jag uppfattar som arabisk influens (fast detta förnekas av författaren). Det snirkliga arabiska står i kontrast mot det finskt rätlinjiga, till exempel när fadern skalar apelsiner i snirkliga ringar som man sedan kan trä på handleden och använda som armband. Modern däremot skalar apelsiner på det praktiska sättet man gör i Finland, det vill säga man gör klyftor i skalet och lyfter därefter bort skalbitarna. Bilder som målas fram av mor och far är kärleksfulla och samtidigt undrande, varför kan den stora kärleken ta slut? Var den slutliga dödsstöten den dag när de bosatte sig i den enes hemland?

Nr 4

Jag har en särskild anledning att skriva just om denna bok. Den litterära kompisklubben ARMI jag tillhör sedan länge firar nämligen ett 10-årsjubileum i dagarna och i fredags blev det därför lite annorlunda möte. God mat avnjöts i trevlig samvaro som vanligt, men i stället för att avhandla/diskutera en utvald ny finsk författare och bok hade var och en fått som uppgift att välja ut sin favorit bland de 60 böcker vi har avverkat under våra 10 år. För min del blev alltså favoriten just denna, Auringon asema.

Nr 5

”Min mor hade stora ljusblå ögon. Senare fick de ett stråk av grått och det var ett regnmoln som aldrig hann skingras i tid. Men när hon mötte min far badade hennes ögon i solen, de sökte sig till solens ljus för att kunna glittra.”

”Min far var av eld och min mor var av vatten och det var därför allting i början var så vackert och stort, och jag inser ju att elden inte längtar efter mer hetta vid sin sida, utan efter något svalkande, något helt annat, fast å andra sidan är det tveklöst så att vattnet dunstar i elden och att elden slocknar i vattnet och min syster och jag, vi håller oss på torra land.”

”Min mor älskade det i mig och min syster som var likt henne själv, och min far älskade i mig och min syster det som var likt honom själv. Jag frågar: Innebär inte detta att de hade slutat älska varandra? Min far och min mor, de slutade att älska varandra.”

Nr 6

Som bonus några avsnitt om Khadaffis Libyen som är så aktuell just nu:

”När vi bodde i Libyen avlyssnades vår telefon, på vår trädgårdsport hängde FN:s ljusblå skylt och när jag satt ute på gården och sjön en julsång sa mor att det nog vore bättre om jag sjöng något annat”.

”Jag tecknade en bild av Khadaffi som talar till folkmassorna, och jag ritade en fluga på hans näsa. Far sa att jag kunde hamnat i fängelse för det.”

” Visserligen visades de offentliga avrättningarna på TV men man kunde ju alltid stänga av TV:n.”

 

Bilder:

Nr 1: Takmosaik från kyrkan  Lilla Hagia Sofi / Aya Sofia, Istanbul 

Nr 2: Detalj från en badhytt, Uleåborg/Oulu

Nr 3: Sokulle Mehmet Pasa moské, Istanbul

Nr 4: Avskalad parkkonst längs Uleälven, Uleåborg/Oulu

Nr 5: Palatset Beylerbeyi vid Bosporen, Istanbul 

Nr 6: Konstmuseet, Uleåborg/Oulu

 

 

 

Inlagt 2011-02-27 19:57 | Läst 4252 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Grym helt grym björkbild...jag bara älskar den, så snyggt.
/Lena
Svar från RHelena 2011-02-27 20:59
Tackar! Björkar gör sig fint i den finska (och svenska) naturen. Såg björkar nyligen mitt i Berlin, de var lika fina egentligen fast det hela kändes lite onaturligt i denna miljonstadsmiljö.
Nordik 2011-02-27 21:05
Björkar känns så där typiskt nordiskt. Och norrlänning som jag är och har en bastukultur jag älskar så betyder björken mycket för mig. Finns ingen ljuvligare doft än den från en kvast björkris i bastun =)
Svar från RHelena 2011-02-27 21:31
Jag är nog något slags avfälling då jag inte är någon bastuälskare trots finskheten... Björkris i bastu däremot, vilken underbar doft!
Tänk vad många spännande historier det finns.
Fint bildurval du gjort till berättelsen :)
Svar från RHelena 2011-02-27 21:34
Det finns så oändigt mycket spännande livsberättelser att ta del av om bara tiden ville räcka till allt. Vissa berättelser här på bloggen vill man gärna koppla ihop med passande bilder, inte helt lätt alla gånger. Trevligt att du gillade urvalet här!
Den boken ska jag se till att läsa, tack för tipset Rauni. Såg för övrigt en intressant dokumentär på svt 2 nu ikväll om just Libyens Khadaffi, sevärd och mycket intressant.
Vad gäller bastu och björkris så är det en underbar doft.
Svar från RHelena 2011-02-28 08:55
Efter ett litet koll via www.bibliotek.se ser jag att boken finns på svenska överallt och så även i Karlshamn och Karlskrona.I Kristianstad finns den som ljudbok. Vill du läsa den på finska blir det lite knepigare, men alla bibliotek har en skyldighet att fjärrlåna och det kostar inte många kronor för dig, kring en tia.
En sådan intressant och väl illustrerad berättelse på detta begränsade utrymme! Den där kärlekshistorian som tog slut påminner mig faktiskt om Barak Obamas föräldrar. Hans bok The Dream of my Father innehåller en gripande och medryckande berättelse om hur det är att vara född in i flera olika kulturer och inte riktigt tillhöra någon.
Svar från RHelena 2011-02-28 09:13
En av de bättre böcker jag har läst de senaste åren handlar också om en kärlekshistoria, norska Edvard Hoems "Mors och fars historia". Fadern var en kringresande predikant som till allas förvåning gifte sig med en kvinna som redan hade fått barn. Barnet hade en tysk far (krigstiden) vilket innebar ju en komplikation för både kvinnor och barn i liknande situationer i dåtidens Norge. Intressant ämne, men språkbehandlingen gör boken till det mästerverk det faktiskt är. Prisbelönt flera gånger om.

ElRamlys/Paasonens bok har översatts till flera språk, så även till engelska - The Position of the Sun.